Klassiska sedanlinjer, inte utan elegans. Tipo är ritad ”inhouse” av Fiat och kommer senare också som halvkombi och riktig kombi.
Ett kvarts sekel efter debuten för den första Fiat Tipo kommer en andra generation. Sedanmodellen är först ut och har ambitionen att ge viss lyxkänsla för budgetpengar. Det lyckas den ganska bra med.
Det är lätt att glömma men Fiat har fler modeller på programmet än mode-bilen 500 och nyligen lanserade sportvagnen 124 Spider. Det säljs ett par vardags-Fiat också, som Punto och Panda, båda tämligen gamla vid det här laget. Sedan en tid finns också ett nytillskott som kanske kan gjuta nytt mod bland märkets försvarare i Sverige: Tipo.
Bekant? För drygt ett kvarts sekel sedan debuterade en femdörrars halvkombi med samma namn, därtill med den äran att Tipo 1989 utsågs till Årets Bil i Europa. Den låg i ”Golfklassstorlek”, var ovanligt rymlig och dessutom försedd med galvaniserad kaross för att hejda rosten. I Sverige hjälpte nu inte detta så mycket, Tipo förblev en udda syn hos oss tills modellen lades ned 1995.
Den nya generationen kommer i tre karossversioner. Först ut är sedanmodellen, sedan följer en halvkombi och en kombi. Med tanke på hur vår marknad ser ut hade det nog varit smartare för försäljningen att lansera kombin först, i synnerhet som Fiat tror att den ska ta åtminstone hälften av försäljningen.
Den provkörda sedanversionen med 110-hästars bensinfyra, standardmonterad sexväxlad automatlåda och ganska påkostade utrustningspaketet Lounge ger i alla fall ett gott och bitvis överraskande bra helhetsintryck. Instegspriset för Tipo med 1,4-motor är för övrigt så lågt som 129 900 kronor men en sådan inropare lär bli en raritet.
Tipo bygger till del på samma bas som exempelvis Jeep Renegade, den enda Jeep som byggs utanför USA. Linjeföringen är traditionell men bakpartiet med sitt stora (520 dm3) bagageutrymme är inte någon påhängd ”ryggsäck” utan ganska elegant integrerat i helheten. Somliga detaljer avslöjar Fiats ambition att skilja ut Tipo i den tämligen anonyma och vardagliga konkurrensen genom att erbjuda viss lyxkänsla. Grillen flinar glittrigt och brett, den skulpterade motorhuven ger viss karaktär, designen är ur vissa vinklar faktiskt ganska lik BMW:s 3-serie…
Helheten blir riktigt tilltalande, en proper bil. Under provtiden dök en hel del nyfikna också upp för att undra vad det handlade om för snygg sak.
Körningen är inte dum den heller. Motorn har en viss italiensk nerv som ger lite mer karaktär än åtskilliga andra maskiner i samma storlek förmår. Den sexväxlade automatlådan gör sitt jobb mestadels utan betänkligheter, men kan emellanåt tveka vid nedväxling och ”hänga kvar” en aning för länge. Fjädringen har mer spänst och karaktär än exempelvis Kias och Hyundais motsvarande modeller, men är ingen match för exempelvis Ford Focus. Tyvärr är styrningen en aning ”död” och har ett visst slack kring mittläget men ingen lär väl köpa Tipo för körentusiasmens skull. Fiats typiska ”stadsservoläge” finns också här men känns som en överloppsgärning när styrmotståndet redan i normalläge är så lågt.
Ljudnivån är enda egentliga plumpen i körprotokollet – det låter för mycket kring bakdörrarna/bakdäcken. Synd, motorn har annars en frisk ton och övriga komfortintryck är bra.
Kupén är rymlig för fyra, acceptabel för fem. Benutrymmet bak är tillräckligt utan att vara märkvärdigt och man sitter skönt på ganska skålade ytterplatser, mittplatsen däremot är inget vidare. Stolarna fram är också behagliga, liksom klädselkvaliteten, men justerbart svankstöd kostar extra.
Inredningen är lågmäld men har tilltalande material och rakt igenom enkelt handhavande – utom i två detaljer. Dörrsidornas plast ser bitvis lite billig ut och färddatorns visningar är onödigt plottriga att se och hantera.
Grundpriset för Tipo med 1,6-liters bensinare och Lounge-utrustning är alldeles under 180 000 kronor. Några tusenlappar för respektive metalliclackering, 17-tumshjul, backningskamera, parkeringssensorer och navigering i en femtumsskärm drar upp priset till drygt 195 000 kronor.
I sig kanske inte alldeles fel sett till bilens kvaliteter men Fiat måste ändå ge ett bra totalerbjudande för att kunderna ska flockas, inte minst med tanke på märkets traditionellt skakiga andrahandsvärde för vardagsmodeller som denna.
Diskutera: Vad tycker du om Fiat Tipo?
Bekant? För drygt ett kvarts sekel sedan debuterade en femdörrars halvkombi med samma namn, därtill med den äran att Tipo 1989 utsågs till Årets Bil i Europa. Den låg i ”Golfklassstorlek”, var ovanligt rymlig och dessutom försedd med galvaniserad kaross för att hejda rosten. I Sverige hjälpte nu inte detta så mycket, Tipo förblev en udda syn hos oss tills modellen lades ned 1995.
Den nya generationen kommer i tre karossversioner. Först ut är sedanmodellen, sedan följer en halvkombi och en kombi. Med tanke på hur vår marknad ser ut hade det nog varit smartare för försäljningen att lansera kombin först, i synnerhet som Fiat tror att den ska ta åtminstone hälften av försäljningen.
Den provkörda sedanversionen med 110-hästars bensinfyra, standardmonterad sexväxlad automatlåda och ganska påkostade utrustningspaketet Lounge ger i alla fall ett gott och bitvis överraskande bra helhetsintryck. Instegspriset för Tipo med 1,4-motor är för övrigt så lågt som 129 900 kronor men en sådan inropare lär bli en raritet.
Tipo bygger till del på samma bas som exempelvis Jeep Renegade, den enda Jeep som byggs utanför USA. Linjeföringen är traditionell men bakpartiet med sitt stora (520 dm3) bagageutrymme är inte någon påhängd ”ryggsäck” utan ganska elegant integrerat i helheten. Somliga detaljer avslöjar Fiats ambition att skilja ut Tipo i den tämligen anonyma och vardagliga konkurrensen genom att erbjuda viss lyxkänsla. Grillen flinar glittrigt och brett, den skulpterade motorhuven ger viss karaktär, designen är ur vissa vinklar faktiskt ganska lik BMW:s 3-serie…
Helheten blir riktigt tilltalande, en proper bil. Under provtiden dök en hel del nyfikna också upp för att undra vad det handlade om för snygg sak.
Körningen är inte dum den heller. Motorn har en viss italiensk nerv som ger lite mer karaktär än åtskilliga andra maskiner i samma storlek förmår. Den sexväxlade automatlådan gör sitt jobb mestadels utan betänkligheter, men kan emellanåt tveka vid nedväxling och ”hänga kvar” en aning för länge. Fjädringen har mer spänst och karaktär än exempelvis Kias och Hyundais motsvarande modeller, men är ingen match för exempelvis Ford Focus. Tyvärr är styrningen en aning ”död” och har ett visst slack kring mittläget men ingen lär väl köpa Tipo för körentusiasmens skull. Fiats typiska ”stadsservoläge” finns också här men känns som en överloppsgärning när styrmotståndet redan i normalläge är så lågt.
Ljudnivån är enda egentliga plumpen i körprotokollet – det låter för mycket kring bakdörrarna/bakdäcken. Synd, motorn har annars en frisk ton och övriga komfortintryck är bra.
Kupén är rymlig för fyra, acceptabel för fem. Benutrymmet bak är tillräckligt utan att vara märkvärdigt och man sitter skönt på ganska skålade ytterplatser, mittplatsen däremot är inget vidare. Stolarna fram är också behagliga, liksom klädselkvaliteten, men justerbart svankstöd kostar extra.
Inredningen är lågmäld men har tilltalande material och rakt igenom enkelt handhavande – utom i två detaljer. Dörrsidornas plast ser bitvis lite billig ut och färddatorns visningar är onödigt plottriga att se och hantera.
Grundpriset för Tipo med 1,6-liters bensinare och Lounge-utrustning är alldeles under 180 000 kronor. Några tusenlappar för respektive metalliclackering, 17-tumshjul, backningskamera, parkeringssensorer och navigering i en femtumsskärm drar upp priset till drygt 195 000 kronor.
I sig kanske inte alldeles fel sett till bilens kvaliteter men Fiat måste ändå ge ett bra totalerbjudande för att kunderna ska flockas, inte minst med tanke på märkets traditionellt skakiga andrahandsvärde för vardagsmodeller som denna.
Diskutera: Vad tycker du om Fiat Tipo?
Fiat Tipo 1,6 Bensin Lounge
Pris, från kr: 179 900, provbilen 195 900.
Modell: Fyradörrars sedan.
Säljstart: Nu.
Mått, cm: L 453/B179/H 150.
Tjänstevikt, kg: 1 280.
Motor: Tvärställd fyrcylindrig rak bensin. Borrning/slag 77/85,8 mm, volym 1 598 cm3. Max effekt 110 hk (81 kW) vid 5 500 v/min. Max vridmoment 152 Nm vid 4 500 v/min.
Kraftöverföring: Framhjulsdrift, sexväxlad automatlåda.
Prestanda: Toppfart 192 km/tim. Acceleration 0–100 km/tim på 11,2 s.
Deklarerad förbrukning: 6,3 l/100 km.
CO2-utsläpp: 146 g/km.
Konkurrenter: Seat Toledo, Skoda Rapid.
Plus: Rymlig kupé, stort bagageutrymme, spänstiga köregenskaper.
Minus: Högt däckljud, osäkert andrahandsvärde.
Vad nytt? Italiensk, kompakt mellanklassedan.
För vem? Den som vill ha en traditionell ”bilen bil” med viss lyxkänsla till rimligt pris.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
@Schuckert, man kanske fick amerikanska rådgivare i samband med Chryslerköpet?
En 1,6 liters bensinmotor utan turbo duger inte idag. Förstår inte hur Fiat tänker. Stort plus dock för att automat inte kostar extra men blir ju en trött kombination. Minus som vanligt för ljudisolering även om Skoda bevisat att inte alla svenskar bryr sig om det. Men var finns idag nytänket hos Fiat? För sälja enbart på pris kan väl inte vara målet. Kanske ingen tillfällighet att Fiats bästsäljare är en retromodell (500), typ att Fiat var bäst förr och vi saknar den tiden.
Härligt med folk som äger en fungerande kristallkula, och vet hur framtiden kommer bli.
Att Fiat har svårt att hävda sig i Volvolandet är ingen nyhet, men bilarna i sig har faktiskt varit vettiga.
Jag har haft två Fiat och har inte haft någon anledning att vara missnöjd.
Vidstige, kan du ge mig mer information om Skoda och ljudisolering?. Skoda gen 3 tycker jag inte bullrar för mycket, det går att föra vanlig samtal till baksätespassagerare i motorvägsfart utan problem. Den tystaste bilen jag ägt var en Toyota Avensis gen 2 (2006:a).
Ser faktiskt inte så tokig ut - i synnerhet inte om man betänker prisklassen.
Fiat har varit bra på att bygga för sin storlek rymliga bilar som i mitt i det vardagliga ändå har små personliga detaljer.
Vägbuller är dock inget jag gillar, men på den punkten har ju Fordarna inte heller varit så bra.
Ser ganska trevlig ut, men här i Sverige kommer vi inte se många sedaner.
Möjligtvis hos Fiathandlarna.
Bensinmotor drar mer än en dieselmotor.
Känns ju spännande med att automat inte kostar extra när den motorn bara säljs med automat.. vill man ha manuell så är det den mindre 1,4 motorn som gäller.
Men för svensk del blir väl kombin med dieseln mer intressant. Fiat gör både funktionella vardagsbilar och bilar med lite mer flärd. Det kan upplevas förvirrande. 500-märkningen används för de mer flärdfulla. "a brand within the brand" som det uttrycks på italoenglish.
Det landar i det här segmentet där i kring 200 000kr när listan är avbockad, men inte för en FIAT!
De är alltid stöddiga Italienarna.... i jisses här kommer de dragandes med modeller som knappt folk vet om, bilar med 0 cred och den som följer vet att att de i slutet av året kryper till korset o dumpar priset med 30 000kr alltså där de borde ha startat, 30 000kr under de etablerade märkena.
Ja interiört så är känslan som dagen efter på billigt rödtjut o si där i skuffen! Sådana där medar till gångjärn de satt förr i japanska bilar och kallades för "bagageknäckare".
Som vanligt yttrar sig en massa "förståsigpåare" om sånt dom inte vet så mycket om . Idag tillverkas inga DÅLIGA bilar. Fiat har haft bättre, och sämre bilar precis som många andra tillverkare. När man talar kvalitet återkommer 20-30-40 år gamla förlegade föreställningar eller vanföreställningar om FIAT:s "dåliga" kvalitet. En kommentator uttrycker t.o.m. "förmodligen dyraste bilen att äga".......??! Personligen konstaterar jag följande, vilket jag baserar på EGNA ERFARENHETER. Inte vad som förväntas av mig, eller min umgängeskrets med likasinnade. 1.) Fiat håller idag mycket hög kvalitet, visserligen en subjektiv bedömning, men utifrån ett 30-årigt bilägande med många olika bilmärken och modeller. 2.) Säkerheten i bilar inom Fiat-koncernen har på ett dramatiskt sett ökat och ligger nu i topp, TILLSAMMANS med åtskilliga andra bilmärken. T.ex. så fick Fiat Punto generation 2 , år 2000- när den kom ett mycket gott värde när den krocktestades genom EuroNCAP. Den fick fyra stjärnor, det hade ingen annan bil erhållit i småbilsklassen innan dess. Så har utvecklingen varit sedan dess. Det som dragit ner betyget för vissa modeller har varit säkerhetstillbehör, som t.ex. avsaknad av autobroms, vilket man kan ha olika åsikter om, men grundkonstruktionen har på ett dramatiskt sett förbättrats hos bilar inom Fiat-koncernen. Ett annat exempel är Alfa Romeo. Alfa 147 fick 3 stjärnor i EuroNCAP, medan efterträdaren fick absolut högsta poäng, 5 stjärnor givetvis, men ingen annan bil i klassen hade fått så bra värde som Giuliettan. Inklusive BMW, Audi, Ford, Toyota m.fl. Åter till den subjektivt upplevda kvalitén, så har jag tidigare ägt ett antal Volvo, Saab, Opel, Citroen och några till. Det var de första 15 åren av mitt bilägande. Några av dessa var tämligen nya, om än inte helt nya. De sista femton åren har jag ägt och kört FIAT. Jag har aldrig tidigare haft ett så problemfritt bilägande som dessa sista femton år, och till så låg kostnad dessutom. Visserligen från helt nya eller demokörda bilar, men efter några år i samma åldersgrupp som flera av mina tidigare bilmärken. Jag har lämnat in mina Fiat-bilar under garantitiden , för några småsaker. Men inget som skulle kostat mig väsentligt mycket mer om garantin hade gått ut. Enormt pålitlig bil, till ett förvånansvärt billigt bilägande. Jag kör inte snällt. Jag KÖR mina bilar, jag åker inte i dom. Drivlinor och mekanik får VERKLIGEN bekänna färg. Och det har dom gjort med råge. Min nuvarande bil, en FIAT BRAVO, "golfklassen", men med "klassens bästa" bagageutrymme på 400 liter. Den har en 1.4 l T-Jet motor, en liten turbo. Den här motorn är fantastisk . Har kört 9000 mil, sommar som vinter, i branta berg som på Autobahn , och den har en makalös körbarhet. Alltid på topp med ett momentant vridmoment på 230nm klarar den att hålla mkt hög hastighet med tung last, även i branta backar. Den finns i en modell med 120hk och 205 nm, samt en modell med 150 hk och 230 (!) nm. Det är elektroniken som ger den extra effekten och styrkan. Till det en låg bränsleförbrukning många tillverkare suktar efter. Detaljkvaliteten håller en klass ingen av mina tidigare bilar någonsin haft, inget knirrande eller knarrande. Ok, helt ärligt hade jag något som "knarrade " i bakvagnen på min Fiat Punto, men absolut inte i inredning . Min första Fiat köpte jag år 2001 eftersom jag fick mest för pengarna, mest i inbyte för min krånglande Volvo 440 Turbo, samt att jag hade läst någorlunda positiva recensioner om Fiat Punto. Jag har INTE ångrat mig. Vad Fiat saknat är bilstolar i världsklass, det har dom inte haft. Men de nya stolarna i Fiat 500x och Fiat Tipo är så oändligt mycket bättre än i tidigare modeller. Jag valde ett paket med sportstolar till min Fiat Bravo, så dom är godkända, men långt under Volvostandard. De nya stolarna däremot, är riktigt sköna. Nästa bil blir med 90% säkerhet, en FIAT 500x. De återstående 10 % delas mellan Alfa Romeo Giulietta och, jo faktiskt : Volvo V40 CC..! Volvos kvalitet har också blivit väsentligt mycket bättre de sista 10-15 åren,.... ;)
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.