Med ett enkelt knapptryck vid bagagegolvets vänstra sida inleds ett imponerande skådespel.

Swoosh, swoosh, swoosh, swoosh, swoosh – en efter en fälls bakstolarna automatiskt ned i golvet och bildar ett gigantiskt lastutrymme. Flexbilen, eller minibussen som den ofta kallas, är en biltyp som ruvar på många kluriga lösningar, utvecklad med vardagslivets mödor i åtanke.

Bilen i fråga är en brunfärgad Renault Espace. I mitten av 80-talet uppfann Renault den moderna flexbilen, men vad som var 90-talets livsstilssegment har fått uppleva en snabbt fallande popularitet. Varför är egentligen svårt att förstå.

Kanske drabbas sjusitsiga rymdunder av ett minskande barnafödande. Kanske är köpargumenten smart och rymlig undanträngda av högre markfrigång och falsk överlevnadsdesign.

Renault tror på det sistnämnda och fjärde generationens Espace utmärker sig med kaxiga linjer och högre mankhöjd istället för maximala utrymmen. Någon fyrhjulsdrift finns inte. Istället kan köparen välja till fyrhjulsstyrning, kallad 4Control, för 19 900 kr utöver de 383 500 som Renault vill ha för en automatväxlad Espace med 1,6-litersmotor på 160 kusar.

Den senaste medlemmen i sjusitsklubben är VW Tiguan som nu finns i en rymligare version döpt till Allspace. Vid en första anblick ser Allspace identisk ut med sitt kortare
syskon fast Mexikobyggda Allspace är förlängd 22 centimeter varav 11 kommer av förlängd hjulbas.

Visuellt känns den igen på den uppåtgående avslutning av fönsterlinjen, högre motorhuv samt en decimeter längre bakdörr. För en Allspace med 190-hästars tvålitersdiesel, automatlåda och fyrhjulsdrift vill VW ha 375 000 riksdaler – 34 000 kr mer än vanliga Tiguan.

Storsäljaren i segmentet heter Ford S-Max. Den senaste generationen debuterade samtidigt med nuvarande Espace – 2015 – och är uppskattad för sitt praktiska format ihop med dynamisk design, i synnerhet med testbilens sportkläder kallat ST-Line. Det höjer listpriset från 380 050 kr, för en mer standardbetonad fyrhjulsdriven tvålitersdiesel till totalt 417 100 kronor.

Vi inleder med att gå på upptäcktsfärd i testbilarnas bakre regioner. Espaces personlighetsförvandling uppskattas inte i baksätet. Fåtöljerna är sköna men sittställningen är knepig. Golvet är högt och taket lågt. Vuxna och gängliga ungdomar får knäna vid hakan och platt frisyr. Fördelen är tre separat inställbara stolar med Isofixfästen på mittradens samtliga platser.

Även S-Max har tre separata stolar med Isofix på mittraden. Fåtöljerna är simplare än i Espace men tack vare de fina inställningsmöjligheterna (alla tre testbilarna har skjutbart baksäte med lutningsbart ryggstöd) finner sig även vuxna till rätta. Fords breda kupé ger betydligt mer svängrum för axlar och armbågar än i Renault.

Bekvämast sitter vi i Tiguan Allspace. Fullvuxna personer får en avslappnad sittställning med bra lårstöd. Men bortsett från generöst benutrymme och klaffbord har Volkswagen missat de familjeanpassningar vi förväntar oss av sjusitsiga bilar. Mittraden är en soffa med 60/40-delning där mittplatsen knappt duger till kortare transporter. På golvet löper en utrymmesstjälande kardantunnel och barnstolsfästen finns bara på ytterplatserna.

Lättavtorkad skinnklädsel kostar mellan 12 000 och 18 000 kr, billigast till Renault
och dyrast till VW. Det är uppskattat när hamburgermenyn åkt omloppsbana i kupén och enklare att rengöra än läsk-
och ketchupabsorberande tygdito.

På den tredje sätesraden visar Renault sin långa erfarenhet av sjusitsiga bilar. Med mittraden lite framflyttad ger de två extrasätena oväntat bra komfort för långa passagerare. Insteget är också enklast i trion.

Ford har bättre takhöjd men i övrigt är extraplatserna i S-Max snäppet sämre än i Espace. Både Ford och Renault kan husera bältesstolar allra längst bak, dock saknas Isofixfästen.

Tiguans nytillkomna platser är nödstolar vars korta sitsar inte lämpar sig för barnstolar och takhöjden är för låg för personer över 150 cm. Benutrymmet är också klart sämst i trion. Allspace är ingen sjusitsig bil utan bör betraktas som femsitsig med möjlighet till två extrasäten för barn en kortare resa.

Med alla sittplatser i bruk är lastutrymmet på par med en liten småbil. Minst är Tiguan som då sväljer fyra drickabackar medan S-Max och Espace tar sju.

Som transportörer av fem personer är alla tre riktigt rymliga och sväljer minst 700 liter bagage – det är cirka 150 liter mer än stora kombibilar. Mest lättlastad är S-Max vars breda kaross sväljer det mesta man stoppar in.

Dags att köra iväg ut på vintervägarna. Ford är kända för att körglada bilar som trivs på kurviga småvägar. S-Max har också högst närvaro och kommunicerar bäst med föraren. Därför är förväntningarna högt ställa när vi kommer till vår utmanande chassisträcka med bucklig vägbeläggning, feldoserade kurvor och spårig isbeläggning.

Istället kliver Renault fram och växer med den tuffa uppgiften. I alla fall rent kördynamiskt. Efter att ha upplevts som minst förtroendeingivande med viss spårkänslighet och avdomnad vägkänsla på långfärden lever Espace upp när vägen svänger. Förklaringen är fyrhjulsstyrningen som gör Renault extra smidig och adderar en oväntad portion körglädje. Chassibalansen blir närmast neutral tack vare den bokstavligt medstyrande bakvagnen.

Våra farhågor att fyrhjulsstyrningen skulle kännas artificiell på hala snövägar kunde inte varit mer obefogade. En ovan förare kan dock uppleva Espace lite väl livlig med fyrhjulsstyrningen i sin allra sportiga inställning. Funktionen går att lugna ned och då blir Espace påtagligt understyrd.

På de smala skogsvägarna upplevs S-Max som tung och klumpig. Karossen är klart bredast och medan broschyrvikten lovar 1 809 kg väger testbilen in på modiga 2 075 kg. Forden har forfarande bäst styrkänsla men med all utrustning upplevs den plötsligt lite ”chipstjock”. Testexemplaret kom till sin rätt som kompetent körvagn när den fick sträcka ut på lite större vägar.

Allra bäst på rallysträckan gick Volkswagen. Vanliga Tiguan har kompetenta köregenskaper och med längre axelavstånd adderar Allspace extra lugn och riktningsstabilitet på vinterföret. Med snäppet högre vikt och utsträckt hjulbas ger Allspace mer storbilskänsla bakom ratten än vanliga Tiguan. Trots storleken är bilen smidig på den mest krävande vägsträckan samtidigt som den är tryggast på hala snövägar.

Över ojämnheter trivs Renault sämst. Espace har ett adaptivt chassi som ändrar fjädringens hårdhet, ändå är vi inte imponerade av åkkomforten. Småstötigt över skarvar och vid större vägskador är returfjädringen för mjuk vilket gör karossen orolig.

Med ST-Line får S-Max ett hårdare sportchassi. Inte optimalt i en stor familjebil men komforten är ändå väl godkänd. Ford upplevs också som tystast att åka i.

Bekvämast på dålig väg är bilen från Wolfsburg. Allspace är dessutom komfortablare att åka i än vanliga Tiguan med identisk drivlina. I den nyare modellen är dieselknattret mer väldämpat och vi upplever att DSG-lådan arbetar smidigare i stadstrafik. Riktigt lika bra som Fords dubbelkopplingslåda (MPS) är den inte. Fords version arbetar nästan lika mjukt som en traditionell automat.

Renaults EDC-automat är också en dubbelkopplingslåda med fokus på effektiva, miljövänliga växelbyten. Varken lika rapp som i VW eller mjuk som Fords.

Trots sin beskedliga motorbestyckning hänger Espace med 1,6-litersmotor med de starkare tvålitersmaskinerna. Renaultmaskinen är vridstark och duger väl till vardagskörning, men vid hårdare acceleration är den tunnare på toppen än de andra två.

Alla tre är dyra att köpa och äga. Prislappar kring 400 000 kr efter tillval kräver stadig kassa. Ju trognare man följer trenden med högre markfrigång och/eller fyrhjulsdrift desto bättre andrahandsvärde. VW håller värdet bäst medan Espace faller betydligt hårdare. Tack vare fyrhjulsdriften klarar sig S-Max bättre än sin franska kollega.

Själva driftkostnaderna är dock lägst hos Renault. Lägst förbrukning och vettigast servicekostnad  håller de vardagliga utgifterna i schack. Dyrast i drift är S-Max. Både AWD-systemet och MPS-lådan behöver regelbundna oljebyten. Ford tar hiskeliga 11 482 kr för varannan service. Att intervallet är upp till två år eller 3 000 mil är en klen tröst – över 11 000 kr i servicenota är ett kännbart pungslag i familjeekonomin. VW är lika dyr i drift som Ford men serviceutgifterna är mer jämnt fördelade.

I ivern att passa in i dagens suv-mode har Renault glömt de ideal som en gång skapade Espaces popularitet. Istället har den en splittrad personlighet och vet inte vilket ben det ska stå på – högbyggd crossover med tvåhjulsdrift, stor familjebil med halvdan åkkomfort samt liten dieselsnurra med GTI-spänstiga köregenskaper på småvägarna. Vi uppskattar ambitionen att göra något annorlunda men undrar vart själva bilen tagit vägen?

Tvåa blir Tiguan Allspace. Krasst sett är det Tiguan som imponerar medan Allspace-konceptet saknar familjetrovärdighet i sjusitsutförande. Jämfört med de två andra har Allspace inget att tillföra i storfamiljskategorierna. De två extra platserna längst bak är istället ett avlatsbrev för att sälja en storsuv med bättre samvete. Allspace är bättre som femsitsig utan två nödstolar som stjäl bagageplats.

Då finner man en Tiguan med aptitlig plusmeny. Slösande rymligt bagage och limousine-liknande baksäte gör Allspace till en konkurrenskraftig Passatutmanare.

Testsegrare samt bästa förvaltare av storfamiljernas väl och ve är Ford S-Max. Mer kombi än de klassiska kombibilarna och  trivsam att köra. Den är inte fri från missar men helheten är sällsynt lockande både för hjärnans rationella sida samtidigt som den även tilltalar hjärtats känslocentra.

Svep bland bilderna nedan för att se detaljer.