Vintertest: Vintervägarnas vinnare

Fyra av fem testförare satte Subaru som etta i vintertestet (en hade Opel först). I ett förarprotokoll fanns en talande sammanfattning: ”Levorg hamnar i en klass för sig tack vare fyrhjulsdriften, i alla fall när det gäller vinteregenskaper. Subaru går lugnare och har inga problem när andra slirar – den bara sticker i väg. Det kan vara en egenskap som gör att många väljer friktionsdäck istället för dubbdäck, bara man kommer ihåg att när det gäller bromsförmåga har alla bilar fyrhjulsbroms. Modellen gör det tydligt varför så många i norra Sverige gillar Subaru. Det är trygg framkomlighet till rimligt pris. Bilen är ju nästan 100 000 billigare än Audi men jag tycker inte att man försakar något speciellt i den japanska bilen jämfört med den tyska.”

Drivförmågan infriade alla förväntningar, liksom motor och växellåda. Levorg är verkligt bekväm och enkel att köra, att växellådan är steglös tänker man knappast alls på. Funktionen är mycket bättre än i äldre varianter av samma system, men vid start från stillastående är mappningen lite väl hysterisk och när gaspedalen trampas i botten matchar det skenande ljudet inte riktigt fartökningen. Motorn är blott en 1,6-liters boxerfyra med turbo. Den får jobba ganska hårt och bränsleförbrukningen är testets klart högsta utan att vara exceptionell.

Levorg har en okonstlad, lätt sportig framtoning och känns mer hanterlig än exempelvis Subaru Legacy/Outback. I låg fart arbetar fjädring/dämpning lite stressat men från cirka 70 km/tim och uppåt finns ett härligt flyt i framfarten och en tydlig kommunikation mellan föraren och vad chassit har för sig. Köregenskaperna är så stabila och ESP-systemet så välkalibrerat att det kan vara svårt att riktigt begripa hur halt väglaget egentligen är. En av displayerna kan visa hur och när systemet verkligen gripit in – det kan vara klokt att ta lärdom av den.

Instrumentering och knappflora är ovanligt riklig och det tar sin tid att begripa riktigt vad som visas på vilken skärm eller vilken av alla rattknappar som går till vad. Den övriga inredningen har viss ”bruksmässighet” snarare än elegans men är genomtänkt när det gäller upplagsplatser och såväl pekskärm som klimatreglage kan användas med handskarna på.

Strålkastarna är knappast sista skriket i konstruktion men på skenet är det verkligen inga fel. Minus: Klen kupébelysning, mittbälte bak med fäste i taket som gör hanteringen bökig, ingen autobroms (gäller även Mazda MX-5) och baklucka som trillar ned om den öppnas och har aldrig så lite snö på sig. ”Spelar i en egen liga när det gäller att hantera kniviga lägen”, löd en träffande sammanfattning.