Provkörning: Volkswagen Golf GTI (2013)

Sjunde generationens Volkswagen Golf GTI tar vid där 1,9 miljoner exemplar av föregångarna har banat väg sedan debuten 1976. Den sjätte såldes i 800 exemplar i Sverige och Svenska Volkswagen räknar med att sälja 200 GTI VII om året framöver.

Bilen erbjuds i två grundversioner med 220 eller 230 hk ur den bekanta turboladdade fyran. Till Sverige kommer dock bara den starkare bilen, ”Performance” kallad, tillsammans med utrustning som ventilerade skivor runt om.

En ny, för framhjulsdrivna bilar unik och i samarbete med svenska Haldex utvecklad elektroniskt styrd lamelldiffbroms med variabelt ingrepp för drivhjulen ingår också, samt en riktig progressiv styrning med större styrutslag i lägre hastigheter och vid parkering och mindre utslag på en given rattrörelse i högre fart. Antalet rattvarv mellan ändlägena har minskat från 2,75 till bara 2,1.

XDS-systemet med aktiv stabiliseringsövervakning via ESP-systemet (debut i Golf GTI VI) har fått större register och fjädringen runt om är sänkt 15 millimeter jämfört med standardversionerna. Allt har gjort Golf GTI ännu mer hanterlig, reaktionsvillig och kul att köra.

Effektivisering är en känsla och ett faktum i hela bilen. Till det senare hör att Golf GTI trots effektökningen från 210 hk i föregångaren fått en blandad (angiven) förbrukning som är upp till 18 procent lägre (6,0 mot 7,3 l/100 km), samtidigt som fartresurserna förbättrats.

Känslan är svårare att uttrycka. Redan med Golf GTI generation V kom ett väsentligt lyft för modellen och det är svårt att beslå den nya med ens det minsta irritationsmoment när det gäller körningen.

Jag provade Golf GTI på verkligt krävande sträckor i bergen ovanför Nice och bilen tappade helt enkelt aldrig fattningen, kändes alltid beredd, slipad och alert oavsett vad den ställdes inför.

Något tuggande med drivhjulen kunde jag inte frambringa, hur hårt jag än provocerade bilen i och ut ur böjarna. Understyrning fanns knappt alls, inte krängning heller och på det hela taget kändes Golf GTI snarare fyr- än framhjulsdriven, samtidigt som den rörde sig på asfalten lätt som en skräddare på vattnet.

– Diffbromsen gör att vi kan köra ett perfekt varv på Nürburgring åtta sekunder snabbare än med motsvarande bil utan, säger Prof. Dr. Stefan Gies som lett chassiutvecklingen.

På det stora virrvarret av motorvägar runt Nice löpte bilen samtidigt avspänt, stort och tyst. Denna förunderliga förmåga att enkelt acceptera sin förares alla möjliga beställningar och utföra dem med största ackuratess är Golf GTI ensam om i klassen. Någon konkurrent kan vara snabbare, starkare eller ännu bekvämare, men jag har inte upplevt att någon av dem är lika allsidig.

– Vi har flyttat bilens prestationsgränser klart uppåt, samtidigt som den är betydligt mer komfortabel att köra till vardags än tidigare. Normalläget i dämparinställningen är mer att jämföra med tidigare komfortläge, säger Stefan Gies.

Motorn har ett brett, kraftfullt och reaktionssnabbt arbetssätt som levererar nerv när man så önskar och stor komfort när det är kravet. Motorljudet är delvis artificiellt via en så kallad ”bark pipe” som snarkar till mot torpedväggen för att tillfredsställa sportälskarna när man gasar fullt.

Själv tycker jag nog att ljudet skulle klara sig på egna meriter och framför allt vara en smula tystare vid fullt gaspådrag. Det är i stort sett också den enda kritik jag kommer på, åtminstone efter den första, ganska korta bekantskapen. Konkurrenterna har fått något att svettas över.

Diskutera: Vad tycker du om Volkswagen Golf GTI?