Provkörning: Volkswagen Beetle (2011)

Bubblan var folkbilen som satte hjul på Europa efter kriget och som i USA på 60-talet marknadsfördes som ett alternativ till den traditionella reklamens allenarådande hyllning till överkonsumtion. Folkan har varit en vanlig och billig bil med former från trettiotalet som genom åren lockat till allsköns hemmasnickrade designprojekt och ombyggnationer.

Men när J Mays och Freeman Thomas 1998 skapade ”new Beetle” så tog de i så mycket att bubblan transformerades till en bil för designintresserade snarare än en folkbil. Nu är nog Skoda mer av en ”folka” och design­intresserade som är ute efter lite retro köper antagligen Mini eller en Fiat 500.

Så utmaningen är inte längre att skapa en ny bil för massorna utan ett billigare alternativ till den lönsamma konkurrenten Mini. Designteamet, under ledning av Walter de Silva, har karvat bort Barbapappalooken från ”new Beetle” och vässat linjerna så att de mer påminner om originalets.

Det syns tydligast på A- respektive C-stolparna. Dessutom har bilen fått en lägre profil, blivit bredare och huven längre. Överhuvudtaget har utseendet blivit mer aggressivt och tuffare.

I Sverige kommer man att kunna köpa bubblan i två utföranden ”Design” och ”Sport”. Basversionen som rätt och slätt heter ”Beetle” kommer inte att tas in. Den bil jag körde erbjuds dessutom i två specialversioner, en svart ”Black Turbo” och en vit ”White Turbo” med turboemblem och lite annat lull-lull.

Nygammalt inne
Det är tänkt att man ska känna sig hemma om man rattat en folka tidigare. Myten är det främsta känslomässiga köpargumentet för Beetle så det är det man trummar på, men trots det är det här en bil som till sin uppbyggnad är mer av en Golf än något annat.

Instrumentpanelen är i designmodellen lackad i bilens färg och i sportmodellen kommer den i kolfiberliknande plast. Baggen har två handskfack (som inte rymmer värst mycket). Det är en eftergift åt nostalgitänket – det övre facket ser ut som det vi vant oss vid från tidigare bubblor och så har man stoppat in ett till för att något överhuvudtaget ska kunna rymmas!

Ytterligare en rolig detalj är de små runda instrument som sitter uppflugna ovanpå instrumentpanelen (oljetemp, kronograf och laddtrycksmätare).

När jag kör bubblan i Berlin med omnejd är asfalten till en början ett lapptäcke av av lagningar – och det känns mer än nödvändigt. Sportfjädringen som den här bilen utrustats med är inte rumpans bästa vän. DSG-lådan skorrar dessutom buttert i stadstrafik. Men alla tillkortakommanden är som bortblåsta när rutten går in på små lövskogsvägar.

Då går det undan och motorn låter betydligt roligare när den släpps ut på grönbete. Noll till hundra tillryggaläggs på 7,5 sekunder och det känns fullt tillräckligt för den här typen av bil.

Säkerhetsmässigt placerar sig bubblan i topp med ESP, krockoptimerade nackskydd, säkerhetsbälten med försträckning och krockkuddar både fram och på sidorna.

Hur många ryms i en ny bubbla? Inte fler än fyra – och då är inte jag en av de som väljer baksätet. Jag får helt enkelt inte plats med mina en och nittio. 905 liter bagage får man i alla fall in med baksätet fällt (annars klämmer man in 310 liter).

Beetle når Sverige i november och priset kommer antagligen att ligga runt 170 000 i grundutförande.