Nästa artikel
Provkörning: Hyundai i30 (2012)
Provkörning

Provkörning: Hyundai i30 (2012)

Publicerad 19 mars 2012 (uppdaterad 8 maj 2014)
Hyundai har vässat klorna rejält på nya i30. Kvalitetsupplevelsen i kupén är flera pinnhål upp jämfört med tidigare och samma sak gäller den yttre designen. En intressant teknisk nyhet är den miljöstämplade bensinmotorn på 135 hk.

Hyundais utvecklingsavdelning gör ingen större hemlighet av vilken bil man siktat mot när det gäller den nya i30-modellens väghållning och övriga chassiegenskaper. Det är Ford Focus som stått i fokus för kalibreringen av fjädringskomfort och körkänsla. Och sämre förebild kan man ha – Forden är Golfklassens kanske mest kompetenta vägbil just nu.

Trist nog fanns ingen möjlighet att på allvar kolla hur de koreanska chassiteknikerna lyckats med sitt uppsåt. Provkörningen var förlagd till ytterst snälla spanska vägar i trakterna runt den gamla tjurfäktarstaden Sevilla i södra Spanien, så några mer avancerade körövningar medgavs inte.

Hur nya i30 klarar sig vid tuffare manövrar får vi därför vänta med att ha några synpunkter på tills vi utsätter bilen för ett riktigt test på svensk mark. Men vid normal körning finns inte mycket att anmärka på. Bilen rullar både stadigt och bekvämt och är dessutom väluppfostrat smidig att hantera.

En intressant teknisk nyhet är den direktinsprutade bensinmotorn på 1,6 liter. Den levererar, utan turbo, 135 hk och har en deklarerad förbrukning på måttliga 5,0 l/100 km. Koldioxidutsläppet är 118 g/km och det gör Hyundai i30 1.6 GDI, som modellversionen heter, till den första renodlade bensinbilen i Golfklassen som klarar de svenska miljöbilskraven.

Motorn får även tummen upp för sin smidiga och viskande lena gångkultur. Men den har en skönhetsfläck och det är den tröga gasresponsen som gör att accelerationer på låg- och mellanvarv känns gummisnoddssega. Fast det kan man kanske ta, med tanke på förbrukning och miljöegenskaper.

Även sett till ägarens plånbok har GDI-versionen potiential att bli den nya modellseriens vinnare. Den är klart billigare i inköp än motsvarande dieseldrivna i30 och dessutom är literpriset på bensin i dagsläget lägre än för dieselolja. Det tål att räknas på!

Men se upp för automatversionen med samma 135 hk-motor. Den är inte alls lika ekonomitrimmad. Förbrukningen anges till 6,7 l/100 km och koldioxidutsläppet till 157 g/km – en märkligt stor skillnad.

Allra snålast på bränsle är motorpalettens tre dieslar på 90, 110 respektive 128 hk. Samtliga har en deklarerad förbrukning på 4,1 l/100 km och ett koldioxidutsläpp under 110 g/km med manuell växellåda. Det femte motoralternativet är en icke miljöklassad bensinare på 1,4 l/90 hk. Den sitter i modellseriens så kallade inropare, som har en prislapp på
159 900 kronor.

Motsatsen är i30 Sport, som är dyrast av de nya Hyundai-bilarna och kostar 234 900 kronor. Prisspannet är med andra ord 75 000 kronor. Under huven på den maxutrustade Sport-versionen, som endast tas hem på specialbeställning, återfinns en nyutvecklad 1,6-litersdiesel på 128 hk/260 Nm.          

Grundnivån för komfortutrustningen heter Select och innehåller det nödvändigaste och lite till. Men för den som vill ha en bra utrustad i30 är Business-paketet det rätta valet. Paketet kostar 15 000 kronor extra vilket innebär att slutpriset med GDI-motorn landar på 184 900 kronor. Det är klart konkurrenskraftigt i jämförelse med de flesta rivalerna i storleksklassen.

Den som vill maxutrusta sin i30 kan satsa ytterligare 10 000 kronor på Premium-paketet. Där ingår bland mycket annat halvläderklädsel, eljusterbar förarstol, backningskamera och ett nyckelfritt lås-/startsystem.  

Däremot saknas den senaste säkerhetstekniken – typ autobroms – helt på den nya Hyundaiens  utrustningslistor. Avancerade komfortfinesser som radarbaserad aktiv farthållare går heller inte att få.

En lite enklare, men nog så viktig utrustningsdetalj finns dock som standard. Bilen har stänklappar runt om och det är något som lär glädja vår rostskyddsexpert när vi så småningom testar bilen.

Men trots många goda egenskaper lär det dröja till i höst innan nya i30 börjar sälja på allvar bland svenska kunder. Det är först då som kombiversionen finns ute i bilhallarna.

Hyundai får också intern konkurrens inom kort. Några månader efter i30 kommer koncernkusinen Kia Cee´d – som bygger på samma teknik – i ny skepnad. Vem vinner den matchen?

Diskutera: Vad tycker du om Hyundai i30?

Testinformation

Modeller i det här testet:

Hyundai i30 1.6 GDI

Betyg

  • 5 = Utmärkt
  • 4 = Mycket bra
  • 3 = Bra
  • 2 = Godkänt
  • 1 = Underkänt
Hyundai i30 1.6 GDI:

Pris, från kr: 169 900.
Modell: 5-dörrars halvkombi.
Säljstart: Mars.
Mått, cm: L 430/B 178/H 147.
Tjänstevikt, kg: 1 270.
Motor: 4-cylindrig bensindriven sugmotor med stopp/startsystem. Maxeffekt 135 hk vid 6 300 v/min. Max vridmoment 154 Nm vid 4 200 v/min.
Kraftöverföring: Framhjulsdrivning, sexväxlad manuell låda.
Prestanda: 0–100 km/tim på 11,0 s. Toppfart 192 km/tim.
Förbrukning: 5,0 l/100 km, blandad körning.
CO2-utsläpp: 118 g/km.
Konkurrenter: VW Golf, Ford Focus, Kia Cee´d, Toyota Auris, Opel Astra med flera.

Vad nytt? Hela bilen, även om vissa detaljer flyttats över från föregångaren.
För vem? Den som vill ha en snitsigt formgiven och miljöklassad bensinbil i Golf-storlek.  

Plus: Förbrukningen, priset, kvalitetskänslan, baksätet, designen.
Minus: Seg gasrespons, senaste säkerhetstekniken saknas.

Ämnen i artikeln

Kommentarer

#b • Uppdaterat: 2012-03-20 16:00
Morton

Kameo: På sidan 28 i denna broschyr står att grillen är tillval, men alltså inte i Sverige?
http://www.hyundai-i30.eu/public/pdf/Hyundai_i30_Main_Catalogue.pdf

Jag tycker att sportgrillen är mycket snyggare, men ger också bilen ett jättegap i fronten. Standardgrillen ser mer ut som om bilen har en fläskläpp...

#c • Uppdaterat: 2012-03-20 16:56
saabnisse

Men Shogun, är man så stel i nacken att man inte kan vrida huvudet så mycket att man ser i backspeglarna ska man nog inte köra bil.

#d • Uppdaterat: 2012-03-21 11:26
mcregor (ej verifierad)

I detta fallet håller jag med Shogun helt och hållet. Förstår inte vad nackvridningskapaciteten har med lämpligheten att köra bil att göra...
Det finns nog många andra diskvalificerande variabler i så fall som t o m yngre förare kan lida av men backkamera är definitivt ett bra tillbehör - det lär även belackarna inse när dom blir äldre och inte längre är lika lättrörliga i alla leder. Och vad som händer alldeles bakom bilen ser man nog inte i backspeglarna - detta har man tydligen uppmärksammat i USA så där är backkamera på gång att bli ett lagkrav - kanske det t o m redan är beslutat. Även Claes Tingvall sa på TV häromveckan att man absolut skulle välja en bil med backkamera eller i alla fall backsensorer när man köper ny bil - och jag håller med honom till fullo.

#e • Uppdaterat: 2012-03-21 11:59
saabnisse

mcregor, varken du eller Shogun har tydligen läst vad jag skrev tidigare.
Jag skrev att jag inte behövde backkamera, jag ser bra i mina backspeglar utan att vrida huvudet ur led och jag har hjälp av mina backsensorer.
Det räcker gott.

#f • Uppdaterat: 2012-03-21 22:28
N-iklas

Efter att ha sett fyra i30 reklamer på raken under ett par timmar är jag bara tvungen att kommentera
trots att jag verkligen försökt låta bli.
En tämligen meningslös kommentar som inte alls passar in i det sociala sammanhanget.

Hyundai och Kia är de utan tvivel absolut sorgligaste och mest deprimerande bilar som existerar DÄRFÖR att de börjar bli mer eller mindre riktigt bra…

Varför är nu det sorgligt?

Jo därför att de på inget sätt förtjänar att vara bra.
Förr var det enkelt, en bra bil var en bra bil därför att den gjorts av kompetent biltillverkare.
Man fick en enkel, trygg och säker bild av bilen, man visste vad som varit, visste vad man hade, kunde lita på sina ögon och man visste i förväg vad som skulle komma i morgon.
Gediget gammalt hantverk.

I dag ser man hur två – möjligen – riktigt bra bilar är bra därför att det knyckts precis vartenda dugg från någon annan.
Inget gjort, ytterst lite hittat på, ytterst lite tänkt ut, ingen tradition, inga värderingar, ingen egen intellektuell kompetens.
Bara en otrolig förmåga att kopiera och härma och få kopiorna att fungera.

Men detta innebär ju att om man inte likställer bilen med en burk bönor och en påse pulver potatismos, snabbt enkelt, billigt och funktionellt.
Utan man tillhör den utrotningshotade arten som har känslor, så blir ju upplevelsen av dessa bilar som att de är kulisser, det ser visserligen bra ut på ytan och det fungerar visserligen så vitt man kan se just nu…

MEN när man vet att de som byggt denna bil i själva verket inte kan eller vet eller duger något till på egen hand, ensamma, utan någon annan att stjäla kunnandet från…

Det känns som fuskbyggare, man tittar misstänksamt på bilen och undrar vad som döljs under ytan…
Det går inte att lita på någon som inte visar att man är kompetent.

Det är så otroligt sorgligt att man inte längre kan tro på sina ögon.
Förfalskningar är inte roliga för den som vill ha äkta vara, men otroligt populärt hos de som bara vill ha något som ser ut att vara bra och som är billigt.

Men det utarmar konsten, bryter ner kvalitén och sänker kulturen, populär billig "skräpmat" som konkurrerar ut hederligt gediget hantverk.

#g • Uppdaterat: 2012-03-21 23:38
A_q

Å där tror jag faktiskt att jag måste hålla med.

Dessutom har de ju, trots att vissa påstår att ingen vill det, i princip kopierat denna grill http://www.teknikensvarld.se/bildgalleri/hyundai-i30/ från en annan tillverkare http://media.il.edmunds-media.com/audi/a6/2012/ns/2012_audi_a6_front_ns_1129101_717.jpg

Titta på de fasade övre hörnen etc. Denna blev dock lite mer bredkäftad.
Men förlagan har en betydligt stilrenare design.

Man kan knappast gnälla på att förlagans grill är stor iallafall...:)

#h • Uppdaterat: 2012-03-22 11:09
saabnisse

Nu är ni verkligen ute på djupt vatten.
Är ni verkligen så naiva att ni tror att det bara är koreaner som kopierar andra tillverkare?
Det har förekommit sedan man började tillverka bilar.

I USA under 1900-talets början kopierades det kors och tvärs och det var ju inte så underligt, man visste ju inte riktigt hur en bil skulle se ut.
Den som klarade sig bäst från kopiering var Henry Ford med sin modell T som ansågs vara så primitiv att ingen ville kopiera den.
I själva verket var den så produktionseffektiv att inget annat företag skulle kunna få lönsamhet med en kopia utan enorma investeringar.

När personer från volvoledningen besökte Parisutställningen 1960 där Simca presenterade sin Rushmotor med femlagrad vev blev de väldigt imponerade och när de kom tillbaka till Göteborg ville de att teknikerna skulle undersöka den motorn.
Det var redan gjort, i labbet fanns en isärplockad Rush som 1961 resulterade i B18.

Japanska tillverkare kopierade också en hel del på 1950-60 talet, men kom också med en hel del egna innovationer, som sedan kopierats av tillverkare över hela världen.
Samma sak kommer att hända de koreanska märkena, de blir också kopierade när det behövs.

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.