Jag hörde ett nyhetsinslag i radion härom dagen som handlade om etanolförsäljningen på landets bensinmackar. Det fick mig att börja fundera och räkna.
Vinkeln på radioinslaget var att etanolförsäljningen har minskat. Det är i och för sig så sett över ett par år men under det senaste året har den faktiskt ökat något. Den stora nedgången kom hösten 2008 då bensinpriset föll och det blev dyrare att köra på etanol.
För något år sen kom en lag som tvingade bensinstationerna att investera i ett miljöbränslealternativ. Nästan alla valde etanolpumpar. En sådan kostar omkring 300 000 kronor, vilket förde med sig att många små landsortsmackar fick klappa ihop. De hade inte råd med den påtvingade miljöinvesteringen.
De största bolagen, OKQ8 och Statoil, har omkring 400 etanolpumpar var på sina stationskedjor. Räkna med ytterligare 400 etanolpumpar på de övriga bolagen (Preem, Shell med flera) och vi kommer upp i en totalsiffra på 1 200 stycken á 300 000 kronor.
Det gör 360 miljoner kronor som investerats i pumpar för ett bränsle som alltmer trängs undan av andra alternativ, framför allt snåla bensin- och dieselhybrider. Etanol har helt enkelt inte framtiden för sig.
För de stora bensinbolagen, som OKQ8 och Statoil, är en investering på 120 miljoner säkert inte avgörande för överlevnaden men det svider nog ändå att bokstavligen behöva pumpa ut pengar på något som alla vet inte kan konkurrera på marknaden.
Den allmänna opinionen tvingade för några år sedan svenska politiker att ta ett "miljögrepp" på bilismen. Bensinbolagen ålades att montera miljöbränslepumpar men bilisterna/kunderna slapp tvånget att tanka mlljövänligare. Det blev en så kallad papperstiger av den orsaken att bilister, till skillnad från bensinbolag, har rösträtt.
Det är inte bara miljön som gått på pumpen i den här frågan.