Här börjar allvaret för Volvo V40. I Vi Bilägares test i nummer 11 2012 rodde Hisingens stolthet V40 D2 visserligen hem slutsegern mot BMW 116d och Lexus CT 200h, men det är först nu med nya Audi A3 och den radikalt omvandlade Mercedes-Benz A-klass i ringen det går att teckna hela bilden av den klass som framstår som kanske hetast just nu – åtminstone om man räknar sig till de krävande unga livsstilare som så gärna befolkar bilmarknadsförarnas vokabulär.
Kunder som vill ha kompakta kvalitetsbilar med lätt sportig profil och rätt varumärke.
Halvkombin V40 är ju tills vidare Volvos allrounder, nu när såväl C30 som S40 och V50 lagts ned, och har därför en tung roll att spela. Audi A3 är sedan debuten 1996 en av Audis motsvarande stöttepelare, med cirka 20 procent av märkets försäljning.
Mercedes siktar uppenbarligen på en annan publik med nya, lågbyggda A-klass än med den gamla, som med sin lätt knepiga funkisstil snarare appellerade till något äldre köpare. Det kan vara ett smart drag av Mercedes att nu skilja A- och B-klass så tydligt åt. Köpartratten vidgas men den dyra underliggande tekniken i bilarna är i allt väsentligt den samma.
Volvos vd tills nyligen, Stefan Jacoby, droppade lite extra spets i mixen genom att hävda att Volvo ännu inte var på Audis nivå i jakten på vår tids lösen ”premium” (han tyckte sig veta eftersom han kom från VW) men att man givetvis var på god väg.
”Är man?” lyder därför en av frågorna i vårt block när vi sätter fart med Volvo V40 D3 som har en 150-hästars turbodieselfemma under locket, Audi A3 2,0 TDI som har en lika stark turbodieselfyra, samt Mercedes A180 CDI vars turbodieselfyra på blott 1,5 liter presterar 109 hk. A200 CDI på 136 hk var inte tillgänglig för testet men det visade sig snabbt att den mindre maskinen inte var alltför handikappad och vi har ju goda erfarenheter av den även i vår långtestbil B180 CDI.
Grundpriserna skiljer inte mycket, Audi på 233 500 kronor är billigast. A-klass annonseras som ”inropare” för smått sensationella 214 900 kronor men vår bil med Busi-nesspaket betingar 239 900 kronor i grundpris. Volvon kostar 240 000 kronor jämnt.
Det tar förstås inte slut där, i den här klassen gäller mer än någonsin att kryssa i digra utrustnings- och paketlistor för att hamna där säljarna och förhoppningsvis man själv vill.
Man bör ha god ordning på plånboken. Audi med sportpaket à 16 000 kronor och en del annat men utan läderklädsel, navigation eller DSG-låda betingade 295 500 kronor och var billigast.
Volvo med dyraste paketet Summum (45 000) och säkerhetspaketet Driver Support (19 900) etc. kostade 329 500 kr. Mercedes A-klass med Exklusivpaket, adaptiva bi-xenonstrålkastare och väldigt mycket annat drog i väg till rekordartade 370 000 kronor (!), vilket ställer extremt höga krav på den lilla bilen.
Audis finish som helhet och i detalj brädar allt annat i klassen.
Design är vars och ens ensak men det är intressant att notera de olika filosofierna. Volvo och Mercedes är mycket trenddesign och ”titta på mig”, med karosser fulla av veck och intrikata linjer man antingen gillar eller inte. Audi är motsatsen, en nedkokt och skenbart enklare form, nästan svår att skilja från förra generationen och med den A3-typiska markanta bakre takstolpen i behåll.
A3-inredningen är också välbekant, ändå helt ny och närmast asketisk jämfört med Volvo och Mercedes. Instrumentpanelen är nästan tom, med en tunn knapprad mitt på och genomgående enkla reglage. Finishen som helhet och i detalj brädar allt annat i klassen, utan att lysa i ögonen.
Grejerna sitter fast som berget, är sköna för fingertopparna, enkla och intuitiva att använda. Det känns genomtänkt och om man jämför exempelvis vridreglaget för strålkastarna i Audi och Volvo förstår man direkt vad Stefan Jacoby menade finns i Ingolstadt men felas i Göteborg. A3 är imponerande välgjord var man än tittar, utan att skylta med saken.
Tredörrarskarossen ger förstås praktiska begränsningar, men när man tråcklat sig in i baksätet finner man det riktigt behagligt och med bättre sikt än i Mercedes och Volvo. A3 Sportback är i faggorna och har förutom sina bakdörrar också nästan fyra centimeter större axelavstånd och bättre knäutrymme bak.
Mercedes är också märkestypisk i kupén, man känner igen det mesta från de större modellerna och störs inte av annat än den alltför lågt placerade panelen för klimatkontrollen. Att A-klass har klart störst axelavstånd märks inte; kupén känns påtagligt trång överallt utom för föraren och passageraren.
Stolarna med integrerade (och inifrån belysta!) nackskydd har rejäl skjutmån och ser tuffa ut. De är sköna också på långfärd men inskränker rumskänslan ytterligare. Sikten bakåt och snett bakåt är helt beroende av backningskamera och ytterspeglar.
Volvos grundläggande ergonomi är snudd på perfekt.
Volvo har uppåtsvepande fönsterlinje och stark kokongkänsla, men panoramaglastaket för 8 000 kronor ger påtagligt ljus och rekommenderas. När dess jalusi är fördragen känns kupén nästan lika inskränkt som i Mercedes, trots att just testbilen hade väldigt ljusa material till skillnad från de mörka i A-klass.
V40-kupén är alldeles översållad av former, men den grundläggande ergonomin är snudd på perfekt. Det går snabbt att hitta en vilsam körställning, instrument och panel har tilltalande och lätttillgänglig design – det enda man önskar vore enklare skötsel av ”infotainmentdelen” på mittkonsolen. Här har Audi och Mercedes stora och bra vred på mittkonsolen, medan Volvos mindre vred på den stående panelen är svårare att snabbt ratta rätt.
Alla tre har dieselmotorer med mjukare gång än exempelvis den knattriga BMW 116d. Audis nya maskin med dubbla balansaxlar i vevhuset går påtagligt vibrationsreducerat, men de båda andra är också ganska kultiverade av sig.
Köregenskaperna är tämligen skilda. V40 är viktad mot komfort och typiskt Volvolugn. Den går tyst och vilsamt på långa sträckor, men kan också betta till om man så önskar och kännas riktigt reaktionssnabb och kul att ratta när vägarna börjar kröka. Drivlinans karaktär är tyvärr inte lika förfinad som Audis. Turbotrycket kommer alltför våldsamt och det brister i växlingsprecisionen jämfört med A3.
Återigen en fråga om det allra sista; Audi har en ytterst exakt låda och koppling men i Volvo V40 är slagen i spak och pedal en aning för långa och oprecisa för att nå samma klass.
Framför allt är D3-motorn den klart törstigaste i testet, ofta med en förbrukning kring 7 l/100 km. Audi nöjde sig med drygt fem och Mercedes med sex. Totalt över testperioden skiljde det en deciliter per mil mellan V40 och A3.
A-klass var försedd med sjuväxlad dubbelkopplingslåda med delikat, inifrån belyst rattväljare. Oftast gick färden suveränt smidigt och växlingarna omärkligt, utom i kökörning då bilen gärna snubblade framåt mer eller mindre efter eget huvud snarare än förarens.
Effektunderskottet kom mest i dagen under prestandatesterna på flygfält, men man kör hellre A-klass på typiskt avspänt Mercedesmanér snarare än flänger fram. I så måtto räcker de 109 kusarna alldeles utmärkt. Snålare än Volvo men långt från EU-siffrorna.
Problemet för V40 är att den inte är en Audi.
Audi stod i en klass för sig i fartresurser, förbrukning och förfining. Vid fullt pådrag är turboknuffen visserligen nästan lika störande hård som i Volvo, men det är enklare att modulera kraften och utnyttja registret.
Den manuella lådan är exemplarisk att hantera; exakt, snabb, dessutom är spaken skön i handflatan. Efter ett tag växer bilden av en förbluffande körglad och reaktionsexakt vardagsdieselbil fram.
När vi ställer upp för undanmanöverprov med fyra personer plus femtio kg last ombord förstärks många av intrycken från de vanliga vägarna. Audi och Mercedes är påtagligt framtunga (63 respektive 64 procent av vikten på framaxeln), men det är bara i A-klass det märks när konbanan ska forceras.
Bilen har överlag svårt med greppet och kan både över- och understyra. Vid knappt 70 km/tim far den rakt ut ur banan före sista fållan. Då har antisladdsys-temet arbetat på typiskt hårt Mercedesvis men ändå inte förmått hålla bilen på rätt kurs. Inte särskilt imponerande.
Audi tar sig an uppgiften betydligt bättre, går slipat och exakt igenom i 70 km/tim och även i 75 km/tim utan att tappa fattningen.
Styrgrepp och kontroll är helt oklanderliga, sedan är det mer förarens än bilens förmåga som avgör om det ska gå att köra ännu snabbare. Det är faktiskt få andra bilar som just nu når samma klass som A3 i detta moment.
Dock är Volvo snudd på lika vass som Audi och har precis som A3 ett ESP-system som känns väl kalibrerat och komfortabelt, samtidigt som det är effektivt. Bra styrkontroll, lite mjukare fjädring och lite större risk för överstyrning och bakvagnssladd jämfört med Audi. Når 73 km/tim men inte 75 lika enkelt som Audi.
Ekonomin i de här bilarna blir speciell; det blir knappast någon. Tre bilar i Golfstorlek men med vita dukar på borden och högre priser än de mer vardagliga märkena i allt. Våra beräkningar visar att Volvo får den högsta milkostnaden, Audi den lägsta, men skillnaderna är förhållandevis små och förmodligen föga utslagsgivande för spekulanterna.
Det handlar betydligt mer om stil och ”varumärkesinnehåll”, om märkestillhörighet och prioriteringar.
Mercedes slår onekligen an på en ny publik med nya A-klass. Den ser väldigt fräck ut och känns som en spännande nykomling, sveper i ett slag bort hela den gamla bilden av modellen. För två med ekonomi på solsidan är bilen antagligen riktigt habegärlig, men krasst sett är den också nästan obegripligt svag på vissa punkter för att heta Mercedes-Benz.
Volvon är – Volvo. Visst, nya V40 är en klart roligare bil än den gamla generationen, snygg/kul att titta på och full av smarta och omtänksamma lösningar, inte minst när det gäller säkerhet. Där är Volvo alltjämt där man ska vara – i topp.
Problemet för V40 är att den inte är en Audi. Inte på de subtila och viktiga punkter där antagligen en stor del av slaget om köparna i just denna kategori faktiskt står. De punkter som handlar om det allra sista, längst ut i fingrarna.
Det behärskar Audi A3 bättre än någon annan i klassen just nu. Det liksom bara finns i bilen; precision, tidlöshet, självklarhet. Ganska enkla värden kan man tycka, men väldigt flyktiga för många som jagar dem.
Audi a3 2,0 TDI
Grundpris: 233 500 kr
Körkänsla: 5/5
Ekonomi: 4/5
Komfort: 4/5
Säkerhet: 4/5
Miljö: 4/5
Mercedes-benz A180 CDI Business
Grundpris: 239 900 kr
Körkänsla: 3/5
Ekonomi: 4/5
Komfort: 3/5
Säkerhet: Ej testad
Miljö: 4/5
Volvo V40 D3
Grundpris: 240 000 kr
Körkänsla: 4/5
Ekonomi: 3/5
Komfort: 4/5
Säkerhet: 5/5
Miljö: 4/5
Rostskydd
(Bilarna är besiktigade av Rostskydds-Metoder AB.)
Audi
Motorhuv och framskärmar är av aluminium. Överlag är alla skarvar i dörrar och baklucka väl tätade och skärmkanterna bak är av icke rostfrämjande utförande. Stora delar av framvagnen (dock ej länkarmarna) är av aluminium och de rejäla innerskärmarna fram är av plast. Alla hålrum är mycket väl vaxbehandlade och det finns ett rejält PVC-slitskydd under hela bilen – men inte på de ställen som täcks av plastsköldar. Ljuddämparen är rostfri medan övrigt system är av vanlig stålplåt.På minussidan finns innerskärmar av filtmaterial bak. Någon särskild behandling av bakluckan finns inte, inga främre stänklappar heller.
Rostskyddsgaranti: 12 år
Betyg: 5/5
Mercedes
Nya A-klass har också motorhuv och framskärmar av aluminium, resten av karossen är av plåt. Skarvar i motorhuv, baklucka och dörrar är ordentligt limmade. Även vaxbehandligen i dörrar, baklucka och i balkarna är väl utförd. Rejäla främre innerskärmar av plast och bakre skärmkanter av en konstruktion som inte gynnar rost. Länkarmar av aluminium såväl fram som bak. Alla skarvar i bottenplattan är väl tätade. På minussidan noteras innerskärmar bak som är tillverkade av ett filtmaterial som på sikt kommer att suga åt sig fukt. Inga stänklappar. Bakdörrarna var oväntat illa inpassade på testbilen – blästringsrisk.
Rostskyddsgaranti: 30 år
Betyg: 4/5
Volvo
Motorhuven är tillverkad av aluminium, resten av karossen är av plåt. De flesta skarvar – i baklucka, dörrar och på underredet – är väl tätade och inuti hålrummen finns det ovanligt rikligt med vax. Underredet täcks till stor del av sköldar som är gjorda av något slags porös plast. Under dessa är karossen bara grundlackerad och det går att hitta en och annan öppen skarv. I hjulhusen finns innerskärmar av filt som med tiden kommer att bli fuktiga. Då kan också rosten komma. Stänkskydd saknas. Sprutet från framhjulen träffar sparklådornas nedåtriktade skarv. Volvo tar 770 kronor för stänkskydd, en klok investering.
Rostskyddsgaranti: 12 år
Betyg: 4/5
Ljustest
Audi | Halvljus | Helljus |
Längd | 82 m | 119 m |
Bredd | 26 m | 0 m |
Betyg | 3/5 | 1/5 |
Mercedes | Halvljus | Helljus |
Längd | 74 m | 182 m |
Bredd | 26 m | 23 m |
Betyg | 3/5 | 3/5 |
Volvo | Halvljus | Helljus |
Längd | 93 m | 185 m |
Bredd | 23 m | 17 m |
Betyg | 3/5 | 4/5 |
Kommentar: Alla tre är utrustade med xenonljus med vitt och bra halvljus som sprids via en projicerande lins. Volvo har dessutom en H7-lampa för helljuset. Audis helljus lämnar vägbanan efter drygt 100 m och når 175 m men tyvärr drygt sex meter ovanför vägbanan. Det är därför ljusbilden på vägen ser ut som den gör.
Medelvärde | Halvljus | Helljus |
Längd | 77 m | 197 |
Bredd | 11 m | 16 |
Modellfakta
Audi A3 2,0 TDI
Tillverklingsland: Tyskland.
Motor: Fyrcylindrig rak tvärställd turbodiesel med commonrail direktinsprutning, variabel turbingeometri och laddluftkylare. Två överliggande kamaxlar, fyra ventiler per cylinder. Borrning/slag 81/95,5 mm. Cylindervolym 1 968 cm3. Kompression 16,2. Katalysator och partikelfilter.
Effekt/Vridmoment: 150 hk (110 kW) vid 4 200 v/min. Max 320 Nm vid 1 750–3 000 v/min.
Kraftöverföring: Framhjulsdrift, sexväxlad manuell låda eller sexväxlad dubbelkopplingslåda.
Hjulupphängning: Skruvfjäd-ring, krängningshämmare. Fram MacPherson fjäderben och triangellänk, bak multilänk.
Hjul: Fälg 6,5 tum, däck 205/55 R16.
Styrning: Kuggstång, elektrisk servo. Vändcirkel 10,7 m.
Bromsar: Skivor fram (ventilerade) och bak. Elektrisk p-broms.
Prestanda: Toppfart 216 km/tim. 0–100 km/tim 8,6 s.
Övriga versioner: 1,4 TFSI och 1,8 TFSI (bensin) för 210 500 resp. 273 800 kr, samt 1,6 TDI (diesel) för 222 500 kr.
Mercedes-Benz A180 CDI
Tillverklingsland: Tyskland.
Motor: Fyrcylindrig rak tvärställd turbodiesel med commonrail direktinsprutning, variabel turbingeometri och laddluftkylare. Två överliggande kamaxlar, fyra ventiler per cylinder. Borrning/slag 76/80,5 mm. Cylindervolym 1 461 cm3. Kompression 15,5. Katalysator och partikelfilter.
Effekt/Vridmoment: 109 hk (80 kW) vid 4 000 v/min. Max 250 Nm vid 1 750–2 500 v/min.
Kraftöverföring: Framhjulsdrift, sexväxlad manuell låda eller sjuväxlad dubbelkopplingslåda.
HJulupphängning: Skruvfjäd-ring, krängningshämmare. Fram MacPherson fjäderben och triangellänk, bak längs- och tvärlänkar.
Hjul: Fälg 6,5 tum, däck 205/55 R16.
Styrning: Kuggstång, elektrisk servo. Vändcirkel 11,0 m.
Bromsar: Skivor fram (ventilerade) och bak. Elektrisk p-broms.
Prestanda: Toppfart 190 km/tim. 0–100 km/tim 10,6 s.
Övriga versioner: A180 från 214 900 kr, A200 CDI från 244 900 kr, A250 Business från 299 900 kr.
Volvo V40 D3
Tillverklingsland: Belgien.
Motor: Femcylindrig rak tvärställd turbodiesel med commonrail direktinsprutning, variabel turbingeometri och laddluftkylare. Två överliggande kamaxlar, fyra ventiler per cylinder. Borrning/slag 81/77 mm. Cylindervolym 1 984 cm3. Kompression 16,5. Katalysator och partikelfilter.
Effekt/Vridmoment: 150 hk (110 kW) vid 3 500 v/min. Max 350 Nm vid 1 500–2 750 v/min.
Kraftöverföring:: Framhjulsdrift, sexväxlad manuell låda.
Hjulupphängning:: Skruvfjäd-ring, krängningshämmare. Fram MacPherson fjäderben och triangelllänkar, bak multilänk.
Hjul: Fälg 7 tum, däck 215/50 R17.
Styrning: Kuggstång, elektrisk servo. Vändcirkel 10,8 m.
Bromsar: Skivor fram (ventilerade) och bak. Mekanisk p-broms.
Prestanda: Toppfart 210 km/tim. 0–100 km/tim 9,6 s.
Övriga versioner: Bensin: T3/150 hk, T4 m. 4-cyl/180 hk eller 5-cyl/180 hk, T5 213 hk, T5/254 hk. Diesel: D2/115 hk, D4/177hk. Pris från 225 000 till 270 000 kr.
Vi tycker:
1. Audi A3 - testvinnare!
Somliga skäller nya Audi A3 för att vara alltför lik den tidigare generationen, men tvivelsutan har det hänt så mycket under skalet att detta just nu är bilen för andra att mäta sig mot i lilla snofsklassen. Den nya, för VW-koncernen gemensamma plattformen ger både tillräcklig styvhet och rumslig disposition för att åstadkomma en bil som är rymlig, överskådlig och belönande att köra.
Tvålitersdieseln är urstark, snål på dropparna och i testbilen kopplad till en manuell växellåda vars funktion och känsla konkurrenterna kan avundas. Finishen är exakt där Audivänner vill ha den, men den som söker en praktisk bil – och det brukar 95 procent av A3-kunderna göra – får vänta tills A3 Sportback står i hallarna.
2. Volvo V40
Visst är nya Volvo V40 en frisk fläkt i klassen, full av både säkerhet, design och trygghet. Karaktären är ”soft” snarare än ”sport” och stilen överlag mer inbjudande än i den stramare Audi. Men Volvo behöver mer skärpa i de kritiska avsluten för ge Audi en riktig match.
3. Mercedes A-klass
Nja Mercedes – det här var väl inte vassaste kniven i lådan? Nya och totalt transformerade A-klass har bra pris, är välutrustad, ser fräck ut och har trivsam motor och dubbelkopplingslåda. Men den är alldeles för trång och instängd och haltar i ljudkomfort.
Diskutera: Vad tycker du om Aud A3, Mercedes A-klass och Volvo V40?
Kommentar:
Mercedes levde upp till mina förväntningar och lite till. En utstickande, rolig bil som fortfarande är en funktionell vardagsbil. Trots sina 109 hk känns den pigg tack vare den nya dubbelkopplingslådan. Dock är baksätet en besvikelse. Audi levererar riktig körglädje och en vridstark motor. Designen är stilren men lite tråkig. Volvo överraskar med design och finesser som får den att kännas exklusiv och udda. Dock är jag besviken på körglädjen och den degiga växellådan.
Kommentar: Audi blev min favorit. Den är mysigast att köra, har bästa motorn och känns inte alls så liten inuti som den ser ut utanpå. Volvon är tvåa och känns som en större bil än Audi. Jag sitter väldigt bra i V40 och hittar egentligen ingenting att reta mig på, men lika kul att köra som Audi är den inte. Mercedes kom jag aldrig överens med. Den var hoppig att kököra med, kanske beroende på växellådan, och så är den ju klart trängre än de andra. Att den hade mindre motor betydde ingenting.
Testinformation
Modeller i det här testet:
Audi A3 2,0 TDI Mercedes-Benz A180 CDI Volvo V40 D3Betyg
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.