Vintertest: Vintervägens vinnare

Skoda Fabia kombi är så färsk att den i sista sekund hann till startlinjen. Bilen har helt ny konstruktion, formgivningen har blivit mer distinkt och reflekterar bilens egenskaper väl; inga krusiduller, raka besked. I vårt utförande är bilen nästan 30 000 kronor billigare än den näst billigaste, Citroën.

Ingen behövde heller köra särskilt många meter i Fabia förrän det stod klart att det här var veckans vägsäkraste och också roligaste bil att ratta. Fabia rör sig lätt och självklart, spårstabilt och helt utan nycker över nästan vilket underlag som helst. Körkänslan är ovanligt väl avvägd och konsekvent, väggreppet är tryggt och fast. Styrningen – testets klart bästa – ger exakt information om vad som händer i alla lägen. ESP-systemet griper in mjukt men effektivt och skulle kursen ändå gå alldeles fel finns en riktig handbromskrycka att dra i. 

Till detta kommer turbofyran på 110 hk, samma effekt som i Citroëns trea men med så totalt annorlunda karaktär. Skoda känns vältränad, rivig och pigg, vilket i kombination med de exakta köregenskaperna ger inte så lite ”rallykänsla” mellan snövallarna på skogsvägarna. Samtidigt har motorn en förbluffande segdragningsförmåga, den är ”på” i nästan varje läge oavsett växel. Som grädde på moset drog Fabia dessutom minst bränsle, om än med minsta möjliga marginal. Det är nästan märkligt (jag höll på att skriva onödigt) att en så här ytterst vardaglig bil har kör- och drivningsegenskaper på denna nivå.

Myntet har dock en klar och tyvärr väldigt bekant baksida: bullret. Fabia är klart bullrigast i vårt test på isbark.

Inredningen är genomtänkt och utrymmena är väl disponerade. Exempelvis finns väldigt mycket plats för förarens vänsterfot, vore det inte trafikfarligt skulle det gå att köra hem från slalombacken iförd pjäxor. Knappar och reglage är logiskt placerade, informationsskärmen kan skötas med handskarna på, förvaringsfacken har genomtänkt utformning. Den enda plumpen är att långa förare inte satt så bekvämt i bilen, trots att stol/ratt har rikliga inställningsmöjligheter.

Värmen fungerade helt tillfredsställande, men ett viktigt hjälpmedel som vindrutespolningen är sämre: det dröjer flera dyrbara sekunder innan den startar.  

Rostskyddet är mycket bra och i standardutrustningen för Sverige ingår autobroms. Radarn för denna är placerad lågt i fronten och har fått elvärme för att klara snön. Det gör den inte, vi fick flera gånger upp meddelandet att autobromsen var utslagen. Där finns en akut sak för Skoda att åtgärda. I övrigt är den årets vintervagn.