Tysk seger på danska blomvägar

Fotografer tänker mest på sina bilder och låter reportrarna sköta sitt. Per Hammarsjö hakade på testkaravanen i efterskott i norra Danmark utan att bekymra sig om så mycket mer än att det skulle tas vackra foton till vårt test. Det gjorde han också, som synes, medan vi åkte runt på slingerkrokar i vårt fagra grannland. Men i ett vägskäl blev vi osäkra.

- Är vi rätt? Det är länge sedan jag såg någon blomma, sa Micke.

Fotografen såg häpen ut:

- Har du inte sett någon blomma? Här finns ju massor! Maskrosor, gullvivor, raps…

Han hade helt enkelt inte märkt att vi letade efter en speciell blomma, en liten oansenlig sak som brukar lysa vit i gräsmattorna. Den går också att finna på bruna skyltar vid kanten av vissa vägar. Margueriten är drottning Margrethes favoritblomma. År 1991 valdes den att leda vägfararna till Danmarks vackraste trakter, intressantaste sevärdheter och roligaste aktiviteter.

"Årets semesterbil" ska koras
Vi följde Marguerit-ruten från Jylland, över Fyn till Helsingör medan vi försökte komma underfund med vilken av våra fem testbilar som skulle koras till "Årets semesterbil". Under sommaren får bilarna ofta slita extra hårt. Vi åker på långresor med barn och vänner, kör prylar till landet, släpar båtar och husvagnar. En bil som inte klarar kraven kan förstöra den soligaste sommar.

En duktig semesterbil ska förstås rymma allt och alla utan att det blir trängsel, gnäll och illamående i baksätet. Passagerarna vill se så mycket som möjligt av omgivningen. Ventilationen måste räcka till för att hålla kupén sval under varma sommardagar och hålla imman borta när det obligatoriska semesterregnet vräker ned. Det ska gå fort och lätt att städa bort sand, gräs och skräp som passagerarna drar in. Bränsleförbrukningen får inte göra oväntade hål i semesterkassan.

Men viktigast är ändå att bilen är pålitlig, även när den är tungt lastad. Den får inte bli lömsk och svår att hantera om det krisar till sig i trafiken.

Ingen dramatik
Att våra fem långtestbilar är vägsäkra även med semesterlast visste vi när vi körde av färjan i Fredrikshavn. På väg mot västkusten stannade vi till på ett avsides beläget flygfält där det finns plats för lite mer vanskliga övningar, till exempel en undanmanöver runt ett fingerat hinder - fyra skarpa svängar direkt efter varandra. Bilarna kördes med takbox som gjorde provet lite extra påfrestande.

Någon större dramatik fick vi inte uppleva. Våra bilar har effektiva antisladdsystem som drar ned farten innan hjulen tappar greppet på allvar.

Men Honda Jazz och Renault Mégane skrämde oss genom att kränga så våldsamt att vi trodde de skulle välta.

En last på cirka 400 kilo påverkar förstås också accelerationsförmågan. Omkörningsproven, då vi mäter hur fort bilarna accelererar från 70 till 110 km/tim - på trean gick relativt snabbt men redan på fyrans växel behövde Honda Jazz hela 100 meter längre sträcka för att komma upp i fart. Det är den enda bensindrivna bilen i vårt teststall och att vridmomentet är betydligt klenare än hos dieslarna märks vid varenda omkörning. Hondan är långsammast av våra bilar.

Honda slukar bensin
På väg mot färjan i Göteborg blev vi varse en annan fördel med att köra diesel. Honda Jazz behövde snart stanna vid en bensinmack. Färddatorn berättade att soppan snart skulle sina.

- Redan? Volvon går 31 mil till, sa Nisse.

- Golfens bränsle räcker ytterligare 60 mil, berättade Tommy.

- Renaulten rullar 70 mil till, upplyste Micke.

Ford Fiesta berättade ingenting eftersom den saknar fäddator. Vi saknar också detta lilla informativa instrument varje dag.

Med de hårdaste testmomenten avklarade hade vi bara det roliga kvar - att komma underfund med hur vi trivdes under långa körpass i våra fem testbilar, samtidigt som vi utforskade lite av Danmark via Marguerit-rutten.

Danmark må vara ett litet land, men vägnätet är omfattande. Den som ska åka hela Marguerit-rutten får ta god tid på sig. Turistvägarna slingrar kors och tvärs i hela 350 mil och passerar det mesta som är värt att se och prova på i Danmark. Det är mycket. Den lilla trevliga guideboken "Danmark rundt ad Margueritruten" ger tips på mer än elvahundra sevärda platser, museer, parker, slott och aktiviteter. (Boken går att skicka efter från Politikens förlag -  www.politikensforlag.dk.)

Bjesk-museum
Doften av fisk tyngde luften när vikörde av färjan i Fredrikshavn. En liten bit norr om stan visade en skylt med en Margueritblomma bort oss från huvudvägen, in bland Vendsyssels skogar, kullar och vida utsikter - oväntade och vackra scenerier.

Vi tog paus i Hirtshals och köpte var sin flaska Bröndums snaps. Det bör man ha med sig till Hirtshals lilla museum. Utställningarna handlar egentligen om fisket i forna dagar, men ingen kallar de små låga stenhusen för något annat än "bjesk-museet".

I en liten kammare huserar Christian Hansen med sina essenser. Han är tredje generationen som för den gamla traditionen att göra bjesk (bäsk) vidare. Ingredienserna plockar han i strandklitterna - tolv olika örter som extraheras och blandas till brygder med angenäm smak och god effekt på diverse åkommor. Timjan, exempelvis, är bra mot kikhosta och bronkitis. Rölleka botar förstoppning, hjärtklappning och hysteri. Perikum (Johannesört) är nervlugnande.

Christian Hansen har 31 olika, hemliga blandningar.

- Det är en kulturell tradition som jag för vidare, påpekade han medan vi försökte välja bland alla brygder. Museums-bjesk med pors, timjan och blodrot? Kanske Vendsyssel Bjesk med pors, enbär och malört? Eller Nattpissernes klub med hemliga ingredienser.

Ur våra medhavda flaskor tappade Christian en deciliter sprit och fyllde på med essens. Det kostade inget.

- Vi får inte vara kommersiella på museet, säger han. Vi får bara ge smakprov och vi tycker att en flaska per man är lagom mycket.

Full kuling
Med våra beska dyrgripar väl instoppade i packningen fortsatte vi söderut längs Margueritvägen. Blommorna förde oss kors och tvärs genom landskapet. Ibland var vägarna så små och smala att vi undrade om vi kommit fel. På Marguerit-ruten slipper man trängas med turistbussar och husbilar. De har helt enkelt inte plats på de trängsta partierna.

Farten var inte hög, men vi fick styra och växla intensivt. Vägarna är på sina håll väldigt krokiga och kul att köra.

Söder om Hanstholm drog kulingen från Vesterhavet in med full styrka. Volvoföraren fick händerna fulla när vinden knuffade den höga karossen. Filvarnaren plingade gång på gång när bilen vinglade ut över mittlinjen. Även förarna i Honda Jazz och Renault Mégane kämpade med sidvinden medan det var lite lugnare att köra VW Golf och Ford Fiesta.

 - Men det måste bero på att vinden kommer från rätt håll för Fiestan, menade Micke. Ibland kan den bli väldigt nervös när det blåser.

Den lilla färjan mellan Agger och Thyborön var däremot stadig, trots att det gick väldiga dyningar. Från båten kan man ibland få syn på en flock sälar som har sin hemvist vid Limfjordens inlopp. Men vi spanade över tomma stränder. I maj drar sälarna bort för att föda sina ungar.

Första dagsetappen var ungefär 35 mil och det var alldeles för långt. Vi tvingades gena på flera ställen och välja raka, snabba - och mördande tråkiga - vägar istället. Det gick fort, för Margueritvägarna löper sällan långt ifrån de stora riksstråken och motorvägarna.

Långt mellan skyltarna
Strax utanför Silkeborg ligger en av Danmarks märkligaste och mysigaste krogar, Svostrup. Det är en gammal pråmdragarkrog vid stranden av Gudenån, varsamt och fantasifullt restaurerad gammal stil. Där upprättade vi nattkvarter och förberedde oss på ännu en jäktig dag på de danska turistvägarna.

Vi hade en hel lista på roliga sevärdheter som vi inte hann med. Lejonparken i Givskud, nordväst om Vejle, till exempel. På Play Land i Törring hade vi hoppats kunna ta en runda med gocart eller fyrhjulig motorcykel, men det var stängt. I Middelfart på Fyn hade vi spetsat in oss på museets samling av 150 damhattar, men där var det också tillbommat.

För det mesta åkte vi rätt, men ibland var det långt mellan blomskyltarna. I korsningar där man ska åka rakt fram står ofta ingen skylt - även om Marguerit-rutten passerar en stor väg. På ett par ställen saknades det också skylt där vägen tog av. Vi klarade ut problemen med hjälp av en detaljerad karta (Faerdselkort i skala 1:200 000). En sådan är bra att ha till hands.

Sista stoppet gjordes på Danmarks äldsta krog, Bromölle i Jyderup. Där har vägfarare stannat sedan 1198 - fast nu bor gästerna i ett modernt annex. Därifrån är det en dryg timmes körning till Helsingör via den trista och tättrafikerade väg 6. Eller minst en halv dag om man väljer Marguerit-ruten och stannar till vid en och annan sevärdhet.

Vi ville gärna titta närmare på Fredensborgs slott men stoppades av en bestämd vakt i björnskinnsmössa. Drottningen kanske var där för det brukar hon ofta vara.

De sista kilometrarna av Marguerit-ruten närmar sig Helsingör från väster genom dunkla, vackra bokskogar, förbi hästhagar och välmående bondgårdar och hamnar till slut på Strandvejen där invånarna i de flotta villorna har utsikt över Sverige.

Vann - men ändå inte
När vi körde ombord på Hamlet i Helsingör hade vi fått en bra uppfattning om hur våra fem långtestbilar kommer att klara sommarens resor och äventyr.

Volvo XC60 hade förstås vunnit alla ronder. Den är säkrast och bekvämast och lastar mest. Men den segrade ändå inte. Prislappen på 422 100 kronor placerar den i en klass för sig.

VW Golf kostar bara hälften så mycket. Dyrt för en mellanklassbil, men Folkvagnen ger ändå bäst valuta för pengarna. Den fick segerbuketten och titeln Årets Semesterbil.

Så här rangordnade testlaget bilarna efter 200-milatestet:

1. VW Golf - bra på det mesta.
2. Ford Fiesta - förarens glädjekick.
3. Honda Jazz - lättpackad, men föga roande.
4. Renault Mégane - billig, trist och gillas av ingen.

Tidigare artiklar om årets långteststall finns i nummer 1/09, 2/09, 3/09 och 4/09.