Handlarens skarpa varning: ”Kom inte med en Ford Scorpio”

Vilka budskap som säljer lösnummer av en tidning hör till alla redaktioners mest diskuterade ämnen och olösliga gåtor. Ska förstasidan ge ett elegant, vårdat intryck eller ska det vara braskande rubriker och layout?

Erfarenheten säger att ingen egentligen vet, men hur en riktigt rörig förstasida kan se ut fick betraktaren i alla fall exempel på i Vi Bilägare 8/93. Mot en bakgrund av den numera utdöda företeelsen begagnatannonser för bilar i dagstidningar sprängde två vita, extraljusförsedda bilar ut genom papperet och rakt mot tidningsspekulanten. 

Reportrar Mikael Schultz och Boo Wennerberg hade fått i uppdrag att kartlägga skillnader i inbytesvärdering av begagnatbilar i olika delar av landet och valt folkhemmets favoriter för undersökningen: Saab 900 och Volvo 240. Inte mindre än 32 handlare från Haparanda i norr till Helsingborg i söder hade i den handfasta journalistikens namn undersökts.

Det visade sig att de bästa inbytespriserna fanns i Stockholm och i Norrköping. ”Jag är allergisk mot äldre Saab” hade en Fordhandlare i Sundsvall fnyst åt reportrarna, men till slut gått med på ett byte mot – en likadan Saab 900 han hade haft stående. 

Saabhandlaren i Helsingborg ville inte vara sämre han och hade senare den veckan kontrat med:

– Tur att ni inte kommer dragande med en Ford Scorpio. Här brukar vi räkna reparationskostnaderna på dem i tusenlappar efter antalet tusen mil på mätaren.

Biltestet var en duell mellan två riktiga personligheter med likartad teknik: Saab 9000 2,0 S CD mot Citroën XM Turbo CT. En svensk sedanmodell mot en fransk halvkombi, förenade genom framhjulsdriften och motorer med så kallad lättrycksturbo. Citroëns var på 2,2 liters volym och gav 145 hk medan Saab hade sin tvålitersmaskin på 150 hk. XM kostade 170 000 kronor i testat utförande, Saab 188 000.

Saab med denna kaross var vid det här laget sex år gammal medan Citroën debuterat 1989 och blivit Årets Bil 1990. I storlek var bilarna jämbördiga men Citroëns axelavstånd 285 centimeter överträffade Saabs 267 cm med marginal. 

XM fick följdriktigt många plus för sin rymliga kupé, sina sköna stolar, sitt baksäte och – förstås – sin så kallat hydraktiva fjädring som gav hög åkkomfort samtidigt som det gick att köra undan ordentligt på småvägar. Största problemet var att XM var lortaktig; den smutsade ned sig väldigt snabbt vid körning i regn och på grus.

Saabs bagageutrymme var överlägset Citroëns. Den påhängda ryggsäcken fyllde verkligen sin funktion men baksätet gick inte att fälla undan som i XM. Kupén var i stort sett lika spatiös som i Citroën och förarmiljön ansågs klart bättre i 9000 – utan att XM för den skull var ”franskt stökig” i detta avseende. Bildtexten till Saabs instrumentpanel var svår att klå: ”Det här är världens bästa förarmiljö”. Ändå hade Citroën ratt som var ställbar i både längs- och höjdled medan Saab bara kunde justeras i höjd ”eftersom Saab inte lyckats lösa alla problem med kombinationen ställbar ratt–krockkudde”, som det uttrycktes.

Så böljade omdömena fram och tillbaka, tills ekonomironden fällde avgörandet till Saabs fördel. Den hade helt enkelt bättre andrahandsvärde. Vilken av bilarna man skulle föredra i dag är kanske en öppen fråga? 

Reporter Jörgen Persson bidrog med en utförlig artikel om en bilmodell som är välkänd bland alla bilentusiaster även om få av dem sett något exemplar i verkligheten: Tatraplan T600. Bilen med ”ryggfenan” och den fyrcylindriga motorn bak byggdes 1948–52 och kom i ett litet antal till Sverige.

Den på sin tid kände ”Tatra-Lasse” Pettersson tävlade inte utan framgång i rally med en T600, blev bland annat tvåa i Rikspokalen 1952. Den vita bilen i Perssons artikel var vid reportagetillfället i fint, nyrenoverat skick och finns faktiskt kvar att beundra. Det är bara att bege sig till Motala Motormuseum och titta, bilen är lika fin fortfarande.