Provkörning: Ford Edge (2016)

Det första körintrycket är att Edge är väldigt lik Mondeo. Det är helt naturligt då dessa bygger på samma plattform och delar många underliggande komponenter. Från förarplats känns Edge stor och svåröverskådlig. I tät trafik är det svårt att koppla av innan man lärt sig var man har bilen. Breda A-stolpar och svällande karosslinjer som breder ut sig åt alla håll. När omgivningen erbjuder mer utrymme och farten stiger blir färden mer komfortabel, men helt bekväm blir man inte bakom ratten.

Provexemplaren var utrustade med aktiv styrning, en finess som är tänkt att göra bilen mer lättmanövrerad men som också ger en ganska nervös styrkänsla. I lägre farter hjälper styrningen till och vrider hjulen lite mer än vad föraren snurrar på ratten. I högre farter blir styrningen mycket känslig runt mittläget och det är svårt att köra bilen utan att vingla. Jag känner inte igen beteendet från Mondeo eller S-Max.

Den aktiva styrningen är tillval från utrustningsnivån Titanium och uppåt. Potentiella kunder gör klokt i att själva prova och se om man tycker finessen är värd de 5 500 kronor extra som systemet kostar.
 
Komforten är hög. Framstolarna är synnerligen bekväma även om den stora mittkonsolen tar utrymme i anspråk. Ford har lagt mycket energi på att dämpa bullret i Edge. Laminerat glas i alla rutor utom bakrutan dämpar buller utifrån och ett aktivt bullerreducerande system ska minska ljudet i bilen. Det fun-gerar så att tre mikrofoner runt om i kupén tar in bullret. En databox analyserar frekvenserna och sedan sänds samma signal ut i motfas via bilens högtalarsystem. I teorin ska dessa ljudvågor släcka ut varandra. På de tyska provkörningsvägarna rullade Edge mycket tyst. Om Fords aktiva ljuddämpningssystem även dämpar oljudet på svensk asfalt återstår att se.
 
Baksätet är bekvämt även för vuxna. Bagageutrymmet klarar hela 602 liter när bilen är dukad för fem. När baksätet fälls bildas tyvärr ingen plan lastyta då baksätets sittdyna är fast monterad. Utrymmet blir dock ändå generösa 1 847 liter.

Instrument och reglage känner vi igen från Mondeo. Instrumenten är tydliga och jag börjar nu vänja mig att hitta rätt bland alla kontroller på ratten. Infotainmentsystemet har jag dock fortfarande svårt att bli sams med. Rörigt, svåröverskådligt och långt efter de bästa konkurrenterna. 
 
Edge är en världsbil. Den byggs i Kanada för Nordamerika och Europa samt i Kina för den inhemska marknaden där. Den europeiska varianten är utrustad med dieselmotorer, fällbara backspeglar, LED-ljus samt mer exklusiv inredning. Kinavarianten går att få i sjusitsigt utförande, något som inte blir möjligt i Europa eller Nordamerika. Drivlinan har vi tidigare mött i bland annat Mondeo. Dieselmotorn är stark på låga varv, relativt tystlåten och vibrationsfri. Den får dock slita hårt i tunga Edge och det är med nöd och näppe som effekten räcker. Fyrhjulsdrift är standard. Den styrs automatiskt och kopplas in 20 gånger snabbare än en blinkning när något hjul förlorar greppet.

Autobroms och vingelvarnare är standard på alla versioner. Adaptiv farthållare, krockkuddar i bilbältet på ytterplatserna bak samt dödavinkeln-varnare finns som tillval till de två dyrare utförandena Titanium och Sport.

Sammantaget är nya Edge en stor, snygg och komfortabel suv men frågan är om Ford hamnat rätt i sin prissättning. Ford ser Volvo XC60 som en allvarlig konkurrent men en Volvo med motsvarande utrustning är nästan 50 000 kronor billigare. Det blir tufft att sälja.

Diskutera: Vad tycker du om Ford Edge?