Vintertest: Testets stora överraskning

MX-5 är förstås väsensskild från de övriga långtestbilarna och en salig men mycket attraktiv blandning av högt och (rationellt sett) lågt. En känslostormande upplevelse!

Inte minst är bilen väldigt lätt, tjänstevikten är bara 1 090 kg och motorhuv, baklucka och framskärmar är tillverkade av aluminium. Detta tillsammans med bakhjulsdrift utan diffbroms ingav vissa farhågor beträffande vinterköregenskaperna före avfärd – men de kom nästan helt på skam. Fast visst känner man sig ganska liten bland långtradarna på motorvägen…

Mazda blev testets stora överraskning i köregenskaper. Den är både urkul och förbluffande säker på hala vintervägar. Styrning och chassi kommunicerar bättre med föraren än i kanske någon annan bil. Man vet hela tiden exakt hur MX-5 beter sig för ögonblicket och hur den kommer att bete sig på sträckan som ligger närmast framför. Det om något är aktiv körsäkerhet. När en bakvagnssladd hägrar fångar ett ovanligt bra ESP-system in situationen och man kan fortsätta utan dramatik. Inte ens när vi trampar gasen i botten i (tomma) hala rondeller bryter bakvagnen ut. Styrningen har precision som om ratten bottnar i ett schweiziskt urverk.

Suffletten är enkel, både i utförandet och att fälla, men är så välgjord att inte ett uns kalluft läcker in någonstans. Den lilla kupén värms upp tillräckligt snabbt, minus dock för att värmestolar saknas och att fläkten hela tiden måste gå med viss fart för att hålla rutorna imfria. Det går faktiskt att köra bilen med suffletten nedfälld även när det är kallt ute. Reporter Fredrik Diits Vikström ”cabbar ner” Mazdan när han tar över ratten, virar halsduken ett extra varv för ansiktet, ställer värmen på fullt blås och kör i väg som om semestern redan hägrade. ”Det gick bra, kalluften sugs inte ner i sittbrunnen så som jag hade trott och med den extra värmedynan om baken kändes det riktigt mysigt.”

För att få i gång dynan krävs att man hittar eluttaget i Mazda. Det är inte lätt. Uttaget återfinns vid passagerarens fötter, längst framme vid torpedväggen och ett stycke uppåt mot vindrutan. Man får lägga sig på marken utanför bilen för att sticka i kontakten.

Fjällresan klaras med mjuka väskor och hyrd skidutrustning på plats. Utrymmena är klart begränsade och det är ont om prylfack. Bagageutrymmet uppges i alla fall vara något större än i förra generationen. Dumt nog kan luckan bara öppnas elektriskt med fjärrkontrollen och när motorn är avstängd.

Testförare från 187 centimeter och uppåt hade svårt att alls få plats i bilen. Dels är stolarnas ryggstöd så smala att axlarna hamnar utanför, dels hamnar knäna mot instrumentpanelen och huvudet i suffletten. Ratten kan tyvärr bara ställas i höjdled men att förarstolens lårstöd kan regleras är utmärkt.

Förutom trygga köregenskaper har MX-5 oväntat bra framkomlighet. I vår branta testbacke knatade bilen hela vägen upp utan något större problem, även efter start mitt i backen. Rostskyddet är riktigt bra, med bland annat gott om slitskydd under bilen. Tyvärr ingen behandling i längsgående balkar, men en stark trea blev betyget. I förarrankingen slutade MX-5 fyra, tack vare värmen och köregenskaperna.