Det är varmt i Kall. Minus en grad när köldtestet skulle göras i morse. Vi behöver 10-15 minus. Jag är inte överraskad.

Men det är inte så varmt att man kan köra bil med öppna dörrar. Och tillräckligt kallt för att en del bildörrars lås fryser och slutar fungera. Då är det bra med silvertejp.

Frukosten är avklarad, nu packar vi bilarna och börjar rulla hemåt. Det är nollgradigt och halt som attan på vägarna efter gårdagens blåst och regnskurar. Parkeringsplatsen är helt isbelagd så i första hand gäller det att ta sig helskinnad fram till bilarna.

Även Fords WRC-rallyteam har gjort sitt i Kall för den här gången. Vilka killar, förresten. De har jobbat från sju på morgonen till sju på kvällen hela veckan. Hoppas att de har bra betalt.

Det har toppförarna i alla fall. 25 miljoner om året, enligt uppgift.

Vi tog oss till bilarna och vi tog oss hem i fredags, trots bitvis glashala vägar. Några noteringar:

Den kyla som vi saknade i Kall hela veckan fanns två mil bort, nere i Järpen där det var minus 8 när vi passerade på väg hem. Nog är det väl själva f-n..!

Ljudprov utanför Lassekrogen där vi tänkte lunch men julbord kändes bara inte rätt så det fick vara. Vi åkte vidare till Gästis i Färlila. Vad serveras? Jultallrik. Det blev till att vända i dörren.

Järvsöbaden nästa och sällan har val uttrycket "den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge" känts mera på sin plats. Fantastisk kalops bland mycket, mycket annat gott på buffébordet.

Sluttankning på OKQ8 i Sandviken där en sandvikenbo bjöd på lite extra underhållning i rondellen intill. Hans ena släpvagnshjul gick på fälgen, vilket gjorde att han verkligen inte passerade obemärkt. Själv märkte han ingenting eller också struntade han i det för att snabbt få hem julgranarna på släpet.

I dag, fredagen den 9 januari har Gunnar, Gunder och Gamma namnsdag.

- Gamma, undrar du förstås, vad är det för ett namn?

Jo, så hette Lancias prestigemodell mellan 1976 och 1984. Gamma är en av 365 bilmodeller som fått en egen namnsdag i en specialkalender som medföljer tidningen Klassikers senaste nummer.

- Vet du hur mycket BMW tar för att koppla ur krockkudden på passagerarsidan? frågade Niklas Carle på tidningen Bike.

Jag visste svaret av det skälet att jag just läst en upprörd artikel om det. Men för dig som inte känner till det: BMW debiterar  - håll i dig nu! - 3 000 kronor för detta ingrepp och behöver ha bilen i två dagar.

Hur svårt kan det bli? Har inte BMW hört talas om vippströmbrytare?

Marianne Sterner håller på med en mycket intressant testduell till Vi Bilägare nr 3: Årets bil Opel Insignia mot Toyota Avensis. Jag kommer just in efter att ha varit med ute och hjälpt till med fotograferingen. Fotograf Håkan Flank behövde, som bilden ovan visar, stöd den här gången.

Jag körde Toyotan och en sak utmärkte denna bil alldeles särskilt, nämligen ljudkomforten. Den börjar faktiskt närma sig Lexus-klass. Så tyst går den även på utfarterna till Stockholm som förmodligen har Sveriges mest uppruggade och bullriga asfalt.

MC-mässan På Två Hjul pågår i Älvsjö sedan i går torsdag och till och med söndag. Jag var där i går och i dag och ska dit i morgon.

Jag är ackrediterad och har fått biljett till pressparkeringen. I dag parkerade jag intill en skylt där det stod pressparkering.

När jag kom tillbaka till bilen hade jag fått en gul lapp från Stockholms Stads Parkerings AB, "Uppställt på p-plats för handikappade". Belopp 900 SEK.

Jag hade alltså gällande tillstånd och är helt övertygad om att jag parkerade på pressparkeringen. Självklart har jag skickat ett bestridande till Stockholms Parkerings AB med kopia på med P-tillstånd.

Nu vet jag av erfarenhet att det är som att slåss mot väderkvarnar när man har att göra med parkeringsbolag.

Ingenting gör mig så deppad som p-böter; det är alltid pengar i sjön. Ännu mera knäckt blir jag när är övertygad om att jag gjort allt rätt och ändå bestraffas.

Och 900 spänn, det är ju en summa helt utan rim och reson.

Sonen skulle ha en bokhylla körd tvärs genom stan i dag. Eftersom jag åker Ford Fiesta var det uteslutet att klara transporten med egen bil.

Sån tur då att det finns större Fordar i Vi Bilägares garage för närvarande. En två år gammal S-Max, diesel, står och väntar på att bli såld.

Jag lånade den och...ja, ni vet hur det kan kännas när en bil är så helrätt. Inte bara för att man får plats med en bokhylla i den utan för att allting med den stämmer så bra.

S-Max var med i vårt långteststall för två år sen och jag tyckte om den redan då. Man sitter bra, har utmärkt sikt, den har lätta och överskådliga instrument och knappar, är extremt bränslesnål, har sexväxlad låda och en mycket trevlig motor, är rymlig och mycket flexibel med stolar som kan fällas en och en. Och så är den så ofattbart smidig att köra trots att den ser ut som en klump.

En drömbil.

I morgon är det dags igen. Ännu en långresa norrut, den här gången med vår långtestbil Ford Fiesta diesel. Målet är Kiruna via ett nattligt uppehåll i Luleå på onsdagen. Det är 93 mil mellan Stockholm och Luleå och ytterligare 33 till Kiruna.

Jag hade hoppats att Ford skulle ha hunnit fixa ny mjukvara till vår bil så att det hade blivit ordning på kupévärmen. Dels för att det kan behövas om det blir kallt och dels för att jag hade tänkt göra en ny mätning av kupévärmen.

Men tyvärr har ingenting hänt under de två veckor som gått sedan generalagenten gick ut och meddelade att 36 nya Fiesta-dieslar har fel på förvärmningen.

Klockan sex på onsdag morgon startar resan. Jag räknar med att vara framme i Luleå elva timmar senare och hoppas även hinna med några bloggrapporter längs vägen.

Jag kom till Kiruna i dag sent på eftermiddagen med Fiestan. Det är 12-13 minus och en sån där fuktig kyla som förvandlat varenda buske och vartenda träd till ett konstverk i rimfrost.

Kiruna är en skakad stad i dag. Klockan tre i natt blev en 20-åring knivstucken av en jämnårig i en trappuppgång. Det tog tjugo minuter efter larmet innan ambulansen kom; pojken dog senare på morgonen.

Sex-sju timmar före knivdramat började det brinna i Lomboloskolan. När brandbekämpningen kom igång var det för sent att rädda skolan. 250 elever och 40 lärare fick sin skola förvandlad till aska.

Ännu i dag på eftermiddagen och kvällen kändes brand- och röklukten över stora delar av stan. Mycket talar för att branden var anlagd.

I jämförelse med såna saker är mina bekymmer knappt värda att nämna. Men, jag gör det ändå.

Det är alltså hyggligt kallt och jag skulle önskat att Ford hade fixat kupévärmen i Fiestan. En annan mindre trevlig överrasknng fick jag i kväll när jag skulle sätta i sladden till motorvärmaren.

Det visade sig att det inte finns någon motorvärmare...

Tisdag morgon, man kommer till jobbet glåmig efter en lång dag och en kort natt. Det känns inte alls muntert men man biter ihop och kämpar på.

Parkerar bilen i garaget och börjar släpa mig upp till kontoret. På väg till hissen faller ögonen på en säregen farkost i ett hörn av garaget - det är cykelbilen Fantom.

Plötsligt känns allt mycket bättre och det går inte att hålla tillbaka ett leende. Tänk så mycket drömmar, optimism och framtidstro som ligger bakom en sådan skapelse. Ägare är Claes Johansson på tidningen Klassiker.

Alla jobbgarage borde rymma ett exemplar av Fantom. Det vore ren och skär personalvård.

Det var premiär för en ny serie av Morden i Midsomer i går i TV. Premiär var det också för mig; första gången jag såg serien.

Mordgåtorna var ju en sak men jag ägnade mig mest åt att försöka lista ut vilken bil kommissarie Barnaby körde.

Den här produktplaceringen kan inte vara särskilt givande för Volvo. Inte förrän i slutet av de 90 minuter långa programmet fick man se en sekvens där hela bilen syntes. En bit av taket, lite av interiören, nackstöden var allt som syntes dessförinnan. 

Annat är det när Toyota och BMW produktplacerar bilar i filmer. För att inte tala om hur P1800 exponerades i Helgonet en gång i tiden.

Ni som brukar se den här TV-deckaren vet förstås att Barnaby kör en Volvo S80 D5 SE Lux medan hans assistent Jones får nöja sig med en S40 D5 SE.

En läsare ringde och ställde en fråga:

Om en bil har ABS som inte fungerar men bromsarna ändå tar utmärkt, går den då igenom besiktningen?

Vet inte men jag tror det, svarade jag och rådde mannen att ringa Bilprovningen för att få ett klart besked.

- Det har jag gjort men jag hamnade i en lång telefonkö. Min bil är en -96:a som gått 14 000 mil och jag tycker inte att det är vettigt att satsa nästan halva bilens värde på en ABS-censor.

Är det någon som vet?

Bilmotorer som inte startar har vi väl alla varit med om. Men det omvända, motorer som inte går att stänga av?

Nej, det har i alla fall inte jag upplevt.

Men det har Kari Peltovuori i Limhamn. Han har en Skoda Superb 2,0 TDI, -08. som vägrar sluta gå. När han tar ut nyckeln släcks lamporna och radion men motorn fortsätter att puttra.

Skodas mobilitetsgaranti gäller bara om bilen måste bärgas och det behövs  inte, menar Skoda. "Den går ju". 

Polisen i Malmö har upplyst Kari om att hans bil inte är körbar eftersom det inte går att stänga av motorn.

Med 35 liter diesel i tanken skulle motorn behöva stå igång flera dygn innan bränslet tar slut och bilen därmed omfattas av mobilitetsgarantin och kan bärgas. Men det går inte heller för då träder tomgångsförbudet in.

Moment 22 i kvadrat. Det är klart att det går att få stopp på eländet på något sätt men hur superbt är det att inte kunna stänga av motorn med nyckeln, Skoda?