Fyra av tio bilister struntar i att använda blinker, enligt Dagens Nyheter som gjort en egen undersökning.

Jag har just återkommit efter ett par dagar på motorcykel i Finland. Där skulle jag uppskatta att två av tio bilister inte blinkar vid exempelvis filbyte. Bättre än i Sverige och över huvud taget visar finska bilister större hänsyn mot mc-förare än de svenska.

Men målet måste vara att alla använder blinker, alltid, när man ska svänga eller flytta bilen (och motorcykeln!) i sidled.

För några år sen ansågs det vara ett fyndpris om man köpte en GPS för tre-fyra tusen kronor.

I går slog jag till på Garmin Nüvi 205 med Norden-kartor för 699 kronor. Ordinarie pris 1499.

Ett klipp.

Bästa däcken fram eller bak? Det är en fråga som delar Bilsverige.

Innan jag visste bättre var jag av den åsikten att bästa däcken skulle monteras fram för att ge bilen bättre styrförmåga.

Det var helt fel och dessbättre är det länge sen jag levde i den villfarelsen. Bästa däcken ska sitta bak - punkt och slut.

Filmen på vår hemsida där vår däcktestare, Erik Rönnblom, visar vad som händer om sämsta däcken är fram eller bak, talar sitt tydliga språk.

Än så länge är det bara en rekommendation att man ska bästa däcken bak. Det borde vara lag på det.

Gott slut kan man verkligen tala om när det gäller bilförsäljningen i Sverige. Bil Sweden rapporterar om den största ökningen hittills för nya bilar, upp 35,6 procent för 2010 jämfört med 2009. Från 213 408 personbilar till 289 477.

Därför känns prognosen inför 2011 i blygsammaste laget; Bil Sweden tror på 295 000 nyregistrerade personbilar i år. Jag tippar att vi spränger 300 000-vallen igen. 

Framgång föder framgång.

Idrottsstjärnor tjänar mer pengar än vad som är nyttigt för dem. Aftonbladet berättar om fotbollsspelaren Jermaine Pennant som lånats ut från spanska Real Zaragosa till engelska Premium Leage-klubben Stoke.

28-årige Pennant tjänar 330 000 kronor i veckan och uppges ha ett helt stall med exklusiva bilar. En av dessa, en Porsche värd drygt en miljon kronor, blev stående vid en spansk tågstation i samband med att Pennant flyttade till England. När polisen bröt sig in i Porschen sedan den stått övergiven i fem månader spårades ägaren, som alltså var Jermaine Pennant.

Han hade glömt att han ägde en Porsche också...

Priset på blyfri 95 är nere under 14 kronor igen. I dag sänktes literpriset med 20 öre till 13,93 kr på bemannade stationer. Dieseln ligger kvar på 14,33 kr.

Det blir ju nästan undantagslöst ett himla liv när bensinpriset höjs. För en kort tid sedan var höjningen 20 öre och kvällstidningarna skrev artiklar med bekymrade bilägare och gjorde listor på temat "här tankar du billigast".

Men vad är det egentligen frågan om? Vad betyder 20 öres prishöjning – eller sänkning med för den delen?

Jo, för normalbilisten handlar det om plus eller minus 70 öre per dag, utslaget på årets 365 dagar. Skulle höjningen (eller sänkningen) vara en krona per liter så skulle skillnaden bli 3,50 kr per dag utslaget på årets alla dagar.

Inte så mycket att bli sur (eller glad) över om man betänker vad själva bilen kostar.

Fredagen den 25 mars går till historien som dagen då finansministern i Sverige, Anders Borg och Saabs vd Jan Åke Jonsson, tillkännagav att de slutar.

Borgs beslut att lägga av var mest överraskande även om det inte sker omedelbart, men Jonssons det överlägset mest spektakulära. En finansminister är inte oersättlig på något sätt; Saabs vd de senaste åren är det på många sätt.

Och ändå, att Jan Åke Jonsson skulle avgå var bara en tidsfråga. Förra vintern tippade jag att det skulle ske innan våren 2010 övergått i sommar. Men Jonsson är en seg man, vilket han inte bara visat som maratonlöpare. Nu bryter han loppet innan Saab nått målet. Vätskebrist? Näringsbrist? Kramp? Eller bara en insikt om att just detta särskilda maratonlopp inte är genomförbart med de förutsättningar som råder?

Ägaren Victor Muller hyllar med all rätt Jan Åke Jonsson som den store hjälten i Saabs återuppståndelse. Muller säger också att de två haft det bästa av samarbeten trots – eller möjligen tack vare – att de är så olika som personer.

Jonsson har framstått som garant för seriositeten, Muller mera som den som jagat rubriker.

Under Genève-salongen i månadsskiftet februari-mars passade ryske finansmannen Vladimir Antonov på att slå fast att Saabs produktionsmål på 80 000 bilar under 2011 inte skulle nås. Det skulle på sin höjd bli 60 000, vilket innebar att EIB skulle kräva tillbaka ett lån på 3,5 miljarder kronor och därmed försätta Saab i en akut finansiell kris.

Muller avfärdade Antonovs prognos som rappakalja men sa samtidigt att det skulle ordna sig ändå även om det bara blev 60 000 bilar.

Det verkade enligt närvarande åhörare inte som om Jonsson i egenskap av vd var helt bekväm med utspelen i Genéve. Men han höll god min. Han har inte bara haft en vikande marknad att parera utan också fått en viss vana att hantera rykten och en del klavertramp av ledande personer inom Saab-sfären.

En bekant med hygglig insikt i bilindustrin var med i Genève och han är med dagens besked från Trollhättan 100 kronor rikare. Efter att ha sett Mullers, Antonovs och Jonssons ”samspel” på bilsalongen slog han nämligen vad om att den sistnämnde skulle meddela sin avgång innan mars månads utgång.

Så, vad händer nu när den som personifierat Saabs överlevnadskamp kastar in handduken?

Det heter ju att ingen är oersättlig. Ingen – utom Jan Åke Jonsson för Saab. Det är svårt att föreställa sig någon annan person som skulle ha orkat med det han åstadkommit de senaste två åren.

Förhoppningsvis har han lagt grunden för sin efterträdare att leda Saab vidare.

3 500 beställningar av nya 9-5 - produktionstakten uppskruvad från 220 till 300 bilar om dagen - bara tre veckors sommaruppehåll i fabriken mot planerade fyra.

Faran för Saab är långt ifrån över men det börjar mer och mer verka som om ledarduon Jonsson/Muller faktiskt kan lyckas med rena reptricket. Från utslagen och dödsdömd till en ny framtid. 

I en artikel i Dagens Industri i dag säger informationsdirektören Eric Geers att Saab har goda förhoppningar om att nå målet på drygt 50 000 tillverkade bilar i år.

Hittills gäller förbeställningarna av Saab 9-5 den svenska marknaden. Och hur lojala svenska entusiaster än är så är de förstås för få för att ta upp Saab på säker mark.

Man får hoppas att USA-trenden blir mera positiv för Saab än vad den varit för Volvo under senare tid.

Jag tog en sväng till Kista i dag för att titta på husbilar på mässan, Caravan & camping. Herr och fru Volkner var också där. De hade tagit sig till Kista från Tyskland i sin nybyggda husbil, Volkner Performance.

Det var ingen husbil vilken som helst, om jag säger så. Tolv meter lång, 3,70 meter hög, 18 ton tung och en prislapp på tolv miljoner kronor. Ekipaget har även ett garage som rymmer en Ferrari.

Volkner har byggt husbilar sedan 1992 och nu har de slagit till med världens dyraste husbil, eller en yacht för vägen som Steffani Volkner säger.

De var i Kista för att visa upp den för mässpubliken och intresset var stort. Det blev köbildning när bara fyra åt gången släpptes in i dyrgripen. Och alla fick ta av sig skorna innan de släpptes in.

Ändå är Volkner Performance inte riktigt klar. Tre år till räknar paret Volkner med att det tar innan den är helt färdigutrustad.

Målgruppen är enligt Steffani Volkner föga överraskande "rika människor".

Det rullar rätt många Saab-bilar på vägarna runt om i Sverige och eftersom jag kört över 700 mil från Ystad i söder till Kiruna i norr de senaste veckorna så har jag sett en hel del av dem.

Och, nästan varje gång jag möter en Saab (eller blir omkörd av en för den delen) så tänker jag: hur ska det gå?

Någon sa i radion att Saab fått oproportionellt mycket stöd av samtliga inblandade parter; politiker, långivare och faktiskt även från media. Det är klart att det alltid finns de som direkt ropar ”lägg ner” men de allra flesta har nog visat en ömsint medkänsla. Nästan som om produkten – i det här fallet en bil – har någon slags själ.

– Tänk om det handlat om en kylskåpstillverkare som saknat kunder för sina produkter, sa en bekant. Den hade knappast fått så många chanser.

Nej, det tror inte jag heller men det är skillnad på kylskåp och bilar!

Åter till frågan: hur ska det gå? Produktionen har legat nere i tre veckor och Saab saknar pengar, kunder och förtroende. Det värsta är att omkring 7 000 personer som en följd av detta kan komma att sakna ett arbete.

Allt hopp borde varit ute för länge sen och skulle säkert varit det om det handlat om kylskåp.

Kommer ni ihåg att polisen i Västra Götaland i december förra året satte in extra resurser för att plocka in fortkörningsböter. Orsaken var att man låg efter budget för året.

Den extraordinära insatsen lyckades och polisen i Västsverige fick in de pengar som saknades.

Hur mycket pengar drar då polisen i Sverige in i böter på trafikförseelser per år? Rätt mycket, kan jag avslöja. Förra året slutade det totala beloppet på 638 811 789 kronor. En dryg halv miljard, alltså.

I särklass mest pengar genererar landets fartsyndare som år 2010 betalade in 481 877 492 kronor i böter, fördelat på 220 218 stycken förelägganden. Därefter kommer förare som inte använder bilbälte; 28 903 stycken som betalade 38,7 miljoner kronor.

Så här ser 10-i-topp-listan ut i antalet böter:
(Inom parentes det totala bötesbeloppet)

1. Hastighetsöverträdelse på 60-120 km/tim-sträckor: 120 604 st (251 243 325 kr)
2. Hastighetsöverträdelse upp till och med 50 km/tim-sträckor: 99 614 st (230 634 167 kr)
3. Underlåtenhet att använda bilbälte (förare): 28 903 st  (38 689 823 kr)
4. Fordon brukas trots körförbud: 11 275 st (12 006 280 kr)
5. Underlåtenhet att använda bilbälte (passagerare): 6 560 st (7 281 343 kr)
6. Fordon brukas utan fordonskatt: 5 383 st (3 198 000 kr)
7. Otillåten fordonstrafik (motordrivet fordon): 5 235 st (4 779 866 kr)
8. Avställt fordon brukas (ej släp): 3 862 st (3 339 996 kr)
9. För fordon i förbjudet körfält: 3 653 st (3 520 678 kr)
10. Ej iakttagit stopplikt: 3 521 st (8 153 541 kr)    

Att man som bilist nångång råkar köra för fort kan jag ha en viss förståelse för men att inte använda bilbälte är faktiskt obegripligt korkat. Tänk att så många betalar 46 miljoner kronor för att försämra säkerheten.

Man måste nästan beundra Svensk Bilprovnings vd, Magnus Ehrenstråhle. Han är en man som verkar kunna konsten att gilla läget.

När det för ett drygt år sedan stod klart att fordonsbesiktningen skulle konkurrensutsättas, väkomnade Ehrenstråhle beslutet.

Inför Dagen D, det vill säga den 1 juli, då marknaden öppnades för andra aktörer ställde Bilprovningens chef till med kalas på sju anläggningar för att fira (!) detta.

Och när den första privata konkurrenten, Carspect, slog upp sina dörrar i går skickade Magnus Ehrenstråhle blommor och önskade lycka till! 

Jag är småaktig nog att vara fullständigt oförmögen till en sådan väluppfostrad attityd mot arga konkurrenter.

Jag träffade racingveteranerna Rickard Rydell och Janne "Flash" Nilsson på en pressträff häromdagen (här kan du läsa mer om STCC-premiären). Till helgen är Rickard tillbaka på skandinaviska racingbanor igen efter 20 år i utlandstjänst.

Rickard är fortfarande hur stor som helst i England, framför allt uppmärksammad för Volvos stora PR-kupp när man 1994 ställde upp med en Volvo 850 kombi i brittiska mästerskapet. 1998 vann Rydell så småningom titeln, men då i en mer "racingnormal" S40.

Ska bli kul att se 43-åringen på hemmaplan igen, nu i en Chevrolet Cruze. "Flashen" i sin tur har hunnit bli 50 och är bara säker på en sak – och det är att Rydell INTE kommer att vinna årets STCC. Nu kör vi!

Har suttit i timslånga möten med flertalet av landets generalagenter, och diskuterat resultaten kring senaste AutoIndex. Hos vissa av representanterna var det mungiporna uppåt medan andra tog del av undersökningen med pannorna i djupa veck.

Det som vi visat officiellt så här långt är totalresultaten. Ägarnas uppfattningar om bemötandet hos återförsäljare och verkstäder samt betygsättningen på bilkvalitet/egenskaper återkommer vi med längre fram. Generalagenterna har förstås också fått en liten ”hint” om detta, och det intressanta är att engagemanget för ägarundersökningen blir allt större år för år.

Undersökningen kostar en hel del att genomföra, och därför är det viktigt med respons, såväl från branschen som av konsumenterna. Kan avslöja att ett stort tyskt premiummärke representerades av hela sex personer – alla med viktiga befattningar – vid besöket hos oss. Respekt!