Provkörning: Volvo V60 T3 R-Design (2011)

Till R-Design hör bland annat en ny nos och akter, sportstolar och blå instrument men även en hel del prylar under bilen som inte syns men som känns desto mer.

– Vi har gått över allting, säger chassiexperten Stefan Karlsson.

Jobbet har bland annat resulterat i att bilarna försetts med ett stag mellan fjäderbenstornen i framvagnen, stötdämparna bytts ut och fästs i hårdare bussningar och att fjädrarna ersatts med kortare, styvare spiraler som sänkt karossen med 15 millimeter.

Men av allt detta märks inte mycket när vi startar provkörningen. Visst, bilen känns fast och lydig men inte så hård som man kunde vänta sig av alla sportattribut, inte minst de låga, breda 18-tumsdäcken. Volvon är både bekväm och avkopplande att köra. Till det bidrar inte minst de fasta, lite trånga sportstolarna.

Decembervägarna i Västergötland är förvisso inte någon bra miljö för hårdtest av Volvos R-chassi. Det är några grader kallt och vägbanan täcks av isbark och plogsträngar. Men bättre väglag väntar.

Den verkliga testkörningen äger rum på Volvos testbana utanför Borås och där fixar en stab av väghållare med plogar, salt- och sopmaskiner sommarväglag året runt. Alla bilar körs med sommardäck på banan.

Som limmad vid vägbanan
Fyra bilar väntar vid den krokiga och backiga Handlingbana II. Bara två är R-utrustade. De andra är vanliga S60 som vi ska köra för att upptäcka vilken skillnad sportpaketet gör.
Redan standardversionerna av S- och V60 har ett fast chassi och bra körhjälpmedel.

En snabb sladdhämmare, förstås, men också Corner Traction Control som i svängar bromsar det inre framhjulet och för över mer drivkraft till det yttre. Efter några varv med en vanlig S60 tvivlar jag på att köregenskaperna kan bli så mycket bättre.

Men det kan de! I början känns det lite ruskigt att köra på sommardäck när snöplogvallarna tornar upp sig vid bankanten, men asfalten är ren och fästet perfekt. I de långa, sugande kurvorna känns bilen som limmad vid vägbanan.

Staget mellan fjäderbensfästena ser fjuttigt ut, men styvar upp framvagnen ordentligt. På den bredaste raksträckan har Volvo byggt upp en chikan, tre snäva svängar över hela banans bredd. Där kan man styra extra brutalt.

Inget bakvagnssläpp
Jag tar kurvorna med tre bestämda rattrörelser: bilen byter riktning, blixtsnabbt och med precisionen hos en solid metallklump. Någon krängning märks knappt. I utgången av sista svängen kanar den till med framhjulen men elektroniken griper in direkt och jag hinner knappt se hur den gula DSTC-lampan (Dynamic Stability och Traction Control) blinkar till innan framhjulen hittar fäste.

Något bakvagnssläpp lyckas jag inte åstadkomma, trots att jag gasar så att jag håller andan i en del svängar.

Banan är ganska guppig i vissa partier och visst känns det både i ratten och ändan, men bilen är för den skull inte stötig. Hjulen tycks inte studsa ens i hårda gupp utan håller kvar väggreppet. Chassikillarna har lyckats hitta en perfekt balans mellan alla stag och bussningar och bilen rör sig vigt i både korta och långa gupp.

– Chassit är trots allt en kompromiss, förklarar Stefan Karlsson. Vi har gjort det sportigt, men inte så hårt så det får barn i baksätet att skrika.

Sänkt medelålder
Den som gillar att köra bil kommer säkert att tycka att R-Designen är värd sina 33 500 kronor. Utrustningen går dessutom att kombinera med alla motorer i S- och V 60,
alltså även den minsta 1,6-litersmaskinen på 150 hk. Volvo S60 T3 kostar 305 500 kronor.

Det är visserligen 63 500 kronor dyrare än enklaste versionen, men R-Designen är ihopkopplad med en hel del annan kostsam utrustning som aktiva xenonljus, regnsensor, farthållare med mera lyx.

Billigaste diesel, S60 D3 med 163 hk, kostar i R-Design 345 500 kr. Volvo hoppas på tjänstebilsåkarna – och på att de R-vässade bilarna kanske ska locka lite yngre köpare.

I USA har R-Designen, främst på C30, sänkt Volvoägarnas medelålder väsentligt. Det skulle nog Volvo gärna se hända även i Sverige där ägarnas medelålder ligger över 50 år.

Diskutera: Vad tycker du om Volvo V60 R-Design?