Drygt fem år efter nedläggningen av den numera kultförklarade A2-modellen ger sig Audi på nytt in i småbilsklassen.
Den här gången heter modellen A1 och är en 395 centimeter lång tredörrars halvkombi som delar teknisk grundstruktur med koncernkusinerna VW Polo, Skoda Fabia och Seat Ibiza.
Någon exklusiv aluminiumkaross, som på A2, har inte den nya lill-Audin. Men den är ändå förhållandevis lätt och jämfört med en konventionell småbil är A1:an förfinad på en rad punkter.
Det märks inte minst på inredningen, som håller mycket hög klass. Utformning, finish och materialval är på en nivå som få storlekskonkurrenter når upp till.
Utpräglad coupé-profil
De yttre formerna sticker också ut från mängden, främst genom att taklinjen fått en utpräglad coupé-profil. Det intrycket förstärks ytterligare om man beställer bilen med takbågar i avvikande färg.
Även i övrigt finns stora möjligheter att individualisera sin A1. Interiören kan beställas i en rad färgkombinationer och bilen går också att krydda utvändigt med flera olika exteriörpaket.
På plats bakom ratten i den lyxiga förarmiljön (provbilarna var rejält extrautrustade) är de första körintrycken övervägande positiva.
Lill-Audin har en åkkomfort som för tankarna till betydligt större bilar, samtidigt som de nätta yttermåtten gör den smidig att hantera i trång stadstrafik.
Rullar klippstabilt
Men A1:an har större kapacitet än så. Den klarar även snabba etapper på tyska Autobahn med glans och rullar klippstabilt i hastigheter långt över vad som är tillåtet i Sverige.
Kurviga vägar vållar inte heller några problem. Lill-Audin är stadig på hjulen och exakt i styrreaktionerna när den pressas på testslingans krokiga partier.
En förklaring till det balanserade kurvuppträdandet är den nya elektroniska diffbromsen. Den samarbetar med antisladdsystemet och känner av om belastningen på det inre framhjulet minskar för mycket.
Om så är fallet bromsas innerhjulet, kort och kontrollerat. Drivmomentet leds istället över till det yttre hjulet, som kan skicka ned mer kraft i vägbanan.
Resultatet blir att en stor del av understyrningstendenserna trollas bort och det gör att bilen upplevs som lättkontrollerad och följsam även när vägen kröker hårt. Det blir två tummar upp för A1:ans köregenskaper.
Bränslesnål
Bränslekonomin är en annan stark gren för Audis nya minstning. Tre av de fyra modellversioner som finns tillgängliga när försäljningen startar i höst klarar den svenska miljögränsen.
Enda undantaget är 1,4 TFSI med manuell växellåda, som har ett CO2-utsläpp på 126 g/km.
Stopp/startsystem med bromskraftåtervinning är standard på samtliga A1:or och i början av 2011 kommer bilen med en extrasnål 1,6-litersdiesel på 90 hästkrafter, som enligt deklarationen ska klara sig på 3,8 l/100 km. Något, eller några år senare är det dags för ännu mer miljöanpassade A1-versioner.
I framtidsplanerna för modellserien ingår såväl en laddhybrid som en renodlad elbil.
Basmotorn i den nya lill-Audin är bara på 1,2 liter, men överraskar positivt med len gång och ett imponerande kraftflöde med tanke på cylindervolymen.
Den känns fullt tillräcklig för att klara de flesta vardagsbehov och är dessutom snål, åtminstone på papperet.
För den som vill ha mer sprutt på sin A1:a rekommenderas 1,4-litersturbon, gärna i kombination med den snabbväxlande sjustegade dubbelkopplingslådan S-tronic.
Men då sticker förstås grundpriset iväg till 196 000 kronor. Vill man dessutom ha en anständig nivå på komfortutrustningen krävs ytterligare drygt 20 tusenlappar.
Skral grundutrustning
Alla A1-versioner har samma grundutrustning och den är direkt skral. För att få en någorlunda komplett bil får man finna sig i att lägga ut minst 20 500 kronor extra.
Det är vad ProLine- och Teknikpaketen kostar. Utan dem har man varken luftkonditionering, höjdjusterbara framstolar eller färddator.
Den som botaniserar vidare i tillvalspaketen upptäcker snabbt att det finns nästan hur mycket som helst att välja på. Kryssar man flitigt på extrautrustningslistan är det ingen konst att få A1 att kosta uppemot 300 000 kronor.
Den praktiska användbarheten får inte särskilt högt betyg. Baksätet är trångt, rymmer bara två personer och är krångligt ta sig in och ut ur. Ryggstöden kan fällas 70/30 om det behövs extra plats för last, men även det är en ganska bökig manöver.
Bagageutrymmet är däremot hyggligt stort och dessutom försett med dubbelt lastgolv. Men reservhjul får man klara sig utan.
Relaterade bildspel
Grundpris: 178 600 kr.
Säljstart: September 2010.
Modell: Tredörrars, fyrsitsig halvkombi.
Mått, cm: L 395/B174/ H 142.
Tjänstevikt/släpvikt: 1 260/1 200 kg.
Lastvolym min/max (VDA): 270/920 l.
Motor: Fyrcylindrig direktinsprutad bensinmotor med turbo. 1 390 cm3/122 hk/200 Nm.
Prestanda: Toppfart 199 km/tim. 0-100 km/tim på 9,2 s.
Bränsleförbrukning: 5,3 l/100 km.
CO2-utsläpp: 126 g/km.
Konkurrenter: Citroën DS3, Mini, Alfa Romeo MiTo, Fiat 500.
Vad nytt? Audis första småbil sedan A2-modellen.
För vem? Den som vill ha en statusbil i det lilla formatet och är beredd att betala för det.
Bra köp? Nej, i alla fall inte om man räknar strikt ekonomiskt. Nästan 180 000 kronor för en liten fyrsitsig bil utan luftkonditionering (kostar 12 000 extra!) är dyrt.
Plus: Behaglig åkkomfort, stadig väghållning, gedigen kvalitetskänsla, snåla motorer, många utrustningsalternativ.
Minus: Snål standardutrustning, bara fyrsitsig, bakdörrar går inte att få.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Är inte säker på att det blir en flopp. Smartbilarna gick att sälja trots ett högt pris, för en i mitt tycke usel bil. När det gäller smart var det "statusen" som sålde bilen. A1 är en påkostad bil och inte ett budgetbygge. Den har storbilsegenskaper i en smidig stadsbil. Jag tror att folk lättare kan byta ner sig i storlek om bilen är i paritet med tex A6. I en stad så är det lättare med parkering och körning med en liten bil och framför allt om barnen flugit ut, så är inte en stor bil ett måste längre. Det som talar emot bilen är väl att den är tvådörrars och att en ordentligt utrustad bil är i överkant dyr. Audi borde satsa på en modell som är basutrustad med ac och höjdjusterbara stolar, som alla konkurrenter har.
Älska svenska pressens klagan om att det är svårt att ta sig in och ut i baksätet, det är en liten bil, vad tror ni ?
Läs utlänska pressens tester istället, så slipper man v70 lagommaffians ständiga klagan på 2 dörrar.
Jag tycker den har något visst!! Men den kunde ha sett lite mer sträng o förbannad ut. Designmässigt skiljer den sig från många slätstrukna småbilar. Hade de smaskat på med en del självklar standardutrustning o gjort en cab så vette.....??
Bygger man en bil med baksäte, så är det också högst lämpligt med ingång dit. Att de som ritar Volvo C30 inte fattat det, gör ju inte de aktuella Audi-ritarna mindre omdömeslösa. (Kommentatorer här är ursäktade. Hemmasnillen bör få tramsa.)
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.