Mazda MX-5 hamnade på fjärde plats i 2016 års vinterbilstest av långteststallet.
Mazda MX-5 klarade sig bättre än förväntat i vinterföret och lyckades hålla värmen trots nercabbat.
MX-5 är förstås väsensskild från de övriga långtestbilarna och en salig men mycket attraktiv blandning av högt och (rationellt sett) lågt. En känslostormande upplevelse!
Inte minst är bilen väldigt lätt, tjänstevikten är bara 1 090 kg och motorhuv, baklucka och framskärmar är tillverkade av aluminium. Detta tillsammans med bakhjulsdrift utan diffbroms ingav vissa farhågor beträffande vinterköregenskaperna före avfärd – men de kom nästan helt på skam. Fast visst känner man sig ganska liten bland långtradarna på motorvägen…
Mazda blev testets stora överraskning i köregenskaper. Den är både urkul och förbluffande säker på hala vintervägar. Styrning och chassi kommunicerar bättre med föraren än i kanske någon annan bil. Man vet hela tiden exakt hur MX-5 beter sig för ögonblicket och hur den kommer att bete sig på sträckan som ligger närmast framför. Det om något är aktiv körsäkerhet. När en bakvagnssladd hägrar fångar ett ovanligt bra ESP-system in situationen och man kan fortsätta utan dramatik. Inte ens när vi trampar gasen i botten i (tomma) hala rondeller bryter bakvagnen ut. Styrningen har precision som om ratten bottnar i ett schweiziskt urverk.
Suffletten är enkel, både i utförandet och att fälla, men är så välgjord att inte ett uns kalluft läcker in någonstans. Den lilla kupén värms upp tillräckligt snabbt, minus dock för att värmestolar saknas och att fläkten hela tiden måste gå med viss fart för att hålla rutorna imfria. Det går faktiskt att köra bilen med suffletten nedfälld även när det är kallt ute. Reporter Fredrik Diits Vikström ”cabbar ner” Mazdan när han tar över ratten, virar halsduken ett extra varv för ansiktet, ställer värmen på fullt blås och kör i väg som om semestern redan hägrade. ”Det gick bra, kalluften sugs inte ner i sittbrunnen så som jag hade trott och med den extra värmedynan om baken kändes det riktigt mysigt.”
För att få i gång dynan krävs att man hittar eluttaget i Mazda. Det är inte lätt. Uttaget återfinns vid passagerarens fötter, längst framme vid torpedväggen och ett stycke uppåt mot vindrutan. Man får lägga sig på marken utanför bilen för att sticka i kontakten.
Fjällresan klaras med mjuka väskor och hyrd skidutrustning på plats. Utrymmena är klart begränsade och det är ont om prylfack. Bagageutrymmet uppges i alla fall vara något större än i förra generationen. Dumt nog kan luckan bara öppnas elektriskt med fjärrkontrollen och när motorn är avstängd.
Testförare från 187 centimeter och uppåt hade svårt att alls få plats i bilen. Dels är stolarnas ryggstöd så smala att axlarna hamnar utanför, dels hamnar knäna mot instrumentpanelen och huvudet i suffletten. Ratten kan tyvärr bara ställas i höjdled men att förarstolens lårstöd kan regleras är utmärkt.
Förutom trygga köregenskaper har MX-5 oväntat bra framkomlighet. I vår branta testbacke knatade bilen hela vägen upp utan något större problem, även efter start mitt i backen. Rostskyddet är riktigt bra, med bland annat gott om slitskydd under bilen. Tyvärr ingen behandling i längsgående balkar, men en stark trea blev betyget. I förarrankingen slutade MX-5 fyra, tack vare värmen och köregenskaperna.
Inte minst är bilen väldigt lätt, tjänstevikten är bara 1 090 kg och motorhuv, baklucka och framskärmar är tillverkade av aluminium. Detta tillsammans med bakhjulsdrift utan diffbroms ingav vissa farhågor beträffande vinterköregenskaperna före avfärd – men de kom nästan helt på skam. Fast visst känner man sig ganska liten bland långtradarna på motorvägen…
Mazda blev testets stora överraskning i köregenskaper. Den är både urkul och förbluffande säker på hala vintervägar. Styrning och chassi kommunicerar bättre med föraren än i kanske någon annan bil. Man vet hela tiden exakt hur MX-5 beter sig för ögonblicket och hur den kommer att bete sig på sträckan som ligger närmast framför. Det om något är aktiv körsäkerhet. När en bakvagnssladd hägrar fångar ett ovanligt bra ESP-system in situationen och man kan fortsätta utan dramatik. Inte ens när vi trampar gasen i botten i (tomma) hala rondeller bryter bakvagnen ut. Styrningen har precision som om ratten bottnar i ett schweiziskt urverk.
Suffletten är enkel, både i utförandet och att fälla, men är så välgjord att inte ett uns kalluft läcker in någonstans. Den lilla kupén värms upp tillräckligt snabbt, minus dock för att värmestolar saknas och att fläkten hela tiden måste gå med viss fart för att hålla rutorna imfria. Det går faktiskt att köra bilen med suffletten nedfälld även när det är kallt ute. Reporter Fredrik Diits Vikström ”cabbar ner” Mazdan när han tar över ratten, virar halsduken ett extra varv för ansiktet, ställer värmen på fullt blås och kör i väg som om semestern redan hägrade. ”Det gick bra, kalluften sugs inte ner i sittbrunnen så som jag hade trott och med den extra värmedynan om baken kändes det riktigt mysigt.”
För att få i gång dynan krävs att man hittar eluttaget i Mazda. Det är inte lätt. Uttaget återfinns vid passagerarens fötter, längst framme vid torpedväggen och ett stycke uppåt mot vindrutan. Man får lägga sig på marken utanför bilen för att sticka i kontakten.
Fjällresan klaras med mjuka väskor och hyrd skidutrustning på plats. Utrymmena är klart begränsade och det är ont om prylfack. Bagageutrymmet uppges i alla fall vara något större än i förra generationen. Dumt nog kan luckan bara öppnas elektriskt med fjärrkontrollen och när motorn är avstängd.
Testförare från 187 centimeter och uppåt hade svårt att alls få plats i bilen. Dels är stolarnas ryggstöd så smala att axlarna hamnar utanför, dels hamnar knäna mot instrumentpanelen och huvudet i suffletten. Ratten kan tyvärr bara ställas i höjdled men att förarstolens lårstöd kan regleras är utmärkt.
Förutom trygga köregenskaper har MX-5 oväntat bra framkomlighet. I vår branta testbacke knatade bilen hela vägen upp utan något större problem, även efter start mitt i backen. Rostskyddet är riktigt bra, med bland annat gott om slitskydd under bilen. Tyvärr ingen behandling i längsgående balkar, men en stark trea blev betyget. I förarrankingen slutade MX-5 fyra, tack vare värmen och köregenskaperna.
Fakta Vintertestet 2016
Förutsättningarna för vintertestet av Vi Bilägares nya långtestbilar kunde inte ha varit bättre. På vägarna i Funäsdalen pendlade kvicksilvret mellan 15 och 35 minusgrader när bilarna sattes på prov under vecka 2 2016. Testmomenten innefattade bland annat mörkerkörning, väghållning i vinterföre, samt värmemätning i kupé och stol. Bilarna som testades var Audi A4, Mazda MX-5, Opel Astra, Subaru Levorg och Toyota Avensis.
Mazda MX-5
Plus: Värme och körtrygghet på oväntat hög nivå, fantastisk körglädje, inga felfunktioner trots sträng kyla, absolut tät sufflett.
Minus: Ej värmestolar, trång, strömuttagets placering, inget handskfack.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Hur kan en liten bakhjulsdriven cab/sommarbil utan värmestolar anses vara en bättre vinterbil än Avensis?
Även då att MX5 får en stark trea (?) i rostbetyg och Avensis får en svag tvåa typ.
Snurrigt av Vi bilägare.
Det, anser jag, säger en hel del om Avensisen.
Vidstige,
Det kanske är så att man tar sig fram bättre med Mazdan än med Toyotan och att man inte fryser trots att man saknar värmedyna. Större delen av kroppen sitter man inte på. Cabrioleter har ofta ganska bra värmesystem. En annan sak kan vara att man känner vad bilen gör, även det en egenskap få bilar förunnad.
Hej Japsen, vad är etc för bil :)
Har vi bilägare gjort rosttest på mx5? Det finns iaf inte under fliken rosttest. - När kommer det Calle?
L. Mäkinen, skulle ändå tro att Avensis framhjulsdrift är att föredra för framkomlighet och dessutom spårsäkrare, driver bättre när det är snömodd t.ex. En framhjulsdriven bil med antisladd och antispinn är helt enkelt ett vinande koncept vintertid överlag, räcker långt.
Nu är säkert MX-5 bra på många sätt och kul att köra i snö, välbalanserad etc. Och bakhjulsdrift är klart kul på vintern om man vill ha kul just bara. Men annars ser jag inte en liten cab som en bra vinterbil och dessutom hopplösa utrymmen om man ska till fjällen t.ex. Takbox kan man glömma. Det blir helt enkelt konstigt att jämföra bilarna på det sättet och det finns ingen poäng i att framställa Avensis som en sämre vinterbil, det blir bara förvirrande för läsarna.
Sen får man väl ändå glädjas och förvånas över att en japansk bil äntligen får 3 i betyg på rostskydd av Vi bilägare. Lite förvånande bara att bedömningen kommer på en typisk sommarbil som dom flesta nog ställer i garage över vintern. Så det ter sig mer än märkligt. Så bra konsumentupplysning? Nej tyvärr inte.
Vidstige - Att Avensis anses som en sämre vinterbil beror väl förmodligen på alla felmeddelanden som den uppvisade. På plussidan här anges ju bl.a.: "inga felfunktioner trots sträng kyla".
Vidstige,
Fördelen med framhjulsdrift på vintern är att man har motorn över drivhjulen när man backar uppför en backe. Annars är nog en Porsche 911 bland det mest vägsäkra man kan ha på vintern.
Min BMW 118d är en av de bättre jag haft, som inte varit 4wd, när det gäller vinterväglag. Inte för att den va "kul att leka med" utan för att den va helt suverän på vinterväg.
Deeds, allmänt har Volvo och Audis framhjulsdrivna bilar setts som bättre vinterbilar genom åren än Bmw och Mercedes då bakhjulsdrivna alternativ. Även om det är lite religion i sånt också.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.