Provkörning: SsangYong XLV (2016)

Från ”Sangjång”-märket längst fram till tredje takstolpen är XLV i stort sett identisk med syskonmodellen Tivoli, som vi redan provkört.

Skillnaden finns längst bak, överhänget har vuxit med 24,5 centimeter och det ger förstås effekt innanför luckan. Utrymmet är ovanligt stort för klassen, 720 liter går in med uppfällt baksäte (delbart 40/60).

Det dubbla lastgolvet är en trevlig finess som gör bilen lite mer flexibel, till exempel kan insynsskyddet stuvas undan vid behov. Rejäla krokar för kassar är också ett plus. Mindre bra är den höga lasttröskeln och den snålt tilltagna lucköppningen – akta skallen!

Föraren sitter högt och med automatlåda är provbilen oerhört lättkörd. Bråttom ska man däremot inte ha, bensinmotorn är i tröttaste laget och kräver höga varvtal för att det ska hända något. Ett turboaggregat hade gjort susen.

Som alternativ finns en turbodiesel på 115 hästar men prispåslaget på 30 000 kronor sabbar ekonomikalkylen. Desto mer lockande är fyrhjulsdriften som bara kostar 5 000 extra.

På krokiga vägar känns bilen trygg att köra även om det kränger en del i sidled. Styrningen är frånvarande och förmedlar noll vägkontakt, någon större förarinspiration finns inte att hitta.
 

Första intrycket är att bilen är hyfsad på att dämpa skarpa ojämnheter men känns stum när vägen blir sämre. På grov asfalt alstrar 18-tumshjulen en hel del elaka frekvenser.
 
Framstolarna är sköna men det är svårt att få till en bra körställning, ratten är bara ställbar i höjdled. Fabriken kommer dock införa teleskopjustering, samt automatisk nödbroms, i produktionen under hösten. Bilar med dessa utrustningsdetaljer ska komma till Sverige vid årsskiftet, vilket gör uppemot 500 bilar (XLV och Tivoli) som den svenska importören redan skeppat till hamnen i Malmö ointressanta.

Baksätet går att luta och är rymligt för två vuxna men varför har man valt spännband istället för vanliga stolsfickor? En annan konstighet är att fönsterhissarna är automatiska ner men inte upp.

Allt som allt känns XLV som en hygglig och välutrustad bil. Den gör inte bort sig bland koreaner och japaner men tillför inte så mycket förutom bra utrymmen.

Det skulle väl vara priset i sådana fall. SsangYong ligger lite lägre än Kia och Hyundai utan att vara en utpräglad lågprisprodukt, titta till exempel på provbilens prislapp.

Udda bilmärken riskerar lägre andrahandsvärde, privatleasing är därför ett intressant alternativ. Ett frågetecken gäller också krocksäkerheten. Bilen är ännu inte testad av Euro NCAP.
 
Diskutera: Vad tycker du om SsangYong XLV?