Familjebussen Chrysler Voyager kom 1984 och till modellår 2001 var det dags för generation fyra. Det är den som vi tittat närmare på här. En helt ny generation kom 2008. Trots det amerikanska ursprunget är Voyager och den förlängda Grand Voyager tillverkade i Österrike för den europeiska marknaden.
Den vanligaste motorn är 3,3-liters V6 på 174 hk, som är relativt stark men också bränsletörstig. Dieselmotorer finns också att tillgå, liksom en fyrcylindrig bensinare.
Chrysler Voyager har bra köregenskaper och går stadigt även i en pressad undanmanöver.
Särskilt kul att köra är bilen däremot inte och i stadstrafik känns Voyager ganska klumpig. Fyrhjulsdrivna versioner såldes också, men de är ovanliga. Antisladdsystem finns inte, ett tecken på att Voyager är en åldrad bilmodell. Bladfjädrar i bakvagnen ger stötig gång på dålig väg.
Förarmiljön är tydlig och korrekt, men spolar- och torkarreglagen är inte särskilt logiska i funktionen. Den höga sittpositionen med stora glasytor ger god sikt. Både förare och baksätespassagerare sitter skönt i fåtöljliknande stolar. Längst bak i bilen finns en tresitsig soffa. Trepunktsbälte på alla sittplatser kom till modellår 2001.
Som fyrsitsig har Voyager ett jättelikt bagageutrymme, men med sju personer räcker inte bagageplatsen till riktigt. För att få ett plant lastutrymme krävs att soffan längst bak monteras bort. En komplicerad och tung procedur, för soffan väger över 60 kg. Under 2005 kom en facelift och då infördes också ”Stow´n go”. Det är ett smart sätt att fälla ned de bakre sätesraderna i golvet.
Voyager fick bara två stjärnor i Euro NCAP:s krocktest. Enligt Folksam är krocksäkerheten i verkliga olyckor medelgod, men whiplash-skyddet får underkänt.
Kvaliteten på begagnade Chrysler Voyager finns all anledning att se upp med. Automatlådan är ökänd för att rasa förr eller senare på de flesta exemplar. Att lådan är ovillig att växla upp eller att backen blir svår att lägga i är tydliga varningstecken. Räkna med en reparationskostnad på minst 35 000 kr. Undersök om lådan är utbytt på ditt tänkta objekt, speciellt på långmilare. Är den inte utbytt – pruta kraftigt på priset eller leta efter en annan bil.
Enligt Länsförsäkringars maskinskaderapport är Voyager också överrepresenterad gällande skador på elektriska styrdon och styrenheter. Elfel på stolar och fönsterhissar är inte heller ovanligt. Skjutdörrarna till baksätet har också krånglat i mekaniken på ganska många Voyager.
På V6-motorn kan det förekomma oljeläckage från topplockspackningarna på den bakre cylinderraden. Räkna med minst 10 000–15 000 kr för en reparation. Ett annat motorfel är att den automatiska drivremsspännaren krånglar, vilket leder till dyra byten.
Andra vanliga fel är glappande styrleder och krängningshämmarstag samt utslitna bussningar, stötdämpare och hjullager. Kärvande parkeringsbroms är ett återkommande fel och beror ofta på att bromsen används för sällan.
Andrahandsvärdet är dåligt och Chrysler Voyager är en iskall bil på begmarknaden. Den tvivelaktiga kvaliteten är orsaken till de låga begpriserna.
Numera är Chrysler omdöpt till Lancia på de flesta europeiska marknader.
Diskutera: Vad tycker du om Chrylser Voyager och Grand Voyager?
Testinformation
Modeller i det här testet:
Chrysler Grand Voyager 2,8 CRD 2007 Chrysler Voyager 2,4 2007Betyg
Årsmod./mil: Gr. Voy. -07/9 000
Kaross: Flexbil 5d
Motor: V6 3,3 l/174 hk
Förbrukning: 12,7 l/100 km (aut)
Skatt: 3 900 kr
Begpris: 107 300 kr
Nypris -07: 302 200 kr
Bilprov.: Sämre än medel
Rost: Sämre än medel
Säkerhet: Medel (F)
AutoIndex: Ingen uppgift
Plus: Komfort, utrymme, begpriser.
Minus: Kvalitet, rostskydd, ej antisladd, förbrukning.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Det finns två V6:or, varav den ena från Japan. Japmotorn är snålare sägs det.
Lådorna var en katastrof och på tidigt -90 tal spelade det inte så stor roll om lådorna var bytade eller inte då de kunde rasa efter bara 1500-2000 mil med lite otur.
Efter -99 tror jag inte att växellåderas är så vanliga på Voyager.
Det är även "allmänt" känt att man bör välja V6:an och inte den enormt tråkiga 4 cyl ( bensin ) motorn som ändå drar ungefär lika mycket bensin.
Sexan är trevlig och erbjuder en mycket fin komfort men drar som sagt en hel del bensin vid kortare turer. (blandad körning)
Våra bilar har snittat ungefär 1.3l/m men det är absolut inga problem att istället landa på 1.5 l/m vid något tyngre gasfot.
Men bilarna går fantastiskt fint och på låga varvtal på landsväg och lite längre turer så sjunker förbrukningen ner mot ca en liter/milen.
Det gäller att ha lite tur med alla äldre bilar och Voyager är förståss inget undantag.
Min syster köpte en -97:a och de var noga med att den skulle vara Svensksåld och inte ha rullat allt för långt.
De hittade ett fint ex på 13000 mil som rullade ett par år helt utan problem och på totalt ca 7000 mil har verkstadsnotan slutat på ca 20.000kr och detta då inkl. en växellådsrenovering service m.m
Bilen har dock rostat ganska friskt vilket även SBP var kritiska mot i fjor + att lådan har börjat att konstra igen ibland.
Därför står nu bilen avställd.
Vi har även haft en Voyager 4Wd -97 i familjen under ganska många år och mil och den var importerad och saknade servicebok. ( raka motsatsen till ovan )
Rullade åtminstone i 5 år och 10.000 mil utan att något mer än service gjordes.
Sen fick vi byta Ac-pump och alla tillhörande detaljer runt denna vilket kostade ca 20.000kr över en ett års period.
Men fortfarande än idag så är lådan frisk och bilen rullar varje dag i ett rostfritt skick med minimalt underhåll.
Den bilens främsta nackdel är som sagt bränsleförbrukningen och den dåliga krocksäkerheten på tidiga modeller.
Motorn är i stort sett "skottsäker" och tåler mycket stryk,..att/om motorer till slut rasar efter extremt dålig skötsel är ju inte bilens fel.
Skulle absolut rekomendera en nyare Voyager till den som behöver lite extra plats och vill ha en komfortabel bil.
Dessa bilar kostar idag inte en bråkdel utav nypriset eller vad vilken annan bil som helst tappar i värde över ett par år så med en budget på 100.000kr och lite överseende med förbrukningen så är Voyagern ett mycket bra familjealternativ även till vanliga bilar som t.e.x V70.
Min bekant bilmeken med stor erfarenhet av Chrysler sa att det tidigaste växellådsras han sett var vid 7000 mil medan den som gick längst höll över 30000 mil. Snittet ligger vid drygt 20000 mil. Detta gäller alltså äldre bilar från före ca 2000. Därefter har det blivit bättre med bättre kylning av lådan. Men "snacket" lever givetvis kvar, så vi som gillar beggade Chrysler köper billigt. :-)
Har själv en LX -01 med sex bekväma skinnfåtöljer. Mycket fin inredning och att det skulle vara dålig passning och grejer som lossnar är bara trams. Man undrar ju hur många av "förståsigpåarna" som ens varit i närheten av bilen ifråga?
Jag har både åkt och kört bilmodellerna ifråga. På den Grand Voyager CRD -07 som vi hade först byttes växellådan 2 ggr. Ett byte vid ca 3.000 mil och det andra några hundra mil efter det. Sen funkade den bra resten av tiden till inbytet vid 10.300 mil.
Hela bilen var fylld av plastdetaljer som lossade, dörrinsidor, tak och mittenkonsol. Passningen var inte bra, det skramlade och kved överallt.
Nästa bil (-09), behövde bara ett växellådsbyte (minns inte vid vilket miltal). Men den hade å andra sidan ett inbyggt flipperspel i instrumentet. Plasten var något bättre, men inte bra. Knirr, knarr...
Men allt togs utan knot på garantin, så det var ju bra. Och som jag skrev förut, komforten kan man inte klaga på. Sen är det ju bara att gratulera de som köper en begagnad GV, man får onekligen mycket bil för pengarna.
Jag har haft en Grand Voyager CRD 2.8 -06. När jag köpte den 2007 hade den gått ca 1400 mil. Komforten var helt ok och utrymmet riktigt bra.
Det tråkiga är att innan bilen gått 7000 mil hade jag haft följande större fel:
* trasigt värmepaket (läckage)
* topplockspackning trasig
* oljekylaren trasig
* C-lås sidodörren ur funktion
Sen hade jag mindre fel som inte var så frekventa men då och då kunde bilen helt plötsligt dö (inga felkoder/fel hittades på verkstaden). Detta när du låg i 90 km/h på landsväg. När bilen stannat var det oftast bara att vrida på nyckeln så startade den igen men man var varje gång nervös över om den skulle starta eller inte.
Ibland på vintern när man startade bilen (inte kallstart utan motorvärmarvarm), så kunde den dö direkt. Flera försök senare kunde den starta och gå helt vanligt. Ej heller till detta beteende kunde något fel hittas.
Hastighets- och varvräknaren kunde leva ett eget liv på vintern när man startade för att återgå till det normala efter någon sekund.
Elhissarna bestämde sig ibland för att vägra fungera. Kunde vara så någon vecka för att sedan fungera igen. Auktoriserad verkstad kunde inte hitta något glapp?!
Detta är några fel som jag kommer på. Jag hade väldigt många småfel och har säkert glömt hur många som helst men hur det än är, så kan jag ibland sakna det förbenade aset. Stow 'n go-konceptet var guld och utrymmet enormt.
Det kan dock vara så att jag hade ett måndagsexemplar, men det lämnade djupa spår...aldrig mer en Grand Voyager.
Försök att hålla isär en gammal Chrysler med en nyare som är tillverkad på 2000 talet. Det är två helt skilda bilar och totalt fel att sätta likhetstecken som Vi bilägare gjort. Andrahandsvärdet sjunker på dessa nya bilar och det beror på törsten. Men också att gamla rykten lever kvar när växellådan samt rosten härjade som pesten. USA bilar har sina problem men är helt underbara att köra långt med. När Volvo och Opel mm krånglar, då har vi lättare att se mellan fingrarna.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.