Här nedanför kan du läsa webbversionen av Vi Bilägares test av Citroën Grand C4 Picasso, Renault Grand Scénic och Volkswagen Touran. Klicka på den här länken för att köpa det fullständiga testet i smidigt PDF-format (30 kr).
Sedan den femsitsiga, högbyggda varianten av Renault Mégane dök upp under namnet Scénic har otaliga märken hakat på och lanserat ”flexbilar” av liknande slag.
Numera kan de vara fem- eller sjusitsiga. Häckningsplatser är dagis- och skolparkeringar i morgonrusningen, utanför livsmedelsbutiker i skymningen, på byggvaruhusens ilastningstationer under helgerna, samt fläckvis längs motorvägarna där flexbilar med sidobakrutorna täckta av nalledekorerade solskydd och takbox med halvt urtvättade ”Idre Fjäll-dekaler” på sidorna far kors och tvärs.
Man skulle tycka att den här biltypen med sina praktiska egenskaper kunde hota den traditionella kombin på marknaden, men icke. Testets bästsäljare återfinns inte förrän på plats 47 på topplistan för 2013.
Testbilarna är Citroën Grand C4 Picasso Blue-HDI 150, Renault Grand Scénic dCi 110 EDC ”Bose Edition” och Volkswagen Touran TDI 105 Masters. Pris från knappt 250 000 kronor i grundutförande för VW till drygt 290 000 för den absolut maxspecificerade Citroën.
Citroën är pinfärsk och försöker spränga formgivningsmallarna både på ut- och insidan. Liksom föregångaren har karossen stora glasytor, vindrutan är uppdragen i hjässan och helheten klart speciell – bilen ser ”franskt futuristisk” ut. Måtten är omdisponerade, med elva centimeter större axelavstånd och motorplacering/golv ett par centimeter lägre än förr. Känslan av ”buss” är inte lika påtaglig längre, men man sitter fortfarande med god överblick, inte minst tack vare de dubbla, tunna vindrutestolparna. Bilen känns bred, lång och voluminös men mäter måttliga 460 centimeter mellan stötfångarna.
Renault Grand Scénic kom i sin senaste version för fem år sedan. Sedan dess har modellen fått märkets prominenta ”emblemnos”, förnyad dekor och LED-dagsbelysning. Karossen ger ett smalare intryck än Citroëns, men skillnaderna på tumstocken är små. Vindrutestolparna är tillbakadragna och själva rutan välvd så det är bra sikt åt sidorna här också.
Volkswagen Touran debuterade redan 2003 och är klassens veteran. Nya strålkastare, baklampor, grill etc. hör till sådant som ändrats under åren, men den rätblocksformade karossen har förblivit orörd. Touran är cirka 20 centimeter kortare än de franska bilarna och inte lika rymlig (i alla fall inte i längsled), men sju sittplatser finns det och karossformen är praktisk, med vidöppnande dörrar, generösa insteg och bra sikt här också.
Alla tre har i mittraden tre separata stolar som kan förskjutas i längsled istället för en konventionell ”soffa”. I Renault och VW kan stolarna lyftas ur en och en, i Citroën är de fast monterade men upp-/hopvikbara och skjutbara i längsled. Dessutom kan C4-stolarna fällas undan helt och hållet och bilda ett plant lastgolv. Det går inte på samma sätt i Renault och VW, där stolarna viks ihop för att vila mot framstolarna i ett lastutrymme med knöligare form. För att hålla stolarna på plats i Touran måste man dessutom ur golvet dra upp primitiva ”låsstänger” som stjäl plats.
Citroëns lösning är absolut att föredra, den ger mer plats snabbt och är vardagsvänlig. Man lyfter inte gärna ur tunga stolar (minst 15 kg styck), i synnerhet inte när låsmekanismen till var och en är så otymplig som den i Renault. I Volkswagen är låsningen mer genomtänkt.
De bakre sittplatserna är förstås att betrakta som nödsäten eller tillfälliga barnplatser i alla tre. Man kan använda platserna men får försaka i stort sett allt bagage. I Citroën får vuxna trots allt plats där, även om det inte är enkelt att komma dit eller bekvämt när man väl satt sig. Upp- och nedfällningen av stolarna sker enklast i Renault men är inte särskilt krånglig i någon av bilarna. Gissningsvis används nte de här platserna alls ofta, de med påtagligt behov av sju sittplatser skaffar nog större bil/buss redan från början.
Som helhet är Citroën klart rymligast, både för åkande och bagage (se utrymmestabellerna). Man har inte riktigt samma takhöjd som i Renault, men den inre bredden är störst. För fem personer finns det dock utmärkt utrymme i alla tre och varierbarheten med de tre separata, skjutbara stolarna i mittraden är ett avgjort plus. Renault har dessutom i längsled skjutbar mittkonsol mellan stolarna fram, bra om man vill få mer plats att krångla in en barnstol på mittplatsen bak. I Volkswagen lyckades vi inte få in testbarnstolen på mittplatsen bak. Barnvagnar (och mängder av blöjpaket) ryms enkelt i alla tre även när fem åker med.
Sittkomforten i mittraden är prima överlag. Det finns gott om benplats (och den går ju att variera), barn har bra sikt åt sidorna eftersom sidorutorna är stora, det finns ”pysselbord” på framstolarnas ryggstöd (med belysning i Citroën) etc. I de här avseendena är biltypen överlägsen den konventionella kombin.
Praktiska förvaringsfack är en annan gren där bilarna excellerar, i synnerhet Grand Scénic är proppad av dem. Det finns fack, avläggningsplatser och hållare överallt, till och med under golvet i baksätet samt i bagage-rummets väggar. Förvänta er plötsligt återfunna usb-minnen eller fastkletade polkakäppar från den där regnsemestern i Gränna för fyra år sedan…
Någon direkt skillnad i sittkomfort mellan bilarna upplevde ingen av testarna, kombinationen hög placering, nedfällbara armstöd och automatlåda (Touran hade manuell låda) kändes särskilt komfortabel. Renault skryter med ”teflonklädsel” som ska klara kladd och spill särskilt bra, annars är det Citroën som har de mest trivsamma materialvalen i interiören, särskilt i instrumentpanel och dörrklädsel som bitvis är av en gummiartad, mönstrad natur. Den känns inbjudande, både toppmodern och en smula retro på samma gång. Volkswagen är totalt neutral i inredningsstilen, nedkokt industrigrå och erbjuder ungefär lika mycket trivselkänsla som en flygplatsbuss – men nog är det funktionellt till tusen.
Citroëns förarmiljö är speciell, förstås. Två stora displayer och tillhörande touchreglage ombesörjer i stort sett allt: klimatanläggning, ljudsystem, navigering, färddator, nedladdning av appar – man kan till och med lägga in bildvisning så att make/hustru, lilla Fido eller senaste ettåringen kan blicka mot en medan man kör.
Många av Citroëns funktioner i displayerna kan skötas från ratten, men det tar sin tid att hitta bland knapparna i den. Att man inte har direkt åtkomst till vissa funktioner utan måste stega omkring i menyerna för att komma åt exempelvis önskad innertemperatur är en allvarligare anmärkning. Bara för att man lyssnar på radio och vill ha det svalare i bilen ska man inte behöva trassla in sig i displayernas touchmenyer. Det är modernisering på gott och ont i Citroën, vi tycker inte att man i så hög grad ska behöva släppa uppmärksamheten från trafiken för att göra enkla inställningar.
Renaults förarmiljö är inte heller särskilt konventionell. Två ganska små men ändå hyfsat tydliga displayer finns högt uppe på panelen, förskjutna en aning åt föraren till så att man bara behöver snegla på dem – det är bra. På panelen är saker och ting mer slumpmässigt utströdda, det sitter knappar än här, än där.
Mitt på panelen finns klimatreglering med små knappar. Att med ett enda grepp justera temperaturen på båda sidor av kupén går inte, man måste vicka på båda sidors tangenter för att ställa in samma temperatur till höger och vänster.
På den skjutbara mittkonsolen finns ratt och mängder av reglage för navigeringen – allt sammantaget blir det en ganska virrig miljö. Värst är reglaget för stolsvärmen nere på sidan av stolen, det känns eftermonterat.
Volkswagens förarmiljö är nästan omöjlig att kommentera, den ser ut som det gjort i VW sedan urminnes tider. Det är rakt, ganska redigt och med reglage som kan klappas till med plockhandske. När Touran lanserades hade VW en instrumentbelysning som bara kunde justeras inom ett väldigt snävt register och så är det nu också – det är väl den kritik man kan komma med.
När det gäller det mer svår definierade begreppet ”trivsel” vinner Citroën skyhögt. Det är kul att sitta i bilen, den har roliga och trivsamma materialval och läcker design. Renault är striktare i stilen men känns genomgående mycket billigare gjord än Citroën. Dörrklangen låter som när korrugerad plåt spänner om sig i hård blåst. Volkswagens mysighetsfaktor är i stort sett noll, men vi gillade tygklädseln…
Touran får dock revansch i köregenskaper. Motorns effekt är visserligen i underkant för den här biltypen, men det finns en 140-hästare med mer sprutt också. Oftast upplevs bilen som ytterst smidig, med lagom avvägd fjädring, väldigt lättskött manuell låda och ytterst stabila vägegenskaper, också i sidvindar.
Det är lätt att hitta skön körställning och ljudnivån är låg, lägst i testet. På snövägar gick bilen som tåget, med ett mjukt men bestämt ESP-system. Bilen skickar tydliga signaler till föraren, är väldigt lätt att köra mjukt och drog minst bränsle i testet. På det här området har Touran inte åldrats.
Renault borde också ha varit inbjudande. Vi har ju kört många exemplar tidigare, men testbilen ville inte övertyga. Automatlådan av dubbelkopplingstyp växlade mjukt och snabbt när bilen kommit upp i fart, men från stillastående och i lågfart arbetade lådan ryckigt.
Dessutom hördes hela tiden ett vinande och skrapande ljud, som om lådan var på väg att braka ihop. ”Som att köra en gammal Paristaxi” löd ett obarmhärtigt omdöme.
Styrningen är en gåta i Scénic. I andra exemplar av denna generation har vi tyckt att den förr för Renault så typiska taggigheten från elservokonstruktionen dämpats med åren. Detta exemplar hade en styrning som nästan låste sig i inställt läge. Det blev en ryckig körstil mest hela tiden, Nå, fjädring och ljudnivå övertygade i alla fall, men för orkens skull (se testtabellerna) rekommenderar vi den 130-hästare som också finns på programmet.
Citroën var klart bäst både att åka i och att köra. Motorn på 150 hk är i denna version försedd med en oxidationskatalysator där i stort sett alla kväveoxidutsläpp slutomvandlas till vattenånga och kväve med hjälp av en tillsatstank innehållande vatten (67,5 procent) och urea (32,5). Till skillnad från Citroëns e-HDI-modeller är denna motor också kopplad till en riktig automatlåda med sex växlar. Den arbetar mjukt och behagligt, men har precis som Renaults tveksamheter för sig vid start.
Annars är det verkligen en komfortabel bil, med låg ljudnivå, stark motor, behaglig fjädring (kanske en smula stötig i låg fart) och vilsam attityd över huvud taget.
”Den moderna kombin” lyser Citroëns budskap från reklamtavlor landet runt. Kanske det, C4 Grand Picasso är i alla fall väl värd en närmare titt för den som är spekulant på en konventionell.
Sammanfattning:
1. Citroën
Blev snabbt det givna valet bland våra testförare. Grand C4 Picasso förenar på ett tilltalande sätt en modern, lite flärdfull känsla med praktisk användbarhet. Det gäller även i enklare versioner än den testade ”Exclusive” där rena lyxdetaljer är standard. Genom omdisponering av måtten (lägre kaross, större axelavstånd, ökad spårvidd, sänkt golv) jämfört med föregångaren har utrymmena ökat och busskänslan maskerats, även om man fortfarande sitter en liten bit upp. Inredningen är praktiskt utförd och elegantare än konkurrenternas. Körkänslan är bättre än i den gamla versionen och barn gillar både den fina sikten ut och att det finns massor av utrymmen för allt nödvändigt som ska med på resan.
2. Volkswagen
Åldermannen från Volkswagen har åldrats väl, tacka den praktiska fyrkantigheten för det. Touran rymmer riktigt mycket på liten yta. Smidig att köra och genomtänkt i nästan varje detalj, men ”kul” är bilen alls inte och 105-dieseln är i minsta laget när bilen är lastad.
3. Renault
Behöver en nytändning i klassen. Grand Scénic är i stort sett visserligen lika rymlig som Citroën men ger inte alls samma moderna helhetsintryck. Praktisk men lite ”billig” inredning, småryckig gång och störande transmissionsljud drog ned intrycket.
Du har läst webbversionen av Vi Bilägares test av Ford B-Max, Nissan Note och Skoda Roomster. Klicka på den här länken för att köpa det fullständiga testet i smidigt PDF-format (30 kr).
Diskutera: Vad tycker du om de testade bilarna?
Testinformation
Modeller i det här testet:
Citroën Grand C4 Picasso BLUE-HDI 150 Renault Grand Scénic 1,5 dCi 110 Volkswagen Touran Masters TDI 105Betyg
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Hade man kunnat använda de bakre sätena bättre och inte enbart som nödsäte och sedan dessutom haft plats kvar till bagage i rimlig storlek så hade dessa kunnat ge kombibilarna en match men som det är nu så förblir dessa familjebussar strikt 5 sitsiga om man vill lasta lite och då skulle jag som många andra hellre välja en riktig kombi.
Ja, en VW-buss är helt klart ett bättre alternativ om man vill ha en familjebuss.
Plats till 7 vuxna passagerare och ändå stort lastutrymme.
Ja det kan ju ifrågasättas om plats för 7 vuxna är en familjebuss, iaf om man med familj utgår från de som bor i samma hushåll. Men visst, unga vuxna har allt svårare att hitta bostad så en familj där "ungdomarna" bor hemma hos föräldrarna tills de har fyllt 30 så visst, men å andra sidan så kan man ju ifrågasätta behovet av att hela denna familj med vuxna som bor hemma hos sina gamla föräldrar åker i samma bil hela tiden. Jag menar, är inte dessa vuxna tillräckligt självständiga för att ha egna transporter och åka själv med buss och annat som de vill?
Familjebuss enligt min definition innebär familjer med barn och ungdomar som bor hemma, och för detta så fungerar en Grand Picasso alldeles utmärkt. Jag tycker familjebussar är klart bättre än vanliga kombis. Dels så rymmer de mer än kombibilar i bagageutrymmet när de bakersta platserna är nedfällda, dels så erbjuder dessa familjebussar högre komfort för både förare och passagerare - alla sitter högre i bättre stolar än i kombibilar och man har god sikt och en bra sittställning som gynnar alla. Det är lätt att stiga in och stiga ur och man slipper knäcka ryggen för att böka sig ner i baksätet i en vanlig kombi, och genom att man sitter högre så är det gott om plats för benen. Dessutom så är stolarna individuellt justerbara i längsled plus lutning för ryggen så det är enkelt att hitta en bra sittposition. Man åker lugnt och skönt och mjukt och med god överblick över vägen och utmärkt sikt åt alla håll. Och det till ett pris som är lägre än Sveriges vanligaste kombibil. Jämfört med Sveriges vanligaste kombi så får man högre komfort, mer rymd, bättre säkerhet genom god överblick, mer utrustning för pengarna, ja helt enkelt mer bil för pengarna.
Det man kan kritisera detta test för, det är att de blandar äpplen och päron. Låt oss titta på Touran och Grand Picasson. Ja Touran har lägre förbrukning i testet än Picasson, men samtidigt så har Touran en liten motor på 105 hästar kopplad till en manuell växellåda - Picasson har en motor på 150 hästar kopplad till en automatlåda med momentomvandlare.
Frågan är, varför testades inte Touran med 140 hästarn - eller varför testades inte Picasson med den mindre 115 hästars dieseln som både drar mindre bränsle och som dessutom troligen blir det mest populära valet?
Ja, antagligen har det att göra med tillgängliga pressbilar från generalagenterna. De har inte alla modellvariationer för provkörning av pressen och journalisterna får ta vad de får, men i detta fall blir det olyckligt genom att erbjudandena är såpass olika.
Om detta tycker vi såklart olika om, jag har talat om vad jag tycker för jag har haft en VW-buss som familjebil och det var fantastiskt bra
Jag tycker inte det är så konstigt att det inte säljs så många flexbilar. De vänder sig till en liten grupp konsumenter.
Ensamstående och sammanboende utan barn har sällan behov av flexbil.
Har du som ensamstående eller sammanboende ett eller två barn så finns det inte så många tillfällen då du behöver säte nummer 4 och 5. Det finns ändå ett säte kvar då bak när en kompis till något av barnen skall följa med. Skulle tro att de allra flesta av denna familjetyp väljer kombi.
Har du som familj 3 eller 4 barn så är det bra att ha en flexbil eftersom extra säte behövs ganska ofta för att ta med kompis till något barn. Hushåll med tre eller fler barn utgör 6% av hushållen. En stor andel av dessa familjer är av den grupp som har två bilar, varav en flexbil och en annan bil (kanske kombi).
Antal hushåll med 0 bil respektive hushåll med 2 bilar utgör båda ungefär 25% och hälften av hushållen har 1 bil. Ensamstående har oftast inte bil. Barnfamiljer är de som oftast har 2 bilar. Fördelning av bilparken i antal bilar per hushåll stämmer förvånansvärt bra ihop med fördelningen av hushållsstorleken.
Detta ger att den omedelbart uppenbara marknadsandelen av flexbilar borde styras starkt av andel och behov hos familjer med 3+ barn, dvs i storleksordningen 3%.
VW Touran + VW Sharan (de av flexbilarna på topplistan för 2013) summerar till 0,55+0,45%, dvs 1%.
Sedan ser man ju ett ganska stort antal andra flexbilar ute i trafiken så det är väl ganska rimligt att de tillsammans summerar till den storleksordning som den omedelbart uppenbara marknaden utgör.
Har man 3 barn är en flexbil perfekt. Till vardags kan man köra bilen som minibuss och fylla bilen med barn. På semesterresan har man barnen i de tre sätena på andra raden och ett grymt lastutrymme därbak.
Sedan har jag svårt för de flexbilar som har vanliga dörrar bak och tycker det är självklart att välja bland de som har skjutdörrar (oftast de större varianterna). Man kommer då lätt in och kan hjälpa barnen med bälten och man behöver inte fundera på att de slår upp dörren i bilen sidan om när man parkerar. I de större varianterna är dessutom sätena tillräckliga för att man skall kunna sitta där som vuxen. Sedan är det ju tveksamt om dessa skall kallas flexbilar eller minibussar. Jag tänker på t.ex. Sharan/Alhambra.
Micke, familjebussar är väldigt populära söder om Sverige Jag håller inte med dig om att de vänder sig till en liten målgrupp, tvärtom så är målgruppen stor. De flesta bilar som säljs i Sverige är kombis, kombibilar utgör majoriteten av försäljningen av många modeller och Sveriges mest sålda bil är en kombi. De som idag kör kombi är en målgrupp som skulle må väldigt bra av att köra familjebuss istället.
Om vi jämför en V70, Sveriges mest sålda bil, med en C4 Grand Picasso, så erbjuder Picasson större utrymmen för passagerare och bagage, högre komfort genom en högre sittposition med bekvämare benställning, bättre sikt genom den högre sittställningen, lättare för alla att ta sig in och ut ur bilen genom att bilen är högre så man slipper böja ryggen så mycket, och bakstolar som kan individuellt anpassas efter passagerarna. Dieselmotorerna är snåla och starka, körupplevelsen är avslappnad och väldigt komfortabel med låg ljudnivå och en behaglig fjädring och behaglig stoppning i stolarna.
En Grand Picasso är helt enkelt en bättre kombi än Sveriges mest sålda kombi, så även om man inte utnyttjar flexibiliteten som familjebuss så är det fortfarande en bättre kombi än Sveriges mest sålda kombi, och detta dessutom till ett lägre pris.
Tycker man att en Grand Picasso är för stor, så finns C4 Picasso utan det extra baksätet och som är något kortare. Den har fortfarande Grand Picassos fördelar gällande komfort, sittställning, den goda sikten genom hög sittposition och ett enkelt insteg, plus ett lastutrymme som är bättre än många kombibilar i den mindre mindre klassen. För långa föremål kan dessutom passagerarstolen längst fram bredvid föraren fällas ner. Och man åker snålt, skönt och synnerligen prisvärt.
En C4 Picasso av den korta modellen är inte dyrare än kombibilar, den ligger på kring 200 000 kr med minsta dieselmotorn, och då får du högre komfort i fjädring och stolar och bekväm körupplevelse, än en V70.
C4 Picasso är Europas mest sålda familjebuss och det finns anledning till det. :)
Och tycker man att den ändå är för stor så finns C3 Picasso, som jag själv har. Jag har inga barn, men jag har hund och jag har dragkrok så jag kan dra hästtransporten med havrekrafterna i. :) Eller kanske mer äpplekrafter med tanke på hans förtjusning i dem... :)
Jag har en C3 Picasso istället för en kombi, jag hade en Renault Mégane kombi innan. En C3 Picasso är mycket kortare, men den rymmer upp till 500 liter bak med baksätet uppfällt och det är samma som i kombin jag hade innan. Rymmer ännu mer när jag fäller sätena. Jag har flyttat mitt kontor med min Picasso. Två IKEA Poäng-fåtöljer, ett IKEA Lack bord, ett mindre datorbord, en stor palm i kruka stående, en ihoprullad matta, en skrivbordsstol med hjul och snurror och så diverse pärmar. Och det fanns plats kvar i bilen! Även för en framsätespassagerare.
Och detta i en bil som inte är större i "markplats" än en småbil, C3 Picasson är runt 4 meter. Det är betydligt mindre än de populära bilarna i den lilla mellanklassen, och ändå rymmer min Picasso mer än en vanlig Golf - och då kostar Golfen mer pengar! Jag kan kliva in och ut utan att knäcka ryggen, jag har god överblick över trafiken för jag sitter högt och skönt, och jag slipper sitta i backen med obekväm vinkel på benen. Den drar dessutom bara 0,5 l/mil i snitt blandad körning, och ofta mindre än så.
För mig är det helt obegripligt att svenskar ratar familjebussar, det kan inte vara på grund av något rationellt eller genomtänkt skäl. Det verkar som om svenskar helt enkelt bara bestämt sig för vanliga kombis för det ska vara kombis för det har alltid varit kombis. Och en familjebuss blir för udda då.
Jag menar, en familjebuss kostar inte mer än en vanlig kombi, den drar inte mer bränsle, den är inte sämre utrustad - tvärtom, den är dessutom skönare att köra och åka i, den har en smartare paketering av utrymmen, och dessutom är en familjebuss mycket snyggare än de vanliga trista kombibilarna.
Har man en familjebuss så är man kung på vägen. Det är dessutom mer premium att köra familjebuss än Svensson-kombi och Svensson-halvkombi.
Raphael - är det tillåtet att ha en egen uppfattning om vilket biltyp som passar MINA behov bäst - eller är det din uppfattning som skall styra mitt och andras bilval ?
Jag har sagt det ett otal gånger men jag upprepar det ändå eftersom du inte tycks förstå - för många av oss som väljer kombi så är det YTAN i bagaget som är viktigast och inte HÖJDEN. Detta innebär att det i de flesta fallen är en vanlig kombi som passar oss bättre - oavsett vad du "tycker" att vi skall välja. Sen finns det flera andra anledningar att välja en konventionell kombi men den jag nämnde är en av anledningarna och som för mig är helt utslagsgivande.
Tänk, jag såg en C3 Picasso på vägen idag. Först tänkte jag vinka för det kunde ju vara Raphael :-). Men sen kom jag på att det kanske fanns nån mer i Sverige som hade köpt en sådan bil... ;-)
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.