Begtest: Chrysler Voyager och Chrysler Grand Voyager

Det finns två V6:or, varav den ena från Japan. Japmotorn är snålare sägs det.

Lådorna var en katastrof och på tidigt -90 tal spelade det inte så stor roll om lådorna var bytade eller inte då de kunde rasa efter bara 1500-2000 mil med lite otur.
Efter -99 tror jag inte att växellåderas är så vanliga på Voyager.
Det är även "allmänt" känt att man bör välja V6:an och inte den enormt tråkiga 4 cyl ( bensin ) motorn som ändå drar ungefär lika mycket bensin.
Sexan är trevlig och erbjuder en mycket fin komfort men drar som sagt en hel del bensin vid kortare turer. (blandad körning)

Våra bilar har snittat ungefär 1.3l/m men det är absolut inga problem att istället landa på 1.5 l/m vid något tyngre gasfot.
Men bilarna går fantastiskt fint och på låga varvtal på landsväg och lite längre turer så sjunker förbrukningen ner mot ca en liter/milen.

Det gäller att ha lite tur med alla äldre bilar och Voyager är förståss inget undantag.
Min syster köpte en -97:a och de var noga med att den skulle vara Svensksåld och inte ha rullat allt för långt.
De hittade ett fint ex på 13000 mil som rullade ett par år helt utan problem och på totalt ca 7000 mil har verkstadsnotan slutat på ca 20.000kr och detta då inkl. en växellådsrenovering service m.m
Bilen har dock rostat ganska friskt vilket även SBP var kritiska mot i fjor + att lådan har börjat att konstra igen ibland.
Därför står nu bilen avställd.

Vi har även haft en Voyager 4Wd -97 i familjen under ganska många år och mil och den var importerad och saknade servicebok. ( raka motsatsen till ovan )
Rullade åtminstone i 5 år och 10.000 mil utan att något mer än service gjordes.
Sen fick vi byta Ac-pump och alla tillhörande detaljer runt denna vilket kostade ca 20.000kr över en ett års period.
Men fortfarande än idag så är lådan frisk och bilen rullar varje dag i ett rostfritt skick med minimalt underhåll.
Den bilens främsta nackdel är som sagt bränsleförbrukningen och den dåliga krocksäkerheten på tidiga modeller.
Motorn är i stort sett "skottsäker" och tåler mycket stryk,..att/om motorer till slut rasar efter extremt dålig skötsel är ju inte bilens fel.

Skulle absolut rekomendera en nyare Voyager till den som behöver lite extra plats och vill ha en komfortabel bil.
Dessa bilar kostar idag inte en bråkdel utav nypriset eller vad vilken annan bil som helst tappar i värde över ett par år så med en budget på 100.000kr och lite överseende med förbrukningen så är Voyagern ett mycket bra familjealternativ även till vanliga bilar som t.e.x V70.

Min bekant bilmeken med stor erfarenhet av Chrysler sa att det tidigaste växellådsras han sett var vid 7000 mil medan den som gick längst höll över 30000 mil. Snittet ligger vid drygt 20000 mil. Detta gäller alltså äldre bilar från före ca 2000. Därefter har det blivit bättre med bättre kylning av lådan. Men "snacket" lever givetvis kvar, så vi som gillar beggade Chrysler köper billigt. :-)
Har själv en LX -01 med sex bekväma skinnfåtöljer. Mycket fin inredning och att det skulle vara dålig passning och grejer som lossnar är bara trams. Man undrar ju hur många av "förståsigpåarna" som ens varit i närheten av bilen ifråga?

Jag har både åkt och kört bilmodellerna ifråga. På den Grand Voyager CRD -07 som vi hade först byttes växellådan 2 ggr. Ett byte vid ca 3.000 mil och det andra några hundra mil efter det. Sen funkade den bra resten av tiden till inbytet vid 10.300 mil.

Hela bilen var fylld av plastdetaljer som lossade, dörrinsidor, tak och mittenkonsol. Passningen var inte bra, det skramlade och kved överallt.

Nästa bil (-09), behövde bara ett växellådsbyte (minns inte vid vilket miltal). Men den hade å andra sidan ett inbyggt flipperspel i instrumentet. Plasten var något bättre, men inte bra. Knirr, knarr...

Men allt togs utan knot på garantin, så det var ju bra. Och som jag skrev förut, komforten kan man inte klaga på. Sen är det ju bara att gratulera de som köper en begagnad GV, man får onekligen mycket bil för pengarna.

Jag har haft en Grand Voyager CRD 2.8 -06. När jag köpte den 2007 hade den gått ca 1400 mil. Komforten var helt ok och utrymmet riktigt bra.

Det tråkiga är att innan bilen gått 7000 mil hade jag haft följande större fel:

* trasigt värmepaket (läckage)
* topplockspackning trasig
* oljekylaren trasig
* C-lås sidodörren ur funktion

Sen hade jag mindre fel som inte var så frekventa men då och då kunde bilen helt plötsligt dö (inga felkoder/fel hittades på verkstaden). Detta när du låg i 90 km/h på landsväg. När bilen stannat var det oftast bara att vrida på nyckeln så startade den igen men man var varje gång nervös över om den skulle starta eller inte.

Ibland på vintern när man startade bilen (inte kallstart utan motorvärmarvarm), så kunde den dö direkt. Flera försök senare kunde den starta och gå helt vanligt. Ej heller till detta beteende kunde något fel hittas.

Hastighets- och varvräknaren kunde leva ett eget liv på vintern när man startade för att återgå till det normala efter någon sekund.

Elhissarna bestämde sig ibland för att vägra fungera. Kunde vara så någon vecka för att sedan fungera igen. Auktoriserad verkstad kunde inte hitta något glapp?!

Detta är några fel som jag kommer på. Jag hade väldigt många småfel och har säkert glömt hur många som helst men hur det än är, så kan jag ibland sakna det förbenade aset. Stow 'n go-konceptet var guld och utrymmet enormt.

Det kan dock vara så att jag hade ett måndagsexemplar, men det lämnade djupa spår...aldrig mer en Grand Voyager.

Försök att hålla isär en gammal Chrysler med en nyare som är tillverkad på 2000 talet. Det är två helt skilda bilar och totalt fel att sätta likhetstecken som Vi bilägare gjort. Andrahandsvärdet sjunker på dessa nya bilar och det beror på törsten. Men också att gamla rykten lever kvar när växellådan samt rosten härjade som pesten. USA bilar har sina problem men är helt underbara att köra långt med. När Volvo och Opel mm krånglar, då har vi lättare att se mellan fingrarna.