När Saabs ”klassiska design” vann över Mercedes

Två medarbetare rotade fram sina vita skjortor, röda slipsar och konfirmationskostymer inför testfotot i nummer 15/1988. Här var det nämligen inte fråga om vilka Svenssonkärror som helst utan två av 1980-talets modeller för dem med smak för livets goda: eleganta Mercedes-Benz 230 E och den nybakade Saab 9000 CD. 

Som fotoplats valdes den mest kongeniala man i biltidningarna kunde komma på vid denna tid, alltså golfbanan. ”Alla” hade ju börjat spela golf 1989. Kan någon läsare förresten identifiera vilken bana och vilken fairway som beträddes med duon?

Saaben kostade 226  400 kronor, modigt värre när en basutrustad Mercedes-Benz betingade 211  000. Men en basutrustad Mercedes var just basutrustad de här åren, inte ens centrallås var standard. Saaben däremot var fulladdad och om tysken skulle utrustas lika mycket bleve den 50 000 kronor dyrare än Trollhättans stolthet. 

Vad läderklädseln till Mercedes kostade framgick inte men den i Saab gick på 8  700 kronor och var ”hal och obekväm men doftade gott av ko” tyckte ViB:s skribent Marianne Sterner. Undrar vad Saab ansåg om ett sådant betyg?

”Saab 9000, påbyggd med väldig bagagelåda, ska locka flera höjdare att åka Saab är meningen. De människor som har råd att hålla verkligt exklusiva bilar vill ha en konventionell bagagelucka. Det är känt”, skrev hon vidare. 

Det var också sant. Ingen kunde väl tänka sig Mercedes-Benz 230 E lanserad som halvkombi, men halvkombi var just vad Saab 9000 varit vid debuten. Hellre konstig än konventionell, det var alltid Saabs mantra och sedan fick världen se ut som den ville.

Tag bara detta med namnet. Det hade ju funnits en CD-Saab tidigare, den långa 900-versionen som sålde i mass… knappt alls. Den måste ha setts som en riktig kuf i de diplomatbils- och privatchaufförskretsar som hägrat inför utvecklings- och marknadsavdelning. CD betyder Corps Diplomatique, men inte på Saab-språk 1988. Man förklarade frankt för alla medier att CD stod för ”Classic Design”. Där hör ni, diplomater.

Långa landsvägsetapper var bilarnas naturliga habitat. Saab var lite mer hårdfjädrad än Mercedes, vars W124-generation var osedvanligt lyckad från komfort- och fjädringssynpunkt. Där hängde Saab inte med, men när det gällde fart blev bilden den omvända. Turbofyran på 160 hk i Saab avfärdade enkelt den oladdade fyran på 132 hk i Mercedes.  Nästan två sekunder skiljde i acceleration upp till 100 km/tim och i omkörningarna var skillnaden ännu tydligare: 90–110 km/tim på fyran tog 3,5 sekunder i Saab, men hela 7,3 sekunder i den letargiska Mercedes.

Högfartskörning ”på topp i Tyskland” beredde inga problem i någon av bilarna men långfärdspoängen gick till Mercedes. Det gjorde också renligheten, en måhända ofta förbisedd synpunkt:

”Efter bara några mil i regn har Saab 9000 CD lortat ner sig alldeles förskräckligt. De yttre backspeglarna är ogenomskinliga, sidorutorna grårandiga och smutsvattnet som torkat i fartvinden gör även bakrutan svår att se igenom. Karossen från utsidan är ingen trevlig syn. Det verkar som om konstruktörerna helt enkelt glömt att se efter vad som sker med Saab CD i smutsigt väglag. Luftströmmarna verkar gå fel runt bilen. Mercedes’ formgivare har inte begått några sådana misstag. På den västtyska bilen håller sig både sidorutor och backspeglar rena och vad det betyder för körsäkerheten behöver väl knappast påpekas. Även karossens sidor håller sig renare och det kan vara nog så viktigt för en bil som används i representation.”

Totalt sett blev Saab ändå solklar vinnare efter tolv ronders kamp, 48 poäng mot 42. ”Som svensk Mercedes skäms inte 9000 CD för sig. Den krönta gripen på Saabs motorhuv är på väg att bli en verklig stjärna”, avrundade skribent Sterner.