Biltest: BMW 320i, Lexus 300h och Mercedes C180

Dieseldrift är gångbart i den här bilklassen, men vid introduktionen är två av de tre motorer som finns till Mercedes C bensindrivna. Testbilen har beteckningen C180, vilket betyder att motorn är på 1,6 liter. Ynkligt liten, kan man tycka. Men med hjälp av turbo, variabla ventiltider och direktinsprutning har effekten pressats upp till 156 hästkrafter och vridmomentet på 250 Nm finns till hands redan vid 1 200 varv.
Motorn känns inte alls svag, allrahelst som den i testbilen jobbar tillsammans med en sjustegad automatlåda. Men när maskinen ansträngs låter den inte vackert. Ett par testförare funderade på om det ändå inte satt en diesel därframme.

Bensindrivna sedanmodeller är sällsynta i generalagenternas testflottor, så vi får ta vad BMW lyckas få fram, en 320i med fyrhjulsdrift. Tvålitersmotorn på 184 hk ger bilen sköna fartresurser men det går åt bensin.
Både Mercedes C180 och BMW 320i går under skattegränsen 7,5 basbelopp eller 333 000 kronor. Lexus gör det inte, men eftersom IS 300h är en miljöbil blir den ändå inte dyrare att skatta för.

Men grundpris är en sak, verkligheten en annan. Testbilarna är utrustade till bristningsgränsen.
Alla har automatlådor som också kan växlas manuellt med plattor på ratten. BMW:s har åtta steg (21 000 kr), Mercedes är sjustegad (för 21 100 kr) och Lexus har sex konstgjorda växlar i den steglösa låda som tillhör hybridsystemet.

Alla har också en utrustning som höjer underhållningsvärdet för föraren: valbara körprogram. Körläge Eco drar ned klimatanläggningens effekt, gasresponsen blir mjukare och växlingsmönstret går in i snålläge. Ett normalläge (Comfort) följs av två sportlägen, varav det sportigaste släpper lite på antisladdsystemet. Lexus har också ett rent elläge som kan användas under ett par kilometer.
 
I Lexus verkar inredarna ha blivit osams och sedan gjort som de velat. Runt föraren finns ett plotter av former, bukter, färger och strukturer och massor av knappar som verkar komma från Toyotas reservlager. En av knapparna på ratten får det runda instrumentet med hastighetsmätare och energiinformation att surrande glida en bit åt höger. Till vad nytta är inte uppenbart. Men instrumentet kan mer än bara flytta sig. När sportläget läggs i förvandlas det till varvräknare vilken får en röd bård när motorn jobbar hårt.

Under acceleration händer det mer, förutsatt att föraren skruvat på en liten ratt märkt ASC nere på panelen. Det står för Active Sound Control. När gasen trycks ned rullar ett vibrerande V8-dån ut ur högtalarna och när pedalen släpps upp hörs dova avgasbangar.
Detta konstgjorda ljudjippo är förstås lite kul, men låter fel i den miljövänliga hybriden. I långsammare farter har IS 300h andra ljud för sig. När gasen släpps upp och farten minskar hörs ett högt vinande från elmotorn.
– Bilen låter som en gammal spårvagn, tyckte någon.
 
De tyska tillverkarna ägnar sig inte åt lekfulla konstgrepp. Bilarna är roliga ändå. När vägarna blir smalare lägger vi i körläge Sport och sätter fart. BMW och Lexus känns som rena racerbilar; kvicka och stabila. Men Mercedes C gör också bra ifrån sig. Sportläget får bilen att liksom spänna sig: automaten växlar ned, fjädringen styvnar (luftfjädring Airmatic för 13 700 kr), gasen blir känsligare och mothållet i ratten ökar. Förare och bil får direktkontakt.
Men för att hänga med de starkare konkurrenterna skulle Mercedesen behöva den större bensinmotorn på 184 hästkrafter. Den kostar 20 000 kr mer.

Vi fortsätter i makligare takt på spåriga, guppiga landsvägar och där får vi uppleva Mercedes berömda ”laufkultur”. Chassit dämpar gupp och potthål suveränt (i Comfort-läget). Lexus utmärker sig åt andra hållet. Den spårar och studsar på sina låga sportdäck. Men Mercedes C går inte alltid lugnt och stadigt. Den strömlinjeformade karossen är vindkänslig. När det blåser hårt kan föraren ha fullt sjå att hålla kursen.