Biltest: Kia Sportage, Mitsubishi ASX (2010)

Platsen är en parkeringsplats i centrala Ludvika en vacker höstdag i början av oktober. De båda testbilarna står och pustar ut efter förmiddagens körpass, medan förarna kopplar av en stund i det sköna vädret.

Det dröjer bara några minuter innan de första nyfikna dyker upp, ett par i 40-årsåldern.  

De tar direkt sikte på Kia Sportage som granskas och kommenteras, både ivrigt och uppskattande. Stackars Mitsubishi ASX, som står alldeles intill, ägnas däremot knappt ett ögonkast.

Liknande scener mötte oss på en rad andra platser under testveckorna och slutsatsen av de spontana publikreaktionerna kan bara bli en: Kias formgivningsteam, med förre Audi-designern Peter Schreyer i spetsen, tycks ha träffat mitt i prick med nya Sportage.

Även på insidan är Kian trevligast att titta på, särskilt när den som testbilen är extrakryddad med glada färger (tillval à 4 000 kronor) på panel och dörrsidor. Mitsubishis interiör är inte sämre i fråga om materialval och kvalitetskänsla, men layoten är tristare och ansluter tätare till den asiatiska skolans formulär 1A för bilinredningar.

Skral runt om-sikt
En annan, mer negativ, följd av Kians utstuderat svepande karosslinjer är att runt-om-sikten är direkt skral. Den låga bakrutan i kombination med de breda takstolparna fram- och bak (A och C-stolpar på fackspråk) stör synfältet rejält, både ute i trafiken och vid parkeringsmanövrar.

Utseendet har helt uppenbart fått gå före utsikten när nya Sportage mejslades fram.

Mitsubishis formgivare har tagit det lite lugnare med ritstiften och ett resultat av det är att sikten i ASX är avgjort bättre än i Sportage, oavsett åt vilket håll föraren tittar. Det gör Mitsubishin till det vettigaste valet för den som i första hand använder sin bil i stökig stadstrafik.

Men det är inte bara sikten som är bättre i ASX, som förresten utläses Active Smart Crossover. En smidigare växellåda och nättare karossmått är andra egenskaper som gör Mitsubishin till testets bästa stadsjeep, med betoning på stad.

Ombytta roller
Byter man tätorten mot dess raka motsats och ger sig ut i terrängen blir däremot rollerna ombytta. Då tar Kian revansch, knappt men klart och blir herre på täppan.

Den krafsar sig nästan ända upp till krönet på framkomlighetstestets utmanande grusbacke, medan Mitsubishin blir stående med diagonalspinn några meter längre ned.  

Bilarnas fyrhjulsdrivning är uppbyggd på lite olika sätt och hur systemen fungerar rent tekniskt framgår av Vi Bilägares röntgenteckningar på sidorna 50–51. Du hittar även en lite utförligare specialartikel om äventyren i grusbacken på sidan 46.

Men trots att de driver på alla fyra och har en suv-inspirerad framtoning är varken Sportage eller ASX gjorda för gröve terräng. Det som sätter gränserna är framför allt markfrigången, som bara är 17 cm, och att lågväxel saknas. Dessutom är frigångsvinklarna för dåliga för branta stigningar.

Samtidigt klarar båda bilarna betydligt tuffare utmaningar än en vanlig personbil. Man ska heller inte glömma att fyrhjulsdrivningen har klara fördelar även vid normal användning. Stabiliteten i vinterföre förbättras väsentligt, liksom framkomlighet och dragförmåga under besvärliga förhållanden.

Effektivast att köra på testslingans mest utmanande partier var Kia Sportage. Trots sämre motorprestanda svischade den koreanska bilen klart snabbast genom de svindlande svängarna, både på grus- och asfaltspartierna.  

Stabilare i böjarna
Förklaringen är att Kian reagerar kvickast och mest precist på rattutslagen. Den är också stabilare i böjarna och har i grunden en mer neutral chassibalans än Mitsubishin. Det som möjligen kan störa körupplevelsen är den märkligt hala läderratten och att vägkänslan är lite amerikanskt bortfiltrerad. Här finns lite att fila vidare på.      

Mistubishin har lyckats bättre med känslan i sin eldrivna servostyrning. Den berättar mer om vad som händer under hjulen, men är samtidigt överraskande vevig. Kurvegenskaperna hämmas också av att ASX är mer understyrd och kantrar mer i böjarna än Sportage.   

Indikationerna från körningen på krokvägarna bekräftas senare i de tre hårda svängarna i undanmanöverprovet, älgtestet. Det är Kian som är snabbast, stadigast och mest lättkontrollerad mellan konerna.  

En annan chassi-miss hos Mitsubishi är katapultfjädringen bak. Vi kände av den första gången under hård inbromsning i en tvär kurva där det dessutom fanns ett gupp. Utan förvarning studsade plötsligt bakvagnen upp och var nära att förlora fästet. En otäck situation som kunde ha slutat riktigt illa.  

Känns underligt
Men även vid lugnare körning på guppiga vägar ger sig katapulteffekten då och då tillkänna. Bilen fjädrar liksom upp omotiverat med bakpartiet.

Inte så att det blir farligt eller otäckt, men det känns lite underligt. Kanske något att se över för Mitsubishis chassitekniker?

Totalt sett trivdes testlagets förare, trots den bedrövliga sikten, bäst i Kia Sportage. Den är behagligare att köra och har en snäppet bättre åkkomfort än Mitsubishi ASX, såväl när det handlar om fjädring som kupébuller.

Båda bilarna dånar dock ganska besvärande på grov asfalt och alstrar även en hel del vindljud i högre farter. Motorerna är hyfsat diskreta, men dieselbrummet finns hela tiden som en dov ljudkuliss i bakgrunden.

Starkare och alertare
Piggast i test är Mitsubishis 1,8-litersdiesel, som trots mindre cylindervolym upplevs som både starkare och alertare än Kias lite större motor. Men ventilslamret på höga varvtal känns inte helt modernt.

ASX-motorn har också, som standard, ett stopp/startsystem som ska hjälpa till att hålla den deklarerade förbrukningen nere. Men i verklig körning har systemet inte så stor betydelse, åtminstone inte av testresultatet att döma.

I vår jämförelse är Kian snålast på dieseldropparna, men skillnaden är minimal och i princip slutar ronden oavgjord.  

Kia Sportage är ett antal centimeter större än Mitsubishi ASX på alla ledder och det märks även på insidan. Kupérymden, både bak och fram, är klart bättre i den koreanska bilen och samma sak gäller bagageutrymmet.

Men Mitsubishis lastrum är smartare utformat. Här finns både kasskrokar och skidlucka. Dessutom blir lastgolvet i stort sett helt plant när de bakre ryggstöden fälls och så är inte fallet i Kia Sportage, där en mindre slakmota bildas.

Vinner städronden
ASX vinner också städronden. Mitsubishi har valt en något bättre kvalitet på golv- och bagagerumsmattor än Kia, som är i stort sett omöjlig att göra ren efter ett besök i svampskogen. Gnuggar man med dammsugaren så tovas mattorna upp. Knappast vad man förväntar sig i en bil med terrängstuk.

När det handlar om komfort- och säkerhetsutrustning är bilarna i stort sett likvärdiga. Gemensamt är också att ingen av dem kan erbjuda den senaste säkerhetstekniken, typ Volvos antikrocksystem.

Båda väntar dessutom på att köras i barriären av Euro NCAP och innan det finns ett betyg från den smällen ska man kanske avvakta med ett köp. (Efter testet publicerats har Euro NCAP testat Kia Sportage och resultatet blev toppbetyget fem stjärnor.)

Men snackar man ägarekonomi, speciellt på lite längre sikt, är det enklare att utse en testsegrare. Sportage, med hela sju års nybilsgaranti, vinner klart. Kia tar inte heller som tidigare tillbaka garantikostnaderna via servicenotan, vilket bevisas av att Sportage är betydligt billigare att serva än ASX under de första 6 000 milen.

Billigare och snålare
Vill man slippa undan med ännu lägre kostnader är det bra att veta att både Sportage och ASX finns i framhjulsdrivna versioner, som enligt importörerna på sikt kommer att bli de mest sålda i både Sverige och resten av Europa.

Orsaken är förstås att de är både billigare och snålare än de fyrhjulsdrivna versionerna. Samtidigt har de samma fördelar i form av högbyggda karosser som ger bra utsikt, smidigt insteg och ett tuffare utseende än vanliga personbilar.  

Så här i slutet av testet kan vi avslöja att vår ursprungliga tanke var att jämföra Sportage och ASX i tvåhjulsdrivet skick. Tyvärr lyckade vi inte med den saken, eftersom Kian bara fanns med fyrhjulsdrivning när testet genomfördes.