Provkörning: Volvo XC90 D5 AWD Momentum (2015)

Nervös? Ja, jag borde väl vara det egentligen, säger Volvo personvagnars vd Håkan Samuelsson när jag springer ihop med honom i samband med första provkörningen av nya XC90. 

– Om det här spricker så är det nog kört med allt, konstaterar Samuelsson torrt. Fast det tror jag inte att det gör! 

Vi ska provköra den första helt nya Volvon på väldigt länge.  Instrumenteringen är helt ny, tydlig och fungerar väldigt bra. Där mätarna vanligen brukar sitta är det kolsvart. Nyckelfritt tändningslås är standard och motorn startas med ett vred på mittkonsolen. Då tänds också de digitala instrumenten.  Rattspakarna är nya och betydligt mindre plastiga i känslan än de gamla. Överlag är interiören väldigt elegant i de topputrustade bilar vi får provköra. Massor av läder, fina sömmar, eleganta träinläggningar och skön, distinkt och dyr känsla i knappar och rattar. 

Åkkomforten är hög. Testbilarna är utrustade med luftfjädring som sväljer varje ojämnhet utan att bilen blir sladdrig. Motorljud och vindbrus är väl dämpade. Styrningen är lätt och snabb men inte särskilt känslig. Det är tydligt att Volvo prioriterat komfort framför krispiga köregenskaper även om XC90 absolut inte känns stor. Utan protester slinker den lätt runt även tvära böjar i hög fart. 

Allra gladast att ratta är XC90 med den motorsvagaste versionen D5. Dieselmotorn trycker ut ett respektingivande vridmoment som sätter god fart på ekipaget. Laddhybriden T8 erbjuder förstås ännu snabbare acceleration men batteri och elmotorer höjer vikten med dryga 200 kg vilket känns bakom ratten.  

På mittkonsolen sitter en av de stora nyheterna, Volvo Sensus, den pekskärm från vilken man styr klimatanläggning, mediefunktioner och diverse undersystem. Tack vare Sensus har man kunnat reducera antalet fysiska knappar. Skärmen visar fyra olika ”bilder” som man växlar mellan med en svepande gest, ungefär som man manövrerar en läsplatta. Tanken att ersätta vanliga knappar med tryckkänsliga skärmar är inte ny och Volvo inte ensamma. Men frågan är om en pekskärm är lättare att använda än en vanlig knapp? Jag tvivlar men möjligen är det en vanesak.

Säkerhet är Volvos paradgren.  En stor del av säkerhetsburen runt passagerarna är byggd i presshärdat borstål, det hårdaste stål som nu finns på marknaden. Autobroms som upptäcker och bromsar för cyklister och gångtrafikanter i mörker är standard. Vänstersvängsbromsen är en annan nyhet. Om föraren försöker svänga vänster trots möte, slår bilen själv till bromsarna och undviker därmed en olycka. Nytt är också elektriska bältessträckare samt stolar som skyddar mot ryggradsskador.

Jämfört med föregående generation XC90 har den nya bilen 13 cm längre axelavstånd. Det ger bättre utrymme för såväl passagerare som bagage. Alla stolar är nya och i framsätet sitter man förträffligt. Passagerarplatserna i sätesraderna två och tre utgörs av individuella stolar. Längst bak räcker takhöjden för upp till 170 cm långa passagerare. Sittdynan i andra raden är kortare än i framsätena men duger även för vuxna tack vare att man sitter ganska högt och slipper ha benen vikta som fällknivar. En brist är att det inte finns någonstans att stoppa undan bagageutrymmets insynsskydd. Därmed blir det problem om man får två oväntade passagerare som vill åka med. 

D5 och T6 har smidig åttastegs automatlåda och fyrhjulsdrift från Haldex som standard. Även om frigångshöjden är respektabla 24 cm är detta inga terrängbilar. Här finns inga lågväxlar eller låsbara differentialer. Kunderna till XC90 ägnar sig inte åt terrängkörning. Däremot färdas de ofta i stadstrafik och där kommer återigen bilens smidighet till sin rätt. Den känns betydligt mindre och lättare än vad faktabladet förespeglar. För att förbättra sikten har Volvo flyttat ned backspeglarna till dörrsidan. Det öppnar upp sikten kring vindrutestolparna.

Av de 50 000 bilar som ska byggas i år är 16 000 redan beställda. Kombinationen av säkerhet, komfort och miljöhänsyn är svårslagen. Kunderna lär bli nöjda om bara de lär sig hantera den där pekskärmen.