Provkörning: Volkswagen T-Cross (2019)

Familjen folkasuv har fått tillökning. Femte och minsta medlemmen heter T-Cross och är baserad på senaste generationen Polo, men utökad med 5,4 centimeter på längden och 11,2 centimeter på höjden. Suget efter högbyggda bilar är stort och om sex år räknar Volkswagen med att varannan bil de säljer kommer att vara en suv.

För två år sedan fick vi stifta bekantskap närmsta storasyskonet T-Roc, men när man tittar på T-Cross i profil är släktskapet med Tiguan tydligare, eftersom bakdelen är desto mer fyrkantig än på coupéaktiga T-Roc.
– Idén var att skapa den mest praktiska bil vi kunde få ut på MQB-plattformen. För att uppnå detta behövde vi ha en mer rak bakstam, berättar Michael Mestel, som ansvarar för T-Cross modellserie. 

Provkörningen äger rum på Mallorca och jag testar den trecylindriga enlitersmotorn på 95 hästkrafter som Volkswagen tror att de flesta svenska köpare kommer att välja. Det är samma drivlina som satt i vår långtest-Polo 2018. 

Jag minns att jag upplevde vår Polo som kul att köra, samtidigt som den var en stabil och pålitlig motorvägskompis. Biltillverkaren har lyckats bra med att överföra detta till ett mer högbyggt format. Motorn räcker till gott och väl. 

När vi kör ner till stranden längs en esplanad där trädrötter tryckt upp asfalten i en massa ojämnheter lyckas bilen att svälja stötarna på ett bra sätt. Den får också visa prov på sin svängkompetens när den med enkelhet manövrerar sig nedför en hårnålskurvig backe inför ett av många strandhugg.

Någon fyrhjulsdrift finns inte, T-Cross är en strikt framhjulsdriven crossover. Den femväxlade manuella lådan är lätthanterlig och jag föredrar den framför det sjuväxlade automatiska alternativet som erbjuds till den något starkare bensinmotorn på 115 hästkrafter. 

Förutom bensinalternativen planeras också en 1,6-liters dieselmotor på 95 hästkrafter. Det är en smula underligt att Volkswagen uttryckligen benämner T-Cross som en stadsbil, men struntar i elektrifieringen. Inte ens en tillstymmelse till laddhybrid eller hybrid finns planerad i motorutbudet. 

Michael Mestel skruvar lite på sig när jag tar upp detta och berättar att biltillverkaren lägger all elkraft på kommande I.D-familjen och den som söker en eldriven folkasuv ska överväga I.D Crozz, som lanseras 2020.  

I alla T-Cross som säljs i Sverige ingår autobroms, filhållningsassistent, döda-vinkelnsensor, samt varning för korsande trafik vid backning. Här hade det varit generöst och smart att även slänga in parkeringspipare med tanke på ambitionen att tilltala stadsfolk, men det kostar alltså extra.

Sammanfattningsvis är T-Cross en liten bil med stora möjligheter. Men jag förstår inte fixeringen vid det ungdomliga. Varje gång det lanseras en crossover är målgruppen ungt, hippt stadsfolk. Varför inte gå all-in på att det här är en praktisk bil och inte klamra sig fast vid en cool image? Många av köparna kommer troligtvis att använda T-Cross när det är dags att ta en sväng till plantmarknaden inför trädgårdspåtningen. Eller skjutsa barnbarnen i då och då. 

Det högre insteget skonar ryggen och sittpositionen ger en bra överblick. Äldre är en köpstark grupp och det är synd att de alltid hamnar i skymundan i marknadsföringen.

T-Cross aura är snarare ”funkis” än ”funky”. Och är det så fel? Jag tycker inte det.

Diskutera: Vad tycker du om Volkswagen T-Cross?