Provkörning: Dacia Sandero (2013)

Dacia har gjort en rejäl uppryckning av Sandero som nu har fått bulligare kaross med markerade hjulhus.

Det är en helt ny bil menar Dacia. Visserligen bygger nya Sandero på samma plattform, eller bottenplatta som tidigare modell, det vill säga Clio II. Men den är förstärkt och uppdaterad varför den betraktas som ny.

Körintrycket är okej. Det blåste småspik vid provkörningen och Sandero reagerade för sidvinden men alls inte onormalt mycket. Vid små rattrörelsen känns en viss mjukhet och hårda förflyttningar i sidled får det elektroniska stabiliseringsprogrammet att vakna till liv med en bestämt korrigerande bromspuls.

ESP hör till standardutrustningen på Sandero, precis som låsningfria bromsar, broms-assistans och fyra krockkuddar, varav den på högra främre passagerarplatsen, är enkelt urkopplingsbar.

Styrningen är av kuggstångstyp med konventionell hydraulisk servo, som underlättar vid   parkering, men också har sämre känsla och för lättgående styrning vid 90–100 km/tim. Ratten är bara justerbar i höjdled.

Sittkomforten fram  är godtagbar även om sittdynan är väl kort. Benutrymmet bak är begränsat med vuxna i framsätet.  

Billigaste versionen av nya Sandero, med gamla 1,2-litersfyran, hamnar på låga 78 900 kronor – vilket är svårslaget. I Sverige bedömer importören att det trots allt bara blir fem procent av köparna som kommer att välja den versionen.

Även när det gäller Dacia är kunderna intresserade av lite mer av livets goda, som man får när man till exempel väljer den tiotusen kronor dyrare Ambiance. Då är det också Renaults nya trecylindriga 12-ventilsmotor med variabla ventiltider, som sitter under huven. Den är byggd helt i aluminium och har en cylindervolym på måttliga 898 cm3, men levererar ändå 90 hästkrafter. Det är möjligt genom turboöverladdning via en ny lågfriktionsturbo som är snabb och har lågt motstånd.

Trean har en oväntat len motorgång och ett väl dämpat motorljud. Med två personer i bilen känns den fullt tillräcklig. Vill man öka farten, vid exempelvis en omkörning, gäller det att växla ner och ta hjälp av turbon.

Med den här motorn ska man vid blandad körning klara en bränsleförbrukning på halvlitern jämnt per 100 km med Sandero och med den något förhöjda Sandero Stepway 5,4 l/100 km. Låter inte så tokigt. Vid provkörning hamnade jag betydligt högre (6,7) men det var bergigt och vi hade inte tryckt in ECO-läget vilket sägs spara tio procent bränsle.

Stepway är en cross-overliknande version av vanliga Sandero. Den har lite högre markfrigång – 20,7 cm mot 16,2 – och har också designattribut av typen skärmbreddare och hasplåtar fram och bak (i plast).

Stepway är mer ett design- och utrustningsalternativ än en verklig suv, eftersom den tyvärr inte finns med fyrhjulsdrivning.

Dacia har på nya Sandero lagt till nyheter och utrustning som köparna tidigare inte ville betala för. Ägarna till nya Sandero har fått större möjligheter till mer utrustning som multimedia via en integrerad display, radiostreaming, bluetooth och för första gången i Dacia – hastighetsbegränsare och farthållare.

När det gäller den passiva säkerheten har säkerhetsburen förstärkts, frontbalken är ny  och det finns en balk i huven för att förbättra säkerheten för oskyddade trafikanter och dess form är mindre aggresiv. Säkerheten är för många en central fråga, men uppenbarligen inte för alla. Vid presskonferensen frågade Vi Bilägares reporter vilken ambition Dacia har i ett framtida test hos Euro NCAP?

– Minst tre stjärnor, och då är kraven något högre än för närvarande, svarade Vincent Bottaro, Dacias produktchef.
Han anser också att att Sandero har tillräckligt stark säkerhetsbur och att fler stjärnor i Euro NCAP mest handlar om  nivån på bilens elektroniska utrustning.

– Det är bilbältet som ger säkerheten, inte bältespåminnaren.

Med Dacias ambition får inte Sandero fem stjärnor, möjligen skulle det kunna bli fyra – om den är utrustad som importören valt att göra i Sverige.

Diskutera: Vad tycker du om Dacia Sandero?