Biltest: Volvo S60, Audi A5 (2010)

Det är lätt att snabbt komma tillrätta bakom ratten i nya S60. Trots en del nya grepp och material känner man snabbt igen Volvostilen. Instrumenteringen ligger visserligen inte lika djupt i instrumentbrädan som tidigare och visartavlorna är aningen mindre.

Men utseende för övrigt och placeringen av alla reglage och knappar är i stort sett desamma. Mittkonsolen är av den nya öppna typen som är avsevärt elegantare och nättare. Bakom den får man ju dessutom ett litet men dock användbart fack. Ny ratt med betydligt piggare design och bekvämt tumgrepp hör till standardutrustningen.

Körställningen och komforten i Volvo är bland de bästa man kan hitta. Särskilt om man är lång. Det är en markant skillnad att kliva över till Audi A5. Visserligen sitter man utmärkt också i Audi – men först måste man åla sig in bakom ratten i den låga karossen.

Till och med hustrun som inte är längre än 160 cm slog i huvudet i dörrkarmen första gången hon klev in i Audi. Det känns faktiskt som om S60 är en ett nummer större bil än A5 när vi under testet växlar mellan de två bilarna.

Lite slankare
Än besvärligare är insteget till baksätet på A5. Dörröppningen är lägre än på S60. Volvons dörr är också längre. Men återigen, när man väl sjunkit ned i Audis säte sitter man bra.

Konstigt nog är benutrymmet bättre i S60 när förarstolen är justerad efter respektive förares körställning jämfört mot Audi, trots att A5 är 471 cm lång, mot 463 för S60.

Volvo envisas med att framhäva den sportiga designen och hävdar till och med att linjerna formmässigt är en coupé. Det var också anledningen till att Vi Bilägare tidigt utsåg A5 som duellant mot S60. Men nu är vi lite tveksamma om vi verkligen håller med om Volvos karaktärisering i marknadsföringen.

Taklinjen ner över bakvagnen är visserligen lite slankare på nya S60. Men faktum är ju att karossen totalt sett också är hela fem cm högre än tidigare. Och det innebär bland annat att man skapat ett rymligare baksäte. ”Trång bak” var ju kritik som framfördes mot förra versionen. Det behöver man nog inte höra fortsättningsvis.

Den nya Volvo S60 är en sedan, möjligen med sportigare linjer. Det hade, så här i backspegeln, varit mer relevant att jämföra S60 mot Audi A4. A5 är mer extrem och gör skäl för beteckningen Sportback. S60 har faktiskt mer betoning på familjebil, visserligen med mycket bra köregenskaper, men som också är rymligare än föregångaren.

A5 är en bil för den som kan tänka sig att välja bort bekvämlighet och få en snygg och sportig bil, som man ändå kan tränga in lagom stora och smidiga passagerare i baksätet, om det behövs.

Mindre bullrig
Tyvärr blev inte jämförelsen helt korrekt då det gäller drivlina. Vi Bilägare ville ha S60 D3 mot A5 2,0 TDI. Vi fick en S60 2.0 T, det vill säga den nya fyrcylindriga 203-hästars bensinturbon. Den motorn är i och för sig mycket intressant.

Audi i Sverige lyckades också på kort varsel få fram en A5 2.0 TFSI, som har en bensinfyra på 211 hästar. Men det var dessutom en Quattro utrustad med S-linepaket (sänkt fjädring) och S-tronic (7-växlad automat med växlingspaddlar bakom ratten).

Vi gav oss iväg västerut med fulltankade bilar och anteckningsblocken i passagerarsätet. Det första vi skrev om S60 var att vi uppfattade den som mindre bullrig än A5.

På den hårt slitna utfarten från Stockholm märktes också att A5 spårade mer i rännorna än Volvo. Kanske Audis bredare däck gjorde bilen mer spårkänslig.

Audis styrning kändes bättre än på S60, ända tills vi vid ett förarbyte gick in i ”MY CAR”, som är ett smart och lättanvänt menysystem för många av bilens justerbara funktioner. Man kan t ex göra låsinställningar och bestämma om alla dörrar eller bara framdörren ska låsas upp av fjärrkontrollen, hur länge trygghetsbelysningen ska lysa efter låsning och hur trög styrningen ska vara.

När rattens tröghet i Volvo ändrades från låg till medium eller hög, kändes styrningen och hela bilens stabilitet bättre.

Reagerar för vind
Bilarnas runda form innebär att de reagerar för vind. Man kom ofta på sig själv med att sitta och göra små, små korrigeringar i Audi. Försökte man hålla ratten stilla flyttade sig bilen något i sidled. Det här märks bara på långa raka motorvägssträckor, som ofta också är oskyddade för vind.

Volvos nya bensinmotor, 2.0 GTDi, är turboladdad med direktinsprutning. Den ger 203 hästkrafter och ett vridmoment på 300 Nm redan från 1 750 v/min. Det är minsann inga dåliga  siffror och inte långt från en diesel. Men Audis 2,0 TFSI är ju inte sämre med hela 211 hästkrafter och 350 Nm från 1 500 v/min.

Men vi är tveksamma till om vare sig Volvon eller Audin verkligen hunnit bli tillräckligt inkörda. S60 var det inte. Vår erfarenhet är att alumotorerna behöver uppåt 500–600 mil innan de börjar gå riktigt lätt. Audi kändes klart starkare och kvickare vid omkörning, vilket senare också bekräftades av mätningarna på flygplatsen i Hagfors. Men Volvon gick i stället snålare, särskilt vid hård körning.

Farthållare med radar, ACC (Adaptive Cruise Control), som kontrollerar avståndet till framförvarande bil, låter ju som en smart lösning. Man den har några egenheter som man måste lära sig och vänja sig vid. Med ett särskilt reglage ställer man in det avstånd man vill ha till framförvarande bil. Så vitt jag kunde mäta varierar det ungefär mellan 2 och 3,5 sekunder.

Lättarbetad växellåda
När jag knappat in 110 km/tim på motorväg och med längsta intervallet bromsar bilen tidigt in för en långsammare bil och man måste gå ut i vänster körfält för att få bilen att accelerera igen. Om man inte går ut i tid missar man en svepande omkörning utan att bromsa eller gasa, vilket ju sparar bränsle och miljö.

Volvos farthållare stegar upp eller ned i 5-kilometersintervall, när man trycker på plus- eller minusknappen. Man kan visserligen stega uppåt med en km/tim genom att trycka på reset. Men i Audi kan man både öka eller minska hastighet exakt på kilometern.

Volvos sexväxlade manuella låda är lättarbetad och har bra avvägd utväxling. Det är ganska jämna steg ända upp till sexan. Tack vare motorns styrka kan man köra relativt sakta på högsta växeln.

S60 finns med två chassiesättningar, komfort och sport. I Europa är sportchassiet standard, medan komfort levereras till Nordamerika och Asien. Men vid presentationen antyddes att man nog kan få komfortversionen också som svensk, om man föredrar en mjukare bil.

Skillnaden mellan komfort och sport sitter främst i stötdämparnas funktion och upphängningens så kallade subframe (hjälpram), där det handlar om hårdheten på bussningarna.

Snabbare styrning
Tar man en titt under S60 så känner man igen hjulupphängningen från nuvarande V70. Volvo själva uppger att nya bilen bygger på en kombination av XC60 och V70. Den handlar främst om tuning, avstämning av chassiet, vilket har stor betydelse för köregenskaperna.

Jämfört med den tidigare S60 har exempelvis styrningen gjorts snabbare med tio procent effektivare utväxling.  Fjäderbenen är kraftigare till och med jämfört med sportchassiet i S80. Dessutom har bussningarna i upphängningen gjorts 50 procent styvare.

Stötdämparna uppges ha högre dämpningsgrad än någon annan Volvo. Samtidigt har man varit noga med att få balans mellan komfort och väghållning.

Det här kunde vi faktiskt notera när vi försökte krama musten ur nya S60. Fjädringen är absolut hårdare än tidigare, vilket minskar krängningen vid hård kurvtagning. Det blir lättare att behålla kontrollen exempelvis vid en snabb undanmanöver.

Och ändå blir det inte de där riktigt hårda snytingarna som känns i hela bilen när man kör över ojämnheter i hög fart.

Vi körde älgtest och vi körde slalom. Volvo S60 har snabb styrning och det är först när det går alldeles för fort som bilen understyr och klipper en kon, men ändå lyckas börja svänga åt rätt håll och inte bara ploga rakt fram och heller inte sladda.

Det kan bero på att stabiliseringsprogrammet har en ny givare. Den kan upptäcka tendenser till sladd tidigare. Därför kan bilen själv snabbare och mer precist hjälpa till och bromsa rätt hjul.

I stort sett lika bra
Volvo S60 och Audi A5 klarade körtesterna i stort sett lika bra. Audi var något snabbare i  älgtestet men det blev dött lopp i slalom, där Volvon kändes lättare att trixa fram mellan konerna medan Audi med sänkt fjädring knappt krängde alls.

Vår bedömning är att S60 visar sig ha riktigt skarpa köregenskaper. Den tål hård hantering med bibehållen kontroll. Man får också mycket bra styrrespons och det gör körningen rolig även när man glider fram i vanlig vardagslunk. Så det är med viss rätt Volvo framhåller att S60 är den mest dynamiska modell man presenterat.

Vid rå acceleration var det ingen av de två som var i närheten av tillverkarens uppgifter, troligen beroende på att längre inkörning behövs. Dessutom visade det sig att start- och landningsbanan dessvärre var helt nypreparerad och att asfalten på vissa ställen fortfarande blödde. Där var det helt enkelt halare.

Det bekom inte fyrhjulsdrivna Audi. Men när vi körde en samtidig start, slirade Volvons framdäck fortfarande mot asfalten när Audi bara gled iväg säkert 10-15 meter före.

Volvo har dessvärre bytt de utanpåliggande gångjärnen på bakluckan till långa armar som stjäl plats från bagaget. De är visserligen inkapslade men gör ändå att lastutrymmet blir smalare i överkant.

S60 skulle lika bra kunna ha samma stora lucka som A5, vilket ju gör det lättare att lasta i och ur. Frågan är också vad gamla Volvoägare tycker om att det inte finns plats för ett vanligt reservhjul?

Unikt säkerhetssystem
Större baksäte på bekostnad av mindre bagageutrymme är lättare att förstå. Är inte bilen bekväm för fyra, lär man inte behöva stort bagage heller. Det är trots allt lättare att anpassa antalet väskor efter lastutrymmet.

I nya S60 har Volvo återigen introducerat ett nytt unikt säkerhetssystem. Det handlar om Pedestrian Detection with full Autobrake (se sidan 37). Det är en räddningsplanka som hjälper föraren att undvika påkörning av gående.

Och det är i sig en utveckling av Collision Warning with Auto Brake, där bilen själv upptäcker, varnar och bromsar om man riskerar att köra in i en annan bil bakifrån. Tyvärr kostar den ökade säkerheten extra.

City Safety är standard i nya S60. Det bromsar bilen om föraren inte reagerar i tid när framförvarande bil saktar in eller stannar, eller kör för fort mot ett stillastående föremål. Det kan helt förhindra en krock i låg fart eller mildra effekten.

Volvos säkerhetstänkande borde resultera i extrapoäng i EuroNCAP. Och frågan är om inte försäkringsbolagen borde ge premierabatt på bilar utrustade med hela säkerhetspaketet. Olycksrisken minskar ju i vart fall förarens risk att vålla små men dyra skador för sig själv och andra!