Saab får alltså av allt att döma låna 4,1 miljarder från Europeiska investeringsbanken, EIB, och Christian von Koenigsegg pratar om att man "passerat ännu en viktig milstolpe".

Man måste beundra von Koenigsegg något för hans, som det verkar, aldrig sinande optimism och framtidstro. Vilken vettig obeorende analys som helst skulle väl komma fram till att det är ett snudd på hopplöst projekt att rädda Saab.

Men von Koenigsegg ger inte upp. Det kan förstås mycket bero på en naturlig och stor entreprenörsanda men nog hänger det också ihop med att han inte riskerar sina egna pengar.

Man kan tala om tajming och så kan man tala om perfekt tajming. Om ett par veckor lanseras Renault-ägda lågprisbilen Dacia på allvar i Sverige.

Just nu befinner jag mig utanför Paris där Dacia-programmet presenteras. Bilen på bilden är en Sandero med 1,6-liters etanol-motor. Pris i Sverige: 79 000 kronor inklusive miljöbilsrabatten.

Det är vad jag kallar att ligga rätt i tiden. Funktionell, rymlig, miljöprofil och lågt pris. Och nybilsdoften på köpet!

Lite stötig och ganska bullrig...visst, men man kan inte få allt.

I kväll smäller det på Färjestads travbana i Karlstad när prins Carl Philip flaggar av starten för Rally Sweden. På startlinjen står bland andra finländaren Kimi Räikkönen som blev världsmästare i Formel 1 för Ferrari för ett par år sen.

Räikkönen, 30 år, blev ersatt av Fernando Alonso i Ferrari-stallet efter förra säsongen men han blev inte lottlös. Han får enligt uppgift 300 miljoner kronor i lön även i år av Ferrari, förutsatt att han inte kör för något annat F1-stall. Med 45 miljoner dollar i lön förra året var han världens näst högst betalde idrottsman efter golfaren Tiger Woods som tjänade 110 miljoner dollar.

I kväll debuterar Kimi Räikkönen i rally-VM i en Citroën C4 WRC. Chanslös mot toppförarna förstås men finländaren kan kosta på sig att ha lite skoj. Och med tiden lär han nog bli rik på erfarenhet som rallyförare också.

Jag hörde ett nyhetsinslag i radion härom dagen som handlade om etanolförsäljningen på landets bensinmackar. Det fick mig att börja fundera och räkna.

Vinkeln på radioinslaget var att etanolförsäljningen har minskat. Det är i och för sig så sett över ett par år men under det senaste året har den faktiskt ökat något. Den stora nedgången kom hösten 2008 då bensinpriset föll och det blev dyrare att köra på etanol.

För något år sen kom en lag som tvingade bensinstationerna att investera i ett miljöbränslealternativ. Nästan alla valde etanolpumpar. En sådan kostar omkring 300 000 kronor, vilket förde med sig att många små landsortsmackar fick klappa ihop. De hade inte råd med den påtvingade miljöinvesteringen.

De största bolagen, OKQ8 och Statoil, har omkring 400 etanolpumpar var på sina stationskedjor. Räkna med ytterligare 400 etanolpumpar på de övriga bolagen (Preem, Shell med flera) och vi kommer upp i en totalsiffra på 1 200 stycken á 300 000 kronor.  

Det gör 360 miljoner kronor som investerats i pumpar för ett bränsle som alltmer trängs undan av andra alternativ, framför allt snåla bensin- och dieselhybrider. Etanol har helt enkelt inte framtiden för sig.

För de stora bensinbolagen, som OKQ8 och Statoil, är en investering på 120 miljoner säkert inte avgörande för överlevnaden men det svider nog ändå att bokstavligen behöva pumpa ut pengar på något som alla vet inte kan konkurrera på marknaden.

Den allmänna opinionen tvingade för några år sedan svenska politiker att ta ett "miljögrepp" på bilismen. Bensinbolagen ålades att montera miljöbränslepumpar men bilisterna/kunderna slapp tvånget att tanka mlljövänligare. Det blev en så kallad papperstiger av den orsaken att bilister, till skillnad från bensinbolag, har rösträtt.

Det är inte bara miljön som gått på pumpen i den här frågan.

Vi Bilägares chefredaktör Nisse Frendin sitter fast med sällskap i Milano. Han kommer inte hem. Alla hyrbilar är slut, tågtrafiken ett enda kaos och hotellen höjer priserna i takt med att efterfrågan ökar.

- Köp en begagnad bil och kör hem, föreslog jag i telefon.

- Har redan tänkt på det men det går inte med så kort varsel, blev svaret.

Nu gör vi så här: vi skickar ner en Volkswagen Multivan och hämtar hem Frendin med sällskap. Två förare som kör i skift bör klara sträckan Stockholm-Zürich tur och retur på fyra dagar.

Nisse lyckades nämligen till slut få tågbiljetter från Milano till Zürich i Schweiz, säg att det är 25-30 mil norrut så besparar det vår expedition dubbelt så många mil.

I eftermiddag bär det i väg. Självklart blir det fortlöpande rapporter från resan på hemsidan.

Vi Bilägare avslöjar verkstadsfusk igen - för femtielfte gången.

Numera får ju även ickemärkesverkstäder utföra auktoriserad service och vi ville kolla hur mycket kvalitet det var i deras jobb. Vi tog med en märkesverkstad också för att kunna jämföra.

Resultatet blev beklämmande för alla fem verkstäder, inklusive märkesverkstan. Alla kryssade i protokollet att de hade kollat ljusinställningen och tog betalt för det.

Ingen av verkstäderna kollade verkligen ljuset.

Rent lurendrejeri mot bilägarna, alltså. Det är helt obegripligt att verkstäderna beter sig så här; de har förbundit sig att utföra dessa kontroller, de tar betalt för dem, det rör sig om väldigt enkla åtgärder som är lätta för bilägarna att själva kontrollera att de blivit utförda och - inte minst - det är djupt ohederligt mot dem som hela näringen lever på, nämligen kunderna.

Man kan naturligtvis förenkla problematiken och skjuta all skuld på den enskilde mekanikern. Men det här är allvarligare än så. Det måste vara något mera övergripande fel i organisationens kultur när fusk och slarv breder ut sig på det här viset.

Det är tydligen för tidigt att räkna ut etanol som miljöbränslealternativ. Nya rön säger att etanolframställning inte alls hotar livsmedelsförsörjningen (maten räcker till hela jordens befolkning; det är fördelningen det är fel på) och totalt sett är är etanol trots allt koldioxidsnålast. Inte hotar det regnskogarna heller.

Pumplagen har inneburit att vi i Sverige kan tanka etanol i stort sett var som helst, utom i till exempel Korpilombolo där mackägaren Roger Bergdahl erbjuder en säck ved till gengasbilar som miljöbränslealternativ.

Problemet är väl att inget annat land hakat på etanolspåret som Sverige gjort.

En liten reflektion: visst är det konstigt hur Sverige hamnar på tvärs ibland. Vi är enda landet som satsar på etanol och vi är enda landet (nåja, Albanien också) som tillåter mobilprat av bilförare.

En värmländsk privatbilist som hade en tjutande ambulans bakom sig på 1+2-väg, gasade på för att snabbare komma fram till en tvåfilig sträcka så att ambulansen kunde köra om.

Mc-polisen bakom ambulansen satte dit privatbilisten, 3 600 kronor i böter och indraget körkort.

Polismannen var nämligen inte bara motorcyklist utan paragrafryttare också.

Är det ett brott att hjälpa fram ett utryckningsfordon på det här sättet? Ja, menar polismannen. Ser en polisman ett brott begås måste han ingripa. Att inte göra det vore detsamma som tjänstefel.

Alltså gjorde polismannen rätt - i princip. Enskilda polismän har tydligen inte mandat att fria i såna här situationer men rättsväsendet måste förstås göra det. Detta, om något, är förmildrande omständigheter.

Förresten, visst händer att det att trafikpolisen också låter förnuftet råda och ser mellan fingrarna ibland. Vid exempelvis omkörningar finns det två linjer inom poliskåren:

1. En som tittar i regelboken och sätter dit bilister som överträder hastighetsgränsen i omkörningsögonblicket.

2. Den andra som anser att det är viktigare och säkrare att förkorta omkörningssträckan än att slaviskt följa fartbestämmelserna.  

Jag sympatiserar med linje 2.

För något år sen skrev jag en krönika i Vi Bilägare om att det inte är någon mänsklig rättighet att få behålla körkortet om man av olika anledningar inte längre är lämplig som bilförare.

Som exempel tog jag tilltagande ålder och vad som kan följa med det; sämre reaktionsförmåga, försämrad syn och hörsel, demens med mera.

Det dröjde inte förrän jag fick en knäpp på näsan av en läkare som hänvisade till att statistik visar att äldre förare inte alls är mer olycksdrabbade än andra. Det skulle bero på att de kompenserar avtagande reaktionsförmåga genom att köra försiktigare.

Min slutsats i krönikan var att det kunde vara bra med återkommande körprov för äldre personer. Inte så populärt vill jag minnas.

Nu kommer siffror om att rekordmånga mister körkortet av medicinska skäl och det är främst äldre personer som stoppas från att köra bil. 6 487 bilförare fick sina körkort återkallade förra året. Det kan jämföras med 4158 år 2000 och 1832 år 1993.

Fler lär det bli efter en lagändring som innebär att återkallelse ska ske om föraren är olämplig. Tidigare gällde lagen om vederbörande var "uppenbart olämplig".

Det är bra. Återstår att göra något åt den farligaste kategorin bilförare, ynglingar upp till 25 år.

Värmlänningen som blev av med körkortet för att han gasade på framför en utryckande ambulans, får tillbaka kortet. Men bara tills vidare.

Jonny Forsberg, som han heter, gjorde misstaget att erkänna för mc-polisen att han hade överskridit hastighetsgränsen när han höll undan för ambulansen på en 1+2-väg.

Nu har Jonny Forsberg tagit tillbaka sitt erkännande och därmed kunde Transportstyrelsen ge honom körkortet åter. Men inte slutgiltigt; Jonnys fall ska upp i Tingsrätten som avgör ärendet. 

Helt klart står att Jonny Forsberg överskred hastighetsgränsen. Lika klart är det att han inte körde för fort, sett till omständigheterna. Alltså borde Tingsrättens dom vara given: han får behålla körkortet.

Detta är en djäkla cirkus som upptar både tid och personal som skulle kunna användas betydligt bättre. Jag har svårt att tänka mig så många fler länder som tillämpar den här sortens fyrkantiga paragrafrytteri.

Blott Sverige svenska byråkrater har.

OKQ8-macken i Gällivare, 12,5 mil efter starten och det är 17 grader minus. Enligt färddatorn har Imprezan sörplat i sig 0,88 liter/mil i snitt och det är väl inte så himla imponerande med tanke på att jag hållit fartgränsen 100 km/tim.

Bilden ovan är tagen klockan 14.10 och visst är det skymning redan. Men det blir aldrig det kompakta mörkret tack vare snön.

De här trakterna är extraljusens förlovade land. Nio av tio bilar har minst ett par extraljus, antingen framför grillen eller också på ett stag på taket.

Även jag har två kraftiga extraljus i fronten. Tyvärr har justeringsskruvarna rostat sönder vilket innebär att jag inte kan ställa in ljuset ordentligt. Det ena pekar ner i backen alldeles för nära bilen och det andra siktar på trädtopparna.

Nu går färden vidare mot Jokkmokk. Ingen levande ren på vägen  än så länge men flera dikesrenar som korparna kalasar på.

Vad var det som hände?