GM lägger ner satsningen på stora suvar och Stockholms Bilsalong ställer in vårens mässa. Två tecken i tiden på att det verkligen är uppförsbacke inom bilbranschen. Försäljningen dyker, varsel, finanskris. Eländes elände.

Själv har jag i alla fall funnit någorlunda tröst när jag tog upp näten i Torneträsk i morse. 26 sikar, två rödingar och två lakar.

Och nu väntar hemfärd på vinterväg genom fjällvärlden ner till Kiruna. Det är som att köra i ett vykort. Sveriges vackraste väg.

Klockan 17 i dag slutar Håkan Engström som  PR-chef på GM Sverige för att bli avtalspensionär.

Det är synd, tycker jag, på flera sätt. Alla vill vi väl runda av när det går bra och inte när ens bransch går på knäna. Fast att den gör det är knappast Håkan Engströms fel.

Håkans uppgift har varit att tala för GM:s produkters förträfflighet. Motorpressens att syna korten. En yrkesmässig relation som inte bör inbegripa kompisskap mellan lägren, vilket varit svårt att undvika när det gäller just den trevlige och begåvade Engström.

Nu är det bara sju timmar kvar tills den mustaschprydde stämplar ut och vad säger man om inte: lycka till din hedersknyffel!

Opel Insignia blev alltså Årets Bil och denna uppmuntran kan GM behöva. Men det lär inte hjälpa särskilt mycket i dessa kristider. Årets Bil må vara en prestigefylld utmärkelse men den brukar inte sätta några stora avtryck i försäljningen.

Ã-ver huvud taget känns priset något avslaget just i år när många biltillverkare kämpar för att överleva. Det är liksom inte läge för klang och jubel.

Men, grattis i alla fall.

Volvo förlorade 3 600 miljoner kronor under tredje kvartalet i år. LKAB gjorde under samma period en vinst på nästan lika mycket.

Härom dagen fick jag en specialguidning nere i LKAB:s Kirunagruva. Bland annat kikade jag på en frontlastare som har en skopa som sväljer 25 ton järnmalm. Det är vad som behövs för att valsa plåt till 16 stycken Volvo V70.

Det går ruggigt bra för LKAB; vinsten i år är 1,5 miljon kronor - i timmen. Dygnet runt, alla dagar på året. Men förr eller senare lär väl krisens effekter leta sig ner även till denna guldgruva. Bilindustrin är en stor kund av förädlad järnmalm och när den går på knäna så får det återverkningar en kilometer ner i Kiirunavaara.

I morgon, tisdag, vid lunchtid startar jag långresan från Kiruna till Stockholm. Om uppkopplingarna funkar så kan resan följas på den här bloggen under tisdagen och onsdagen då jag räknar med att nå målet sent på eftermiddagen eller kvällen.

Jag tjuvtränade lite i helgen med en bilresa Kiruna-Luleå tur och retur, 70 mil. Ner till Luleå på lördagen gick det perfekt. Minus 14 grader, uppehållsväder och rejält vinterföre.

Returen upp till Kiruna på söndagen blev en fyra timmar lång nära döden-upplevelse. Det började nämligen snöa ganska rejält på natten. Man skulle ha kunnat tro att Vägverket hade någon sorts beredskap; det brukar ju komma snö vid den här årstiden i norra Sverige. 

Men inte. Det låg 10-15 centimeter nysnö längs Europaväg 10 från Töre till Kiruna, 30 mil, hela dagen. Resultatet var förstås snörök av den värsta sorten. Varje möte med en långtradare innebar noll sikt i fem-sex sekunder. Och då menar jag noll sikt. Noll vision.

Det påstås att hastighetskontroller på motorvägar har med trafiksäkerhet att göra. Men när väghållarna samtidigt tillåts utsätta trafikanterna för den akuta dödsfara som oplogade vägar innebär, så är det att sila mygg och svälja kameler.

Expressen brukade för ett antal år sen ha en ständigt återkommande rubrik vid höstens första snökaos i trafiken:

"Vakna Vägverket - det snöar!"

Jag återanvänder den.

Dags för avfärd från Kiruna. Nu väntar 125 mil ner till Stockholm. Bilen är fulltankad och GPS:en säger att det är 123,6 mil där jag står utanför Kiruna kyrka till Sveaplan. Jag hörde att det regnade i Stockholm. I Kiruna är det minus 8, alldeles vit snö; ett fantastiskt vinterlandskap. Det känns inte alls särskilt roligt att lämna detta julkort.

Nu hoppas jag bara att vägarna är plogade så att man slipper snöröken. Planen är att ta E10:an ner till Gällivare och därefter väg 45 mot Jokkmokk och Arvidsjaur. Sen via Lycksele till Umeå.

Klockan är 12.40 nu när starten går.

Två trotjänare står snyggt uppställda vid OKQ8-macken i Jokkmokk. Den ena lite mer insnöad än den andra men visst kan man se att även den är en VW-bubbla.

Jag frågar killen på macken vems dessa veteraner är.

- Nä, dom är inte till salu, svarar han och jag förstår att det är svaret på det som brukar vara fråga nummer två.

Jag får i alla veta att den blå bubblan är killens på verkstan sommarbil. Den andra är inte, som man kan tro, vinterbilen utan ett projekt under renovering. Tillfälligt avstannat verkar det att döma av snötäcket.

Jag körde ut på E4 från väg 331 strax norr om Sundsvall och det var som att köra in i en kolsäck.

Ut från julkortet med vit och ren snö, julpyntade hus och gårdar. In på svarta, slaskiga vägar, en plusgrad, regn, skitig snö, urusel sikt, mycket trafik. 

Och ännu väntar södra utfarten i Sundsvall som är något vi bilister fått som straff för våra synder.

Ja, ni förstår...det är neråt. Men å andra sidan, det är bara 20 mil kvar tills det är motorväg resten av vägen fram till målet!

Det har faktiskt varit en riktig skitdag även om vi fick vara med om lite trolleri på morgonen med vår buckliga bil och se rallyessen Hirvonen och Latvala ladda på ett par gånger i skogen.

När det var dags att plåta på Åreskutan så började det regna och blåsa, fyra-fem plusgrader. Vägen upp var fullständigt glashal. Dessutom körde vi fel. Och när vi kom upp så fanns det inga fotomiljöer. 

Nere på andra sidan i Åre var vägarna slaskiga så där skitade vi ner vår nytvättade bilar. Åter över skutan - då tog fotoljuset slut.

Inte konstigt att inspirationen och kreativiteten fick sig en knäck.

- Jag är helt tom i huvudet, sa fotograf Per.

Sån tur då att han fixade kanonbilderna under tisdagen och onsdagen.

Fotograf Per gav upp i eftermiddags och åkte hem till Stockholm. Inga problem eftersom han var klar med sitt jobb.

Vi andra hade förarmöte och ni skulle bara veta hur snacket går när biltestare får tala fritt. Det blir rallarsvingar åt höger och vänster, ömma kärleksbetygelser, imponerade utläggningar om detaljer,  gnäll om småsaker. Det är känslor och våldsamt subjektivt.

På något sätt utmynnar alltihop ändå i en ganska enig och "objektiv" uppfattning  om plus och minus.

I nummer 2 av Vi Bilägare nästa år kan du läsa resultatet av årets vinterbilstest.

I morgon, fredag, åker vi hem. Tanken var att vi skulle försöka genomföra ett kupévärmetest på morgonen men väderleksprognosen säger att vi kan bespara oss det. Det ska bli plusgrader.

Så är det när plus blir minus för biltestare.

Vi Bilägares medarbetare Christian Ellmark utser i slutet av varje år "Årets knäck", det vill säga det reportage som varit roligast att skriva. Eftersom Christian är helt insnöad på fyrhjulsdrivna bilar så är hans val för 2008 föga överraskande 4WD-testet med Hummer H3, Landcruiser, Volvo XC70 och Isuzu D-Max. Publicerat i Vi Bilägare i ett majnummer.

Här är nio av mina "Årets".

Årets vägkrog: Strandgården i Strand strax utanför Järpen. Mat, miljö, mottagande - allt var toppen.

Årets trafikinfarkt: Moskva blev en chock. Det hade gått fortare att gå till flygplatsen än att åka minibuss.

Årets utlandsresa: Finland. Alltid Finland, utan konkurrens.

Årets väg: E10 söder om Abisko den 22 oktober. Till vänster vita fjäll och till höger ett spegelblankt Torneträsk. Magiskt.

Årets ras: Nybilsförsäljningen. 

Årets kejsarens nya kläder: Regeringens så kallade stödpaket på 28 miljarder till svensk bilindustri. 20 miljarder utgörs av garantier till lån hos Europeiska Investeringsbanken som mest troligt icke kommer att sökas och än mindre beviljas.

Årets trafikantklant: Aftonbladets reporter som lyckades undgå att se en större renflock mitt på E10 mellan Ã-verkalix och Gällivare. Sen slog han ett världsrekord i renmassaker med personbil. Nio renar dog direkt och två skadades så att de fick avlivas. Elva döda renar med en Volvo XC70.  Det är så osannolikt att det är sannolikt att det inte hände. Ändå gjorde det det.

Årets roligaste körning: En Porsche Carrera 4S på vinterbana utanför Kall.

Årets tristaste körning: Finns inga sådana.

Trettondagsafton och vi är tre tappra som jobbar på Vi Bilägares redaktion i dag. Det är så kallad slutlämning av nummer 1 den här veckan och på onsdag morgon ska tryckeriet ha de första 48 sidorna.

Inte många verkar arbeta i dag; telefonen är överraskande tyst. En herre från Småland ringde i alla fall och var missnöjd med att det inte gick att svara på vår jultävling i nr 18 via mejl.

- Det fungerar inte att svara på internet, påstod han. Gå in på datorn själv och prova.

Jag provade och det fungerade utmärkt. Omkring 1 100 har svarat via mejl plus några hundra som skickat sina svar med vanlig post. Jag tror helt enkelt att den småländske läsaren missat något litet tecken i mejladressen, tavling@vibilagare.se. Därvidlag är det nolltolerans som gäller.

I år blir det småbilarnas stora år. Ja, i alla fall om man ska gå efter snacket bland dem jag mött som har planerat att byta eller köpa bil i år.

Det är inte bara pengar det handlar om när man avstår från köp av en större och dyrare bil.

För att använda två riktiga klyschor: Det sänder fel signaler till omgivningen (miljösvinsstämpel) och det inte politiskt korrekt i dessa ekonomiska kristider.

Småbilstrenden präglar förresten också Vi Bilägares biltester både i nr 1 och nr 2. Först en duell mellan Honda Jazz och Mitsubishi Colt och till tvåans testduell var jag just i dag och hämtade en Hyundai i10 och tog därefter emot en Ford Ka.

Ola Norberg, PR-chef på Ford i Göteborg, läste bloggen och tog kontakt med Europa-kontoret. Där hade man redan insett att något är galet med förvärmaren i Fiesta-dieseln.

Åtgärder ska vidtagas för att uppgradera värmepaketet. Det blir återkallelse av samtliga nya Fiesta-dieslar.

Om drygt två veckor är det dags för min nästa resa norrut till kylan i svenska och finska Lappland. Förhoppningsvis har Ford hunnit fixa värmen till dess så att jag slipper frysa om fötterna.

Varmt tack i så fall.   

I dag kommer senaste numret av Vi Bilägare (nr 1/09) till prenumeranterna. En del fick tidningen redan i går. En av dessa var Anders Slätis, tidigare medarbetare i Vi Bilägare och före detta produktutvecklare för bilsäkerhetssystem för barn hos Akta.

Anders har läst Johan Norbergs krönika i nr 1 om barn, bilar och säkerhet. Han har gjort det som fan läser bibeln och kräver att vi som är ansvariga för innehållet i Vi Bilägare ska gå ut med en "rättelse" på Johan Norbergs krönika som han han anser uppmanar till livsfarliga lagbrott.

Det kan vara på sin plats att påpeka att krönikörer uttrycker alldeles egna tankar och åsikter. Ibland sammanfaller de inte alls med tidningens, ibland gör de det.

Krönikan rekommenderar dock inte alls till lagbrott enligt min mening.  En av Johans poänger är att livet ibland inte låter sig levas med cykelhjälm på i alla skeden; att det inte går att alltid följa alla regler till punkt och pricka.

Krönikan slutar : "Tänk lite själv också!"

Ett bra råd, tycker jag.