Barnsäkerhet: Så barnsäkra är fem nya bilar (2011)

Var kan vi fästa bandet? Håller det där lilla stålstaget till höger? Eller är tvärslån under stolen säkrare? Det är många frågor och funderingar som tornar upp sig när långtestbilarnas barnsäkerhet ska undersökas. Grundproblemet är hur förankringsbanden till de bakåtvända barnstolarna ska hanteras. Och det är med all säkerhet något som även många av landets småbarnsföräldrar undrat över.   

I två av långtestbilarna – Dacia Duster och Ford C-Max – finns överhuvudtaget inga vettiga fästpunkter för banden, i alla fall inte enligt testlagets bedömning.       

Orsaken är att framstolarna har försetts stora plastsjok längs yttersidorna. Det gör att man inte kan trä förankringsbanden runt stolarnas egna infästningar, som ju måste betraktas som säkra ställen.
     
I det läget är det lätt att man börjar man leta efter alternativa fästpunkter och det är då tveksamheterna uppstår.  
Men att konsultera instruktionsböckerna hjälper inte. Där står inte en rad om hur banden ska förankras och det är egentligen skandalöst dåligt. Är det meningen man ska gissa var de ska sitta, eller…?

Självklart borde alla fabrikanter – och generalagenter – ta sitt ansvar och se till att så viktiga säkerhetsupplysningar finns med i instruktionsboken. Annars kan det i värsta fall bli hur fel som helst och saken blir inte bättre av att det är barnen som får betala priset om en olycka skulle inträffa.
      
Inte heller i Opel Merivas manual ges några tips om förankringsbanden, men där är det i alla fall lite lättare att på egen hand hitta (åtminstone som man tror) vettiga fästpunkter. Fast helt säker på att man gjort rätt kan man förstås inte vara i det fallet heller.     

I jämförelse med de tre övriga bilarna är det befriande enkelt att montera bakåtvända stolar i Volvo V60 och Saab 9-5. Här går det nästan inte att göra fel, eftersom båda bilarna har specialskräddade öglor för förankringsbanden på alla passagerarplatser. Det innebär att man som förälder aldrig behöver oroa sig för tveksamma fästpunkter och det ger förstås många plus i barnsäkerhetsprotokollet.

Och att just Volvo och Saab är så väl rustade för användning av bakåtvända stolar är ingen slump. Det beror på att båda tillverkarna, av naturliga skäl, har anpassat sig till den svenska ”bakåtvända” barnstolskulturen som bevisligen är den säkraste som finns. I stora delar av övriga Europa anser man däremot att barnen kan vändas framåt redan i ettårsåldern och då finns inga problem med att förankra bilbarnstolarna. Det görs med bilens egna bälten och är hur enkelt som helst. Några speciella band behövs inte och det är också förklaringen till svårigheterna med att hitta självklara fästpunkter i såväl Dacia, Ford som Opel.
          
Men skyddseffekten med framåtvända bilbarnstolar är desto sämre, enligt svensk säkerhetsforskning. Ett barn som sitter i en bakåtvänd stol har hela 90–95 procents chans att klara även en svår olycka helt utan skador. Med andra ord: nästan alla klarar sig helskinnade!

I en framåtvänd stol, eller bälteskudde, är motsvarande siffra totalt sett 50–60 procent, och det är likvärdigt med den skyddseffekt som ett bilbälte för vuxna ger. Men för de allra yngsta barnen (1–3 år) är risken att skadas eller dödas, enligt samma statistik, fem gånger högre för den som sitter i en framåtvänd stol jämfört med en bakåtvänd.    

Den absolut säkraste platsen i bilen för ett barn är i en bakåtvänd stol på passagerarsidan fram. Det är en placering som dessutom ger barnet det bästa benutrymmet och det i sin tur gör att det kan åka bakåtvänt minst ett år längre än i baksätet. En annan fördel med att ha barnstolen fram är att den sociala kontakten mellan barn och förare förenklas när man kör ensam med barnet. Men för att kunna ha en barnstol på passagerarplatsen fram måste krockkudden kunna stängas av på ett säkert sätt. Det går inte i Ford C-Max, åtminstone inte i standardutförande. Den som vill ha nyckelavstängning av kudden får finna sig i att betala 2 900 kronor extra, knappast vad man förväntar sig av en bil med utpräglad familjekaraktär.
   
Även Dacia Duster är, enligt vår granskning, utesluten för den som vill ha en bakåtvänd barnstol fram. Krockkudden går visserligen att stänga av med ett vred. Problemet är istället att det inte finns någonstans att fästa stolens förankringsband. I Dacian hittade vi heller inga vettiga fästpunkter för bakåtvända barnstolar på ytterplatserna bak och det gäller även Ford C-Max (om nu inte de ganska tunna stålstagen under framstolarna duger – men hur ska man veta det?).
  
Det innebär att Dacia och Ford bara har en enda plats, i mitten bak, där små barn kan åka riktigt säkert. Knappast familjedugligt, enligt långtestlagets bedömning. Dustern får också bakläxa för att den saknar sidokrockgardiner, en numera självklar säkerhetsutrustning på så gott som alla nya bilmodeller.

Då är Opel Meriva ett bättre val. Här lyckades vi, efter ett visst trevande efter fästpunkter, förankra bakåtvända bilbarnstolar på alla passagerarplatser. Men de annorlunda hängda bakdörrarna, som är så smarta i andra sammanhang, är ingen höjdare för småbarnsföräldrar. Står Opeln trångt parkerad i sidled är det helt omöjligt såväl att lyfta in ett barn i bilen som att komma åt att spänna fast det. I det läget är normala bakdörrar att föredra.

Ett irriterande problem med att ha bakåtvända bilbarnstolar i baksätet är att de stjäl mycket plats på längden i kupén. Det gör att det blir trångt, både för föraren och vuxna passagerare i framsätet.

Men på den punkten har både Opel och Ford en fiffig lösning. De yttre stolarna bak kan skjutas in ett snäpp och sedan flyttas bakåt i ett ”limousineläge”, som ger utökat benutrymme. Det är ett läge som också ger mer plats åt barnstolar bak och det i sin tur skapar extra bra utrymmen i framstolarna. Resultatet är att lilla Opel Meriva till och med kan köras med en bakåtvänd barnstol bakom föraren och det hör inte till vanligheterna.

I Ford C-Max är finessen inte lika värdefull, eftersom bakåtvända barnstolar inte kan förankras på ytterplatserna. En nackdel med arrangemanget, och det gäller båda bilarna, är att mittplatsen i baksätet går förlorad.  

Den enda bil i långteststallet som kan matcha Opeln när det gäller förarutrymme med en barnstol i baksätet är den 501 cm långa Saab 9-5, som har en extremt bra kupélängd. Saaben är också ensam om att ha sidokrockkuddar bak som standard. Det är en säkerhetsutrustning som inte ens finns som tillval på någon av de andra långtestbilarna, men som är speciellt viktigt för barn.

Eftersom barn är kortare än vuxna skadas de i större utsträckning av bakdörrarnas inre struktur vid en sidokollision och har därför större nytta av sidokrockkuddarna. Det är framför allt armstöden som orsakar skadorna.   
En annan säkerhetsaspekt, som i synnerhet gäller framåtvända barn i 4–12-åldern, är att de löper större risk att skadas i en modern bil än i en äldre konstruktion. Förklaringen är att dagens bilar är byggda med en styvare och robustare struktur för att klara kollisioner i högre hastigheter.

Det i sin tur innebär att påfrestningarna på de åkande vid en olycka blir större, såvida inte krock-krafterna kompenseras av bältessträckare och kraftbegränsare. Av långestbilarna är det bara 9-5:an som har den utrustningen som standard på bältena i baksätet, där barnen oftast sitter. Det ger ytterligare pluspoäng till Saaben. En annan viktig säkerhetsegenskap är att baksätet har tillräckligt utrymme för barnens ben när de sitter i bakåtvända stolar. Annars är risken stor att de vänds framåt för tidigt. Även på den punkten är Saab 9-5 bäst i långtestet, men Opel Meriva gör också bra ifrån sig och kniper andraplatsen tätt före Volvo.

På en punkt har dock Saab gjort en miss i 9-5:ans baksäte. Skålningen är för djup och det gör att barnstolar och bälteskuddar lätt hamnar lite på sned. Det är både obekvämt för barnen gör det svårt att spänna fast barnstolarna på ett bra sätt. En bra detalj i Saaben, som även gäller Volvon, är däremot den tydliga varningen för passagerarkrockkuddens status. Stora symboler ovanför backspegeln ger klara besked om kudden är aktiverad eller inte. I resten av bilarna är den informationen mer diffus.

Rankning:
1.    Saab 9-5 vinner vårt barnsäkerhetstest. Bilen är bäst utrustad för att skydda barnen och har dessutom generösa utrymmen. I kupén finns gott om plats för både barnstolar och föräldrar. Minus blir det för att bakrutornas elhissar saknar klämskydd och att baksätets djupt skålade sittdynor gör det svårt att spänna fast barnstolarna på ett korrekt sätt.  

2.    Volvo V60 är inte långt efter Saaben, men saknar en del av den utrustning som är standard på 9-5:an. Ett extra plus får Volvon för den smarta placeringen av barnstolsfästena fram. Största minusposten är att det blir trångt i framsätena med bakåtvända barnstolar i baksätet.

3.    Opel Meriva placerar sig som klar trea, även om det är en bra bit upp till Saabs och Volvos nivåer. Plus för fina utrymmen med tanke på storleken och att bakåtvända barnstolar (med viss möda) kan förankras på alla passagerarplatser. Minus för bakdörrarna, som ställer till det för småbarnsföräldrar när bilen är trångt parkerad.       
 
4.    Ford C-Max får underkänt. I en bil som riktar sig till barnfamiljer ska man inte behöva betala extra för avstängning av krockkudden på passagerarplatsen fram. Bakläxa blir det också för osäkerheten om hur man förankrar bakåtvända barnstolar på ytterplatserna bak.   

5.    Dacia Duster hamnar ohjälpligt sist. Vad hjälper det att krockkudden på passagerarplatsen fram kan stängas av när man inte hittar någonstans att förankra en bakåtvänd barnstol. Samma problem finns på ytterplatserna bak. Bilen har dessutom ett allmänt skralt säkerhetsbetyg och saknar även en del numera självklar säkerhetsutrustning, bland annat sidokrockgardiner.

För undersökningen av långtestbilarnas barnsäkerhet har vi använt tre olika stolar från Brio. Vi har också provlastat bilarna med en barnvagn från samma företag. Här är bilder och priser på både stolar och vagn.