Sök

Köp Saab i stället, City!

Manchester City sägs vara världens rikaste fotbollsklubb. Det går inte motsvarande lika bra på fotbollsplanen för klubben som slirar på nedre halvan i Premier League.


Det problemet ska nu avhjälpas. Med massor av ägarpengar i kassan har City siktat in sig på att köpa brassen Kaká från Milan för sammanlagt närmare tre miljarder kronor.


Tre miljarder (3 000 miljoner kronor) för en 27-årig fotbollsspelare - det låter faktiskt inte riktigt klokt när samma summa skulle räcka till att lägga ett hyggligt delbud på hela Saab. 


 

Karlstad tomt och öde utan rallyt

Gjorde ett besök i Karlstad i onsdags och torsdags. Det gör jag varje år vid den här tiden sedan 15 år tillbaka och orsaken heter Svenska rallyt.


Karlstad var sig inte likt den här gången. Normala år brukar hotellen vara överbokade, krogarna fullsatta och det rullar läckert bullrande rallybilar över hela stan.


Nu har hela WRC-cirkusen dragit till Norge för årets vinterrally och lämnat Karlstad tomt och öde. Bortsett från att rallyt bytt land så är allt precis som vanligt: fransmannen Loeb leder efter nio specialsträckor i sin Citroën C4. Tvåa och trea är finländarna Hirvonen och Latvala i var sin Ford Focus. Du kan läsa mer om rallyt på www.rallynorway.no.


Nästa år är tack och lov åter i Karlstad och Värmland.


 

Ödestimmar för Saab

Det är ödesvecka, ödesdagar, ödestimmar för Saab. I morgon, tisdag, ska GM inför kongressen i Washington redovisa sin plan för framtiden för att säkra sammanlagt 13,4 miljarder dollar i krisstöd.


Allt talar för att Saab inte ingår i GM:s långsiktiga framtid. Det verkar som om strategin nu mest går ut på att skjuta över ansvaret på den svenska regeringen och därmed kunna avsluta Saab-eran utan att framstå som alltför brutal.


Det är svårt att ha någon kritisk åsikt mot att GM nu verkar offra Saab; tålamodet har varit förvånansvärt stort under de många förluståren. Det är bara att konstatera att Saab säljer för dåligt och enbart inneburit kostnader för ägaren. 


Men nog är det ändå för sorgligt om detta fina svenska märke ska gå i graven.


 

Vart tog värmen vägen, Ford?!

Förra veckan tog jag bilen en sväng till Karlstad, 30 mil västerut. Det var som att åka från en klimatzon till en annan.


I Stockholm var det helt snöfritt och plusgrader men bara någon mil västerut på E18 låg åkrarna vita och Västerås tio mil bort hade rejäla snöröjningshögar i alla kvarter. I Karlstad var dessutom tio minus på torsdagsmorgonen. Full vinter med andra ord.


Det kändes om inte annat när jag satte mig i bilen och försökte få lite kupévärme. Ford har ännu inte lyckats uppdatera värmepaketet i Fiestan och det blev till att sitta med handskarna på tills jag närmade mig Stockholm igen och utetemperaturen steg.


I dag verkar det som om vintern också kommer till Stockholm. Det yr snö i luften och är 5-10 minusgrader. Ingen extrem kyla på något sätt men just därför borde det verkligen gå att få varmt i en helt ny bil, även om den råkar ha dieselmotor.


 

Kan detta hända med Saab?

Vad tror du händer med Saab? Det är den vanligaste frågan jag får i dessa dagar. Mitt svar är lika lite värt som någon annans.


Men i dag var det en bekant som vände på steken och sa:


- Jag vet vad jag tror ska hända med Saab.


Innan jag berättar vad han trodde så ska jag nämna att han är vad Guilliou brukar kalla Siffer-Nisse, på hög nivå dessutom. Hans jobb är att se till att hans företag tjänar pengar på pengar. 


Nå, det här tror han ska hända:


- Saab har tre nya modeller klara för tillverkning, 9-3X, 9-5 och 9-4X. Det kommer ett gäng riskkapitalister och köper ut Saab från GM för en, i sammanhanget, spottstyver. Pengar är inget bekymmer för såna kisar, inte när dom kan tjäna mera på att satsa.


- Sen lägger dom omedelbart ner all kostnadskrävande forskning och utveckling och trycker på startknappen för tillverkning av de nya modellerna. Ja, sen kör dom så länge det finns köpare och cashar in. När de nya modellerna blir gamla och inte säljer längre tömmer dom kassan, släcker lyset i fabriken och skickar nyckeln till konkursförvaltaren.


Det är ingen vacker historia och jag tror inte att den blir verklighet i Saabs fall. Men sånt här har faktiskt hänt förr, säger min bekant.


 

Nykter vecka i trafiken

Några fakta från Vägverket med anledning av att polisen nästa vecka satsar  extra på nykterhetsövervakning i trafiken:


Av 203 personbilsförare som omkom i trafiken 2007 var 48 rattfulla, en av fyra alltså eller 24 procent. Motsvarande siffra för gruppen motorcyklister/mopedister är 20 procent.  Tillsammans med rattfylleristernas offer beräknas 125 personer omkomma i alkoholrelaterade trafikolyckor varje år.


93 procent av de rattfulla förarna som omkom var män, 25 procent ungdomar 18-24 år. I genomsnitt hade de dödade förarna 1,6 promille alkohol i blodet.


Senast jag stötte på en större trafikpolisiär insats var på motorvägen mellan Ã-rebro och Arboga. Det var fartkontroll, vilket kändes som en felprioritering den dagen med vackert väder och inte alltför mycket trafik på den säkraste typen av vägar.


Men när jag fick klart för mig att polisen även passade på att göra utandningsprov på det fåtal som körde för fort, så köpte jag insatsen direkt. Nykterhetskontroller i trafiken kan vi aldrig få för många av.


 


 

Genialt, Svenskan!

I dag gratulerar jag Svenska Dagbladet till en förstasida i Näringsliv som i ord och bild på pricken beskriver läget för GM.


Två deppande herrar utanför kontoret hos en GM-handlare i Quebec, Kanada, och så rubriken:


GM OVER


Det är, trots det nedslående budskapet, spännande för en tidningsman att se en så genialisk presentation.


 

Bilbranschen snålar in


Ett sätt att få ut information om nya produkter är förstås att vi i media skriver om det. Och det gör vi i de fall det är relevant och det är det faktiskt oftast. 


Men nu verkar något ha hänt som man möjligen kan sätta i samband med den kris och osäkerhet som rådet inom även bilbranschen.


Ett nytt grepp är att tillverkarna börjat "optimera" pressinbjudningarna. Det innebär att till exempel endast ett fåtal utvalda motorjournalister blir inbjudna. En elak förklaring till det skulle kunna vara att man inte vill riskera att få "dålig press".


Ja, jag vet att det luktar lite "surt sa räven om rönnbären" att just jag funderar kring det eftersom Vi Bilägare, Sveriges i särklass största biltidning, inte fick plats när Saab arrangerade en provkörning av en prototyp av nya 9-5. Men nog är det konstigt...


En annan trend: planerade pressvisningar ställs plötsligt in. Det har inträffat tre gånger på kort tid. I samtliga fall rör det sig om tyska märken och miljöbilsteman.


Mercedes skulle haft en temadag i morgon, torsdag, om bilar och miljö. Den blev inställd med motiveringen att det var för få anmälda från pressen.


Opel skulle visat sin nya snåla Insignia EcoFlex nästa tisdag.Inställt, för få anmälda journalister.


Volkswagen hade tänkt informera om framtidens miljövänliga bilar den 11-12 juni. Inställt, för få anmälda.


Det kan man förstås tolka som ett avtagande intresse från motorjournalisterna men jag tror att det mera är en effekt av en ny kostnadsmedvetenhet.  


Optimering var ordet.


 

Inbjudningarna till olika presentationer, temadagar, visningar, provkörningar duggar tätt från bilbranschen till fackpressen. Men nu har något hänt.

Moskva-trafiken helvetet på jorden

Jag vaknade i Helsingfors i morse och läste svenskspråkiga Hufvudstadsbladet till frukost. En artikel handlade om den fullständigt hopplösta trafikinfarkten i  Moskva.


Att det är riktigt illa kunde jag själv konstatera vid ett besök i den ryska huvudstaden tidigt förra hösten. Det hade gått fortare att gå de två milen från bilmässan till flygplatsen. Fem helt igenkorkade filer innebar att man verkligen kunde tala om krypkörning. De 30 kilometerna från centrum till flyglatsen tar lätt fyra timmar. Lägg därtill en mycket aggressiv körkultur så förstår du att trafiksituationen i Moskva är helvetet på jorden.


Helsingfors är med sina knappt 500 000 invånare en småstadsidyll jämfört med Moskva. Men det är inte särskilt kul att vara bilist här heller. Trafikljusen är exceptionellt många och verkar inte vara i närheten av att synkronisera med varandra. Det existerar ingen grön våg utan det är alltid rött vid varenda stolpe.


Rätt frustrerande faktiskt.


 

Tummen upp för Pegan


- En riktigt fin liten bil, tyckte besiktningsmannen och hela proceduren såg ut att bli en ren formalitet.


Inte då. För högt CO- och HC-värde fällde Pegan. Ombesiktning.


Peugeot-verkstan i Sätra fick uppdraget att fixa till det och efter att ha monterat en ny Lambda-sond var värdena okej med råge. Mikael Skeppare på Bilprovningen i Sätra (bilden) gjorde tummen upp och nu är det bara att sätta igång och köra. Jag har mycket att ta igen eftersom jag aldrig i hela mitt liv kört just Peugeot 205 tidigare.


Är det inte konstigt förresten, jag har aldrig tidigare noterat att det finns mer än någon enstaka 205:a som rullar på vägen. Nu, när jag själv kör en, så ser jag kompisar till projektbilen hela tiden.

Förra fredagen hämtade jag vår projektbil Peugeot 205 Junior -89 från verkstan och åkte direkt till Bilprovningen i Nacka för kontrollbesiktning.

Taxiförare är sig lika


Framme i New Orleans vid midnatt lokal tid natten mot tisdag. Vi flög
med US Airways hela vägen från Arlanda via Philadelfia till New Orleans.

Starten från Stockholm blev en timme försenad. Ingen förklaring från US Airways. Från Philadelfia kom vi iväg två timmar för sent. Efter en dryg timme kom knapphändig information om orsaken. På så snabb och oartikulerad amerikanska att man inte förstod vad som sas. US verkar stå för Usel Service.


Man blir rejält lurad av luftkonditioneringen på flygplatserna. I New Orleans kändes det som jackväder i vänthallen. Ute vid taxikön slog den kvalmiga hettan mot en så att man kippade efter andan. 77 grader Fahrenheit hörde jag; frågan är hur mycket Celcius det motsvarar. Det kändes som 35.


Och sen taxi in till French Quarter inne i stan. Jag kan bara konstatera att det inte är någon skillnad mellan taxichaffisars körstil i Stockholm och New Orleans. Det går fort. Tur att det var vid midnatt och minimalt med trafik.

"Jag kan bara konstatera att det inte är någon skillnad mellan taxichaffisars körstil i Stockholm och New Orleans. Det går fort."

Dags att börja gilla läget

Klockan är 8.30 på morgonen i New Orleans. Jag har fått sova ut efter ett dygns vakande och det är tid att börja upptäcka stan innan vi drar vidare norrut på torsdag.


Vet inget om temperaturen utomhus ännu men det är hett. På hotellrummet finns en blankett för "Guest comments". På frågan "Do you have any problems or concerns?", har en gäst svarat:


"Cockroaches, but that´s the south, they are to be expected."


Jag har inte sett några kackerlackor ännu men gör jag det så är det dags att börja gilla läget.


 

"Cockroaches, but that´s the south, they are to be expected."

Världens bästa guide finns i <br />New Orleans

Det första man bör göra när man kommer till en ny stad och ska stanna några dagar, är att åka med på en guidad tur. Det är snabbaste vägen till en allmän överblick av stan och vad som är viktigt att titta närmare på.


Alltså gjorde vi det i New Orleans. Fögade anade vi att det minsann inte var någon vanlig guidning som väntade. Tre timmar blev fyra och hela tiden snackade han - det var allvar blandat med skämt, filosofiska utläggningar, kunskap, historia, högt och lågt, ytligt och djupt. Samtidigt som han själv rattade sin elvasitsiga Cheva-van.


Vi hade helt enkelt haft den enastående turen att få åka med världens bästa guide, Mike Marino Jr (bilden), född och uppvuxen i New Orleans. Han vet allt om stan, och då menar jag allt. Om du ska till New Orleans så är en tur med Mike Marino ett måste.


En stor del av turen handlade förstås om den stora stormen och översvämningen som följde i spåren efter Katrina för 3,5 år sen. Mike Marino var själv en av alla tiotusentals som blev hemlösa men han var ändå lyckligt lottad; han kunde flytta tillbaka med sin familj efter tre månader och bygga upp sitt hus igen.




Efter Katrina har Mike Marino tre levnadsregler som han håller benhårt på:

1. Evakuera direkt.

2. Alla behöver alla.

3. Gå hellre hungrig än oförsäkrad.

"Tre timmar blev fyra och hela tiden snackade han - det var allvar blandat med skämt, filosofiska utläggningar, kunskap, historia, högt och lågt, ytligt och djupt."

Blueshotellet var ett ruckel

Det här var så nära jag kom min favorit Big Jack Johnson i Clarksdale. En skylt med hans namn på en bluesklubb.

Efter ett par timmars letande hittade vi till Delta Blues Museum och när jag frågade i receptionen om Big Jack fick jag svaret att "visst, Big Jack bor i Clarksdale men fråga oss inte var".

Jag blev nog lite besviken på Clarksdale ur bluessynvinkel. Hade föreställt mig gitarrsnubbar sittande på var och varannan veranda. Legendariska blueshotellet Riverside Hotel var ärligt talat ett djäkla ruckel och som i så många amerikanska städer existerade inget egentligt centrum.
"Jag hade föreställt mig gitarrsnubbar sittande på var och varannan veranda."

Turistjubel åt the Duck walk i Memphis

Fyra ankhonor och en ankhanne bor på hotell Peabodys tak i Memphis, dowmtown. Varje dag klockan 11 tar de en speciellt reserverad hiss ner till lobbyn. Där är röda mattan utlagd fram till en stor fontän.

Ankorna åtföljs av en uniformerad ankherde med elegant silverkrycka (som han styr ankorna med). Ankorna är tillsagda att gå värdigt på ett led till fontänen. Den instruktionen nonchalerar de under mottot: sist i är en fegis.

Spektaklet kallas "March of the World Famous Ducks" och ackompanjeras av storstilad marschmusik och betittas av 250 jublande turister runt fontänen varje dag. Jag var en av dem på onsdagen.

Det hela började med att några ankjägare skojade till det på hotellet på 30-talet. Och nu är det en av stans mest kända turistattraktioner.

Säga vad man vill om jänkarna: men de kan konsten att göra en höna av en fjäder.
"Ankorna är tillsagda att gå värdigt på ett led till fontänen. Den instruktionen nonchalerar de under mottot: sist i är en fegis."