Biltest: Citroën Grand C4 Picasso, Renault Grand Scénic, Volkswagen Touran (2014)

Här nedanför kan du läsa webbversionen av Vi Bilägares test av Citroën Grand C4 Picasso, Renault Grand Scénic och Volkswagen Touran. Klicka på den här länken för att köpa det fullständiga testet i smidigt PDF-format (30 kr).

Sedan den femsitsiga, högbyggda varianten av Renault Mégane dök upp under namnet Scénic har otaliga märken hakat på och lanserat ”flexbilar” av liknande slag.

Numera kan de vara fem- eller sjusitsiga. Häckningsplatser är dagis- och skolparkeringar i morgonrusningen, utanför livsmedelsbutiker i skymningen, på byggvaruhusens ilastningstationer under helgerna, samt fläckvis längs motorvägarna där flexbilar med sidobakrutorna täckta av nalledekorerade solskydd och takbox med halvt urtvättade ”Idre Fjäll-dekaler” på sidorna far kors och tvärs.

Man skulle tycka att den här biltypen med sina praktiska egenskaper kunde hota den traditionella kombin på marknaden, men icke. Testets bästsäljare återfinns inte förrän på plats 47 på topplistan för 2013.

Testbilarna är Citroën Grand C4 Picasso Blue-HDI 150, Renault Grand Scénic dCi 110 EDC ”Bose Edition” och Volkswagen Touran TDI 105 Masters. Pris från knappt 250 000 kronor i grundutförande för VW till drygt 290 000 för den absolut maxspecificerade Citroën.

Citroën är pinfärsk och försöker spränga formgivningsmallarna både på ut- och insidan. Liksom föregångaren har karossen stora glasytor, vindrutan är uppdragen i hjässan och helheten klart speciell – bilen ser ”franskt futuristisk” ut. Måtten är omdisponerade, med elva centimeter större axelavstånd och motorplacering/golv ett par centimeter lägre än förr. Känslan av ”buss” är inte lika påtaglig längre, men man sitter fortfarande med god överblick, inte minst tack vare de dubbla, tunna vindrutestolparna. Bilen känns bred, lång och voluminös men mäter måttliga 460 centimeter mellan stötfångarna.

Renault Grand Scénic kom i sin senaste version för fem år sedan. Sedan dess har modellen fått märkets prominenta ”emblemnos”, förnyad dekor och LED-dagsbelysning. Karossen ger ett smalare intryck än Citroëns, men skillnaderna på tumstocken är små. Vindrutestolparna är tillbakadragna och själva rutan välvd så det är bra sikt åt sidorna här också.

Volkswagen Touran debuterade redan 2003 och är klassens veteran. Nya strålkastare, baklampor, grill etc. hör till sådant som ändrats under åren, men den rätblocksformade karossen har förblivit orörd. Touran är cirka 20 centimeter kortare än de franska bilarna och inte lika rymlig (i alla fall inte i längsled), men sju sittplatser finns det och karossformen är praktisk, med vidöppnande dörrar, generösa insteg och bra sikt här också.

Alla tre har i mittraden tre separata stolar som kan förskjutas i längsled istället för en konventionell ”soffa”. I Renault och VW kan stolarna lyftas ur en och en, i Citroën är de fast monterade men upp-/hopvikbara och skjutbara i längsled. Dessutom kan C4-stolarna fällas undan helt och hållet och bilda ett plant lastgolv. Det går inte på samma sätt i Renault och VW, där stolarna viks ihop för att vila mot framstolarna i ett lastutrymme med knöligare form. För att hålla stolarna på plats i Touran måste man dessutom ur golvet dra upp primitiva ”låsstänger” som stjäl plats.

Citroëns lösning är absolut att föredra, den ger mer plats snabbt och är vardagsvänlig. Man lyfter inte gärna ur tunga stolar (minst 15 kg styck), i synnerhet inte när låsmekanismen till var och en är så otymplig som den i Renault. I Volkswagen är låsningen mer genomtänkt.

De bakre sittplatserna är förstås att betrakta som nödsäten eller tillfälliga barnplatser i alla tre. Man kan använda platserna men får försaka i stort sett allt bagage. I Citroën får vuxna trots allt plats där, även om det inte är enkelt att komma dit eller bekvämt när man väl satt sig. Upp- och nedfällningen av stolarna sker enklast i Renault men är inte särskilt krånglig i någon av bilarna. Gissningsvis används nte de här platserna alls ofta, de med påtagligt behov av sju sittplatser skaffar nog större bil/buss redan från början.

Som helhet är Citroën klart rymligast, både för åkande och bagage (se utrymmestabellerna). Man har inte riktigt samma takhöjd som i Renault, men den inre bredden är störst. För fem personer finns det dock utmärkt utrymme i alla tre och varierbarheten med de tre separata, skjutbara stolarna i mittraden är ett avgjort plus. Renault har dessutom i längsled skjutbar mittkonsol mellan stolarna fram, bra om man vill få mer plats att krångla in en barnstol på mittplatsen bak. I Volkswagen lyckades vi inte få in testbarnstolen på mittplatsen bak. Barnvagnar (och mängder av blöjpaket) ryms enkelt i alla tre även när fem åker med.

Sittkomforten i mittraden är prima överlag. Det finns gott om benplats (och den går ju att variera), barn har bra sikt åt sidorna eftersom sidorutorna är stora, det finns ”pysselbord” på framstolarnas ryggstöd (med belysning i Citroën) etc. I de här avseendena är biltypen överlägsen den konventionella kombin.

Praktiska förvaringsfack är en annan gren där bilarna excellerar, i synnerhet Grand Scénic är proppad av dem. Det finns fack, avläggningsplatser och hållare överallt, till och med under golvet i baksätet samt i bagage-rummets väggar. Förvänta er plötsligt återfunna usb-minnen eller fastkletade polkakäppar från den där regnsemestern i Gränna för fyra år sedan…

Någon direkt skillnad i sittkomfort mellan bilarna upplevde ingen av testarna, kombinationen hög placering, nedfällbara armstöd och automatlåda (Touran hade manuell låda) kändes särskilt komfortabel. Renault skryter med ”teflonklädsel” som ska klara kladd och spill särskilt bra, annars är det Citroën som har de mest trivsamma materialvalen i interiören, särskilt i instrumentpanel och dörrklädsel som bitvis är av en gummiartad, mönstrad natur. Den känns inbjudande, både toppmodern och en smula retro på samma gång. Volkswagen är totalt neutral i inredningsstilen, nedkokt industrigrå och erbjuder ungefär lika mycket trivselkänsla som en flygplatsbuss – men nog är det funktionellt till tusen.

Citroëns förarmiljö är speciell, förstås. Två stora displayer och tillhörande touchreglage ombesörjer i stort sett allt: klimatanläggning, ljudsystem, navigering, färddator, nedladdning av appar – man kan till och med lägga in bildvisning så att make/hustru, lilla Fido eller senaste ettåringen kan blicka mot en medan man kör.

Många av Citroëns funktioner i displayerna kan skötas från ratten, men det tar sin tid att hitta bland knapparna i den. Att man inte har direkt åtkomst till vissa funktioner utan måste stega omkring i menyerna för att komma åt exempelvis önskad innertemperatur är en allvarligare anmärkning. Bara för att man lyssnar på radio och vill ha det svalare i bilen ska man inte behöva trassla in sig i displayernas touchmenyer. Det är modernisering på gott och ont i Citroën, vi tycker inte att man i så hög grad ska behöva släppa uppmärksamheten från trafiken för att göra enkla inställningar.

Renaults förarmiljö är inte heller särskilt konventionell. Två ganska små men ändå hyfsat tydliga displayer finns högt uppe på panelen, förskjutna en aning åt föraren till så att man bara behöver snegla på dem – det är bra. På panelen är saker och ting mer slumpmässigt utströdda, det sitter knappar än här, än där.

Mitt på panelen finns klimatreglering med små knappar. Att med ett enda grepp justera temperaturen på båda sidor av kupén går inte, man måste vicka på båda sidors tangenter för att ställa in samma temperatur till höger och vänster.

På den skjutbara mittkonsolen finns ratt och mängder av reglage för navigeringen – allt sammantaget blir det en ganska virrig miljö. Värst är reglaget för stolsvärmen nere på sidan av stolen, det känns eftermonterat.

Volkswagens förarmiljö är nästan omöjlig att kommentera, den ser ut som det gjort i VW sedan urminnes tider. Det är rakt, ganska redigt och med reglage som kan klappas till med plockhandske. När Touran lanserades hade VW en instrumentbelysning som bara kunde justeras inom ett väldigt snävt register och så är det nu också – det är väl den kritik man kan komma med.

När det gäller det mer svår definierade begreppet ”trivsel” vinner Citroën skyhögt. Det är kul att sitta i bilen, den har roliga och trivsamma materialval och läcker design. Renault är striktare i stilen men känns genomgående mycket billigare gjord än Citroën. Dörrklangen låter som när korrugerad plåt spänner om sig i hård blåst. Volkswagens mysighetsfaktor är i stort sett noll, men vi gillade tygklädseln…

Touran får dock revansch i köregenskaper. Motorns effekt är visserligen i underkant för den här biltypen, men det finns en 140-hästare med mer sprutt också. Oftast upplevs bilen som ytterst smidig, med lagom avvägd fjädring, väldigt lättskött manuell låda och ytterst stabila vägegenskaper, också i sidvindar.

Det är lätt att hitta skön körställning och ljudnivån är låg, lägst i testet. På snövägar gick bilen som tåget, med ett mjukt men bestämt ESP-system. Bilen skickar tydliga signaler till föraren, är väldigt lätt att köra mjukt och drog minst bränsle i testet. På det här området har Touran inte åldrats.

Renault borde också ha varit inbjudande. Vi har ju kört många exemplar tidigare, men testbilen ville inte övertyga. Automatlådan av dubbelkopplingstyp växlade mjukt och snabbt när bilen kommit upp i fart, men från stillastående och i lågfart arbetade lådan ryckigt.

Dessutom hördes hela tiden ett vinande och skrapande ljud, som om lådan var på väg att braka ihop. ”Som att köra en gammal Paristaxi” löd ett obarmhärtigt omdöme.

Styrningen är en gåta i Scénic. I andra exemplar av denna generation har vi tyckt att den förr för Renault så typiska taggigheten från elservokonstruktionen dämpats med åren. Detta exemplar hade en styrning som nästan låste sig i inställt läge. Det blev en ryckig körstil mest hela tiden, Nå, fjädring och ljudnivå övertygade i alla fall, men för orkens skull (se testtabellerna) rekommenderar vi den 130-hästare som också finns på programmet.

Citroën var klart bäst både att åka i och att köra. Motorn på 150 hk är i denna version försedd med en oxidationskatalysator där i stort sett alla kväveoxidutsläpp slutomvandlas till vattenånga och kväve med hjälp av en tillsatstank innehållande vatten (67,5 procent) och urea (32,5). Till skillnad från Citroëns e-HDI-modeller är denna motor också kopplad till en riktig automatlåda med sex växlar. Den arbetar mjukt och behagligt, men har precis som Renaults tveksamheter för sig vid start.

Annars är det verkligen en komfortabel bil, med låg ljudnivå, stark motor, behaglig fjädring (kanske en smula stötig i låg fart) och vilsam attityd över huvud taget.

”Den moderna kombin” lyser Citroëns budskap från reklamtavlor landet runt. Kanske det, C4 Grand Picasso är i alla fall väl värd en närmare titt för den som är spekulant på en konventionell.

Sammanfattning:

1. Citroën
Blev snabbt det givna valet bland våra testförare. Grand C4 Picasso förenar på ett tilltalande sätt en modern, lite flärdfull känsla med praktisk användbarhet. Det gäller även i enklare versioner än den testade ”Exclusive” där rena lyxdetaljer är standard. Genom omdisponering av måtten (lägre kaross, större axelavstånd, ökad spårvidd, sänkt golv) jämfört med föregångaren har utrymmena ökat och busskänslan maskerats, även om man fortfarande sitter en liten bit upp. Inredningen är praktiskt utförd och elegantare än konkurrenternas. Körkänslan är bättre än i den gamla versionen och barn gillar både den fina sikten ut och att det finns massor av utrymmen för allt nödvändigt som ska med på resan.

2. Volkswagen
Åldermannen från Volkswagen har åldrats väl, tacka den praktiska fyrkantigheten för det. Touran rymmer riktigt mycket på liten yta. Smidig att köra och genomtänkt i nästan varje detalj, men ”kul” är bilen alls inte och 105-dieseln är i minsta laget när bilen är lastad. 

3. Renault
Behöver en nytändning i klassen. Grand Scénic är i stort sett visserligen lika rymlig som Citroën men ger inte alls samma moderna helhetsintryck. Praktisk men lite ”billig” inredning, småryckig gång och störande transmissionsljud drog ned intrycket.

Du har läst webbversionen av Vi Bilägares test av Ford B-Max, Nissan Note och Skoda Roomster. Klicka på den här länken för att köpa det fullständiga testet i smidigt PDF-format (30 kr).

Diskutera: Vad tycker du om de testade bilarna?