Provkörning: Volkswagen Taigo (2022)

Så sent som 2016 var Volkswagen Polo den åttonde mest sålda bilen i Sverige. Sedan dess har suvarna slagit klo om småbilsköparna och Volkswagen svarat med att stryka Polo ur det svenska utbudet för att i stället satsa på högversioner i samma storlek.

Först kom T-Cross och nu ansluter Taigo. Bilarna har mycket gemensamt, bygger på samma teknik och har samma markfrigång. Taigo är aningen lägre, lite längre och inte lika upprätt. Det sluttande taket ska ge flärden av en elegant kupékaross, är tanken.

Modellen har sålts i Brasilien sedan 2020, där under namnet Nivus, och är den första från Volkswagen att utvecklas digitalt. Genom att använda datorsimuleringar har man sluppit bygga prototyper och kapat utvecklingstiden med tio månader.

På marken under sidospeglarna syns det flaggmönstrade ”välkomstljuset”, en trendfunktion som skänker lite trivsel. Baklamporna knyts ihop av en ”ljusramp” som enligt Volkswagen ska vara hämtad från premiumklassen men som snabbt får kondens på insidan vid temperaturväxlingar.

Taigo är inte sådär jättehög, ungefär jämbördig med en bredvidparkerad Volvo V70, men högt monterade stolar gör att insteget blir hyfsat bekvämt. Sikten framåt är utmärkt.

In med nyckeln i tändningslåset, vrid om och till liv vaknar den digitala instrumenttavlan och pekskärmen med trådlös telefonspegling. Modernt och lättanvänt, även om den manuella klimatanläggningen är lite pillig.

För 14 200 kronor får man ett utrustningspaket med automatisk AC, nyckellöst start- och låssystem och så kallade Matrix-strålkastare som anpassar sig efter mötande trafik.

Framstolarna går i textil och mocka och med spak på ryggstödets yttersida finns möjlighet till extra svankstöd. Innertaket är svart och kupén lite murrig. Allt känns väl hopskruvat, även om materialen är enklare och hårdare än i Volkswagens större modeller.

Enda överraskningen är den gamla hederliga handbromsspaken och den nästan onödigt stora spaken till automatlådan. Taigo säljs endast med sjuväxlad dubbelkopplingslåda.

Själva växlingen är supersmidig och den trecylindriga enlitersmotorn arbetar tyst och mjukt och ger tillräckligt med kraft. Låt gå att det finns en viss fördröjning vid snabba gaspådrag. Att det rycker osnyggt i ratten vid normal acceleration från stillastående är en liten skönhetsfläck.

Växlingarna sker snabbt och ofta och redan vid 70 km/tim åker sjuan i. Närhelst möjligt, till exempel vid nedförslut, stängs motorn av för att spara bränsle. Förbrukningen stannar på 0,6 liter per mil, nästan precis som den officiella siffran.

Taigo driver endast med framhjulen och, ovanligt i dessa dagar, finns ingen hybridversion. Önskas mer fartresurser finns en bensinare på 1,5 liter och 150 hästar som kostar 18 000 kronor extra.

Åkkomforten kunde varit bättre, fjädringen är fast och på lappade stadsgator kan bilen gå ganska stötigt. Ljudnivån är däremot dämpad och överlag är Taigo väldigt lättkörd.

Förflyttning till baksätet och takhöjden har faktiskt inte påverkats nämnvärt av det sluttande taket, 187 centimeter provsittare får plats utan att slå i. Då är benutrymmet och den höga kardantunneln större problem. Bakåtsikten påverkas också av taklutningen men är bättre än befarat.

Tråkigt är att Taigo gått miste om två smarta finesser som finns i T-Cross, dels det skjutbara baksätet, dels den hopvikbara passagerarstolen som underlättar lastning av långa prylar. Spolning av framlyktorna och kurvhandtag i taket saknas också, liksom möjligheten att utrusta bilen med rattvärme. Snabbfästen för barnstol på passagerarstolen är däremot ett plus.

Bagageutrymmet är nästan lika stort som i T-Cross, det är först när man lastar på höjden och når ovanför insynsskyddet som taket säger stopp. Utan reservhjul finns ett stort extrautrymme under lastgolvet.

Grundpriset är 264 900 kronor, mycket pengar för en ganska liten bil. För bara fem år sedan kostade en Polo från 149 900. Taigo kommer visserligen med automatlåda och ganska mycket utrustning som standard men nog har suv-trenden trissat upp priserna.

En motsvarande T-Cross kostar ungefär lika mycket och är egentligen det rationella valet men om grannen redan har en sådan och det sluttande taket faller en i smaken kan kanske Taigo vara rätt bil.