En dag fick Vi Bilägares reporter Mikael Schultz rena drömuppdraget: ”Gör en jämförelse mellan två riktiga supersportbilar. Ställ BMW M5 mot Honda NSX och tala om för läsarna vilken som är bäst.” Detta skedde inför nummer 3/94 och Schultz behövde inte påminnas om uppgiften.
På fyra fullspäckade sidor vände han ut och in på bilarna, på ytan till synes olika som lingon och blåbär men också med åtskilligt gemensamt. Användarvänligheten, till exempel, ett ord som vid denna tid inte förknippades med bilar i den här divisionen. Både M5 och NSX gick att använda till vardags men också för topprestationer på racerbanan, där duellen tog sin början.
”Det dröjer inte länge förrän man avslöjar sig själv med att sitta där och småle bakom ratten, samtidigt som man smidigt och med en märklig känsla av fullständig kontroll piskar den ilsket röda sportvagnen genom böjarna”. En bra dag på jobbet, som sagt.
BMW M5 var inte heller dum: ”En av de mer imponerande egenskaperna hos BMW:n är tystnaden, även i sanslöst höga farter. Det går att lyssna på radio eller föra ett samtal utan att höja rösten alltför mycket, trots att hastighetsmätaren visar långt över 200 km/tim. I Hondan är det omöjligt.”
»Det bara morrar till under huven, så är man förbi.«
BMW:n kostade 655 000 kronor, Hondan 640 500. M5 var en fyradörrars sedanmodell baserad på en vanlig vardagsbil, men med alla godsaker från översta hyllan på BMW:s M-avdelning monterade under skalet. Det betydde bland annat en rak sexa på 3,8 liter och 340 hk, aktiva stötdämpare med ett särskilt ”racingläge” i ”Nürburgringpaketet” à 5 300 kronor och 0–100 km/tim på 6,26 sekunder enligt ViB-mätningen. Mot detta stod Hondas uppmärksammade tvåsitsiga sportvagn med nästan allt, inklusive karossen, av aluminium, med tvärställd V6-mittmotor på 273 hk bakom stolarna och 0–100 km/tim på 6,11 sekunder.
”M5:an är otroligt högfartsstabil i jämförelse med snart sagt vilken annan bil som helst. Men när motståndaren heter Honda NSX får den se sig slagen. BMW:n faller på att den är aningen mer vindkänslig.”
BMW:s motorkraft i mellanregistret var samtidigt helt överlägsen, med bra drag från 1 800 v/min där Honda krävde åtminstone 4 000. En egenskap som samtidigt röjde bilarnas olika karaktärer och användningsområden. ”Att göra en omkörning i svenskt landsvägstempo med en BMW M5 är en upplevelse. Det bara morrar till under huven, så är man förbi.” Men nog gick det åt bensin – 1,53 liter milen där Honda klarade sig på 1,14.
”NSX är en renodlad sportvagn, låt vara med en hel del inbyggd komfort. Men i längden blir nog bilen jobbig att leva med, trots en mängd goda egenskaper. Kompromissen BMW M5, däremot, fungerar utmärkt som rymligt och bekvämt transportmedel till vardags. Samtidigt kan, när föraren så vill, massor av körglädje och kompetens lockas ur bilen. Detta gör BMW M5 till en vinnare i våra ögon.”
Vilken skulle vinna i dina?
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.