Provkörning: Fiat 500 TwinAir Turbo (2011)

1957 rullade Fiat 500 ut i trafiken för första gången. Med motorn bak, luftkylning, två cylindrar på bara en halvliter och tretton hästkrafter markerade modellen sin plats i bilhistorien. Femtio år senare har den tvåcylindriga motorn fallit i glömska när det gäller personbilar. Tills nu.

En högteknologisk bensintvåa finns i dag att välja till Fiat 500, retrobilen som återuppstod häromåret. Men tiderna har förstås förändrats. Nu är det frontmontering, turbo, elektrohydraulisk ventilstyrning, stopp/start, vattenkylning, 875 kubik och 85 hästar som gäller.

Jag vrider om nyckeln, möts av ett puttrande motorljud. Smattrandet klär bilen utmärkt och är inget annat än oemotståndligt. Radion får vara avstängd.

Gaspedalen mot golvet, en vanlig dosering med TwinAir Turbo. Motorn varvar högt och från startblocket är den polskbyggda italienaren riktigt pigg. Med fjäderlätt styrning och en tjänstevikt strax över ett ton är bilen också föredömligt enkel att manövrera. Trots att elservon gör sitt bästa för att minimera vägkänslan är det nära till leendet i förarstolen.

Den femväxlade manuella lådan hanteras via en spak med rejäl knopp som placerats högt på mittkonsolen, nära ratten. Emellanåt upplevs avstånden mellan växlarna som alltför långa och det kan vara besvärligt att hoppa över växlar. Automatlåda kostar 10 900 kronor.

Fiat beskriver 500 TwinAir Turbo som världens snålaste bensinbil. Och på pappret är förbrukningssiffran imponerande: 0,41 liter/mil. Men det är svårt att komma ned till den nivån. Efter testperioden visade färddatorn 0,59 liter/mil. Den som vill spara bränslepengar gör klokt i att trycka på Eco-knappen på instrumentpanelen för att strypa motorns maximala vridmoment till 100 Nm.

Charmar många
Fiat 500 är ingen bil som går obemärkt förbi. Tvärtom. Överallt vänder sig huvuden mot den babyblå, lilla bilkaramellen. Attraktionskraften är skyhög och det är svårt att inte ryckas med. Men man ska inte förblindas helt av bilens charm.

Tidigt en frostnupen morgon klev jag huttrande in i kupén. Då upptäcker jag att det inte finns någon stolsvärme. Inte ens i tillvalslistan, märker jag senare. Vid sådana lägen spelar charm mindre roll.

När det gäller inredningen blandas högt och lågt. Instrumentpanel i karossens färg är ett läckert inslag, dörrsidor i lättrepad hårdplast inte lika roligt. Den som tittar noga kan också se ojämna mellanrum mellan olika detaljer. Ingen millimeterprecision, men som helhet ett godkänt betyg. Sikten över förarens vänsteraxel är däremot underkänd.

Jag som mäter knappt 190 centimeter sitter skapligt i förarstolen. Men det är samtidigt svårt att hitta rätt körställning eftersom ratten endast kan justeras i höjdled. För mig är baksätet inte att tänka på, om jag inte vill sitta med skallen i knät.

Kortare personer får plats, men deras huvuden hamnar oroväckande nära bagageluckan. En påkörning bakifrån kan sluta illa trots toppbetyget fem stjärnor i Euro NCAP, enligt gamla betygssystemet.

Lastutrymmet sväljer för övrigt en helgpackning för två eller ett gäng shoppingkassar. Baksätet är delat och fällbart för situationer när mer måste stuvas in.

Mer stil än ekonomi
Med tvåcylindrig motor kostar Fiat 500 från 161 900 kronor. Det är mycket pengar för en liten bil, men man ska komma ihåg att modellen med marginal klassas som miljöbil och redan från start är tämligen välutrustad med bland annat klimatanläggning, glastak och aluminiumfälgar. Att åka öppet i cabrioletvarianten kostar 20 000 kronor extra.

Indikationen om skenande förbrukning i kombination med priset gör det svårt att utnämna TwinAir Turbo till ett utpräglat ekonomival, snarare ett alternativ för den som värnar om stil och önskar en motor som lever upp till bilens utstrålning.