Sveriges värsta bilförare heter ett TV-program i TV4 som sänds på torsdagskvällar. Som programtiteln antyder så går det hela ut på att utse just Sveriges värsta bilförare.
I juryn sitter en rallyförare, en motorjournalist - och en trafikpolis!
Jag kollade en stund på det senaste programmet på webben. Och kunde direkt konstatera att detta är Sveriges tramsigaste TV-program.
Just nu vet bara GM:s ledning vilket öde Saab går till mötes. Produktionen i Trollhättan står stilla i väntan på besked sent i kväll från Washington.
Men på ett ställe pågår i alla fall verksamheten för fullt. Bilderna ovan(klicka på rubriken för att se båda), tagna av Stefan Baldauf, visar nya Saab 9-5 under testkörning i Arvidsjaur i går, måndag.
Frågan är om bilen hinner sladda sig fram till kunderna innan det är över?
På 80-talet började Rover klättra uppåt igen efter 70-talets brittiska bilkris. Tillsammans med Honda utvecklades nya modeller och det gick riktigt bra. Så bra att BMW köpte Rover 1994 av dåvarande ägaren British Aerospace eftersom man såg Rover som en allt farligare konkurrent.
Det var inte så lyckat för BMW med Rover eftersom British Aerospace under sina sex år som ägare försummat produktutvecklingen och istället inriktat sig i huvudsak på att tjäna kortsiktiga pengar. BMW tog över ett gammalt modellprogram med vikande försäljningssiffror och Rover blev, trots att BMW investerade massor av pengar i modellprogrammet Rover 25, 45 och 75, en stor förlustaffär.
År 2000 togs Rover över av en grupp amerikanska investerare som opererade under det inte särskilt respektingivande namnet Phoenix Venture Holdings. Grundidén var fortsatt att strunta i produktutveckling och krama ut så mycket som möjligt ur den döende patienten. Det tog fem år innan det oundvikliga slutet kom år 2005. Konkurs.
Kineserna köpte rätten till en del av Rovermodellerna, flyttade tillverkningen till Kina, döpte om bilen till Roewe (vilket lär betyda heder och prestige!). I december 2007 blev kinesiska staten ägare. Sedan förra året ägs rättigheterna till Rover av Tata Motors. Idag förekommer ingen tillverkning av Rover-bilar.
Ovanstående är inget svar på frågan om vad som ska hända med Saab. Men Rover-hostorien beskriver vad som sker i en skrupelfri värld. Det finns alltid hungriga vargar som är beredda att slita offerlammet i stycken.
"Tur att ingen lyssnade på Maud Olofsson" - så lyder en rubrik på vår hemsida. Den har retat gallfeber på en del läsare som sätter likhetstecken med ett citat av en socialdemokrat och vad Vi Bilägare tycker.
Det är en tramsig slutsats. Men det är ju valår i år, vilket märks även på de politiska utspelen. Ta Saab-affären som ett exempel; egentligen råder ingen större skillnad mellan den borgerliga regeringens förhållningssätt och vad en röd-grön allians i regeringsställning skulle ha gjort.
Men, eftersom det är valår så måste rågångarna hållas rena. Beskyllningar och motbeskyllningar haglar mellan representanter för de två politiska lägren i syfte att vinna valpoänger. Vem tror ni att ni lurar?
Förhoppningsvis leder det till att alla som bedriver detta vulgära röstfiske får rejäla bottennapp.
Jag fick ett mejl från Mr Larmon i Kanada, inbiten Volvo-ägare i Vernon. Han undrar om inte dagens bilar är överdatoriserade, apropå det som drabbat framför allt Toyota på senare tid.
Jag tycker att vår kanadensiske väns fråga är berättigad.
Så här skriver han:
"What has happened to Toyota has given the world a lesson...cars are over-computerized to the point where we now rely on computers to manage the communication between the driver, the brakes, and gas throttle.
A few years ago a Toyota tech told me that there were about 72 computers in a Lexus! After the warrantee is over, you sell it! ...he said. Any car of high quality and reliability will sell well, takes time.
I have always owned Volvos (40 years); I still believe in Volvo quality over any american product! Good luck to Saab....a different focus is needed but make it simple!
/A.Larmon, Vernon, BC Canada"
Helgen med BMW:n var fin. Även om det var förra årets modell så är det något visst med BMW. Det är lätt att känna habegär.
Men nu är det åter till verkligheten som i mitt fall innebär VW Polo TDI. En kanonbil den också på sitt sätt. Men, är det någon fler som kört den och som tycker att bromsarna hugger väldigt hårt vid minsta beröring av pedalen?
Det gör de på vårt exemplar och jag kommer inte ihåg att den Polo vi lånade för vintertestet gjorde likadant.
November var en dyster månad i många avseenden men en ljusglimt var i alla fall bilförsäljningen som vände uppåt om man bortser från Saab.
Uppgången hade kunnat komma tidigare om regeringen lyssnat på branschens krav och infört skrotningspremie för ett halvår sen.
Men Reinfeldt stod emot och vad säger vi som då ville ha skrotpremie idag? Mitt svar som skattebetalare:
- På lång sikt kan det ibland vara nyttigt med ett rejält branschstålbad.
Säga vad man vill om de rödgröna men de saknar inte mod. Att med ett knappt halvår kvar till valet gå ut och säga att man ska höja bensinskatten är närmast hedervärt.
Däremot är det förstås struntprat att det ligger miljöskäl bakom höjningen; pengar in till statskassan är vad det handlar om.
Av dagens literpris på 95-oktanig blyfri bensin, 14:47 kronor, är 61 procent, 8:20 kr, skatt. En 49-örig skattehöjning per liter ger normalbilisten en merkostnad på drygt 900 kronor per år inklusive moms.
Bilistorgansationerna rasar men bensinbolagen tar förslaget med ett uppgivet lugn.
Det finns få konsumenter som är så okänsliga för prishöjningar som bilister. Framför allt för att det för väldigt många människor inte finns något transportalternativ till bilen.
Men lite grann för att det finns rätt många som har råd och lust att unna sig bränsletörstiga prestandabilar. 50 öre mer i skatt när man har en bil som drar 1,5 liter milen - det är knappast en höjning som man står och faller med.
Bilismen är en snudd på oslagbar mjölkko för staten. Det är inte så mycket att säga om det när det handlar om ren lyxkonsumtion av svindyra miljöförstörande monster.
Men att under ett valår föreslå skattehöjningar när det gäller vanliga, snåla, bruksbilar som fyller ett nödvändigt transportbehov är onekligen modigt.
Eller ett politiskt självmål.
Det ligger en massa däckrester längs alla Highways i USA. Mer än jag sett längs några andra vägar runt om världen.
Orsaken är att amerikanerna är de största konsumenterna av regummerade däck. Det är billiga men inte lika slitstarka som riktiga däck.
Långa körsträckor och het värme tar knäcken på regummeringen och slitbanorna och andra gummirester skräpar ner varenda Highway.
I många delstater är det 250 dollar i böter om man slänger ut ett papper ur bilen. Det gäller inte däckskräpet.
Förresten: en annan skylt meddelar att det blir 10 000 dollar i böter och indraget körkort om man kör på en vägarbetare.
Mitt under den värsta sommarhettan i går eftermiddag satte jag mig i en källarlokal på Kungsholmen för att tillsammans med 20-30 andra gå en handledarkurs i körkortsutbildning.
Dottern har äntligen kommit till skott och det får hon betala dyrt för. Enligt statistiken är det uppåt 10 000 kronor dyrare att ta körkort som 30-åring än om man gör det direkt när man fyllt 18.
Det blev en 3,5 timmars nyttig genomgång. Föreläsaren frågade oss bland annat om vad vi retar oss mest på i trafiken.
- Folk som kör om fast det är kö, svarade en kvinna och jag kunde ha instämt.
Då berättade körskoleläraren följande historia:
- För något år sen var vi ett sällskap som var på väg från Nynäshamn in till Råsunda för att gå på fotboll. Kön in mot Stockholm var lång och tät när vi ser i backspegeln hur en bil kommer bakifrån och våldar sig förbi bil efter bil. När han hunnit i kapp oss och svängt ut för att köra om oss och bilen framför, täpper föraren i den till luckan. Det blir frontalkrock och föraren i den omkörande bilen plus en person i den mötande dör.
- 200 meter längre fram står polisen och väntar in den bil som kört om för att eskortera den vidare till ett sjukhus där ett dödssjukt barn väntar på akutoperation. "Fartdåren" var läkare och på väg för att rädda livet på barnet.
Barnet avled. Tre personer miste alltså livet för att en människa släppte lös sin ilska.
Jag är förstås inte säker på att historien är helt sann, men den skulle mycket väl kunna vara det och det räcker för att få mig att tänka om och tänka efter.
Det är livsfarligt när vi bilister börjar skipa vår egen rättvisa i trafiken.
Min dragningskraft på stenskott fortsätter med oförminskad styrka. Jag är som den värsta magnet när det gäller att dra åt mig sprättande stenar.
Har precis varit ute på test med Audi A6, BMW 5-serien och Mercedes E-klass och då hände det förstås igen. Någonstans längs vägen träffades Mersans vindruta av en projektil från en omkörande bil. Det small till ordentligt, men inget märke syntes från förarplats.
Det visade sig senare att stenskottet tagit precis ovanför vindrutetorkaren och där syns det inte när man sitter bakom ratten. Följden blev att vi aldrig hann in till en bilglasmästare och fixa till rutan innan två stora sprickor uppenbarade sig. Så nu blir det rutbyte på Mersan.
En sak som jag noterat genom åren är att det verkar som om rutorna är känsligare för sprickbildning om stenskotten tar ute i kanterna än mera mitt på rutan. Det är i alla fall vid den typen av stenskott som jag fått de värsta sprickorna.
Nu hoppas jag att jag blir stenskotts-skonad ett tag framöver. Jag vill inte ha några fler spruckna rutor! Jag är trött på det!
Under den senaste tiden har jag rattat Vi Bilägares citrongula långtestbil Citroën C4 Cactus. Det var länge sedan jag kände sådan samhörighet ute i den annars anonyma trafiksmeten.
Den ena Cactusägaren efter den andra har höjt handen för att morsa, som en hälsningsceremoni mellan likasinnade, och det går inte att ta miste på stoltheten.
Kanske är det nyhetens behag. Kanske inte.
Vi Bilägare äger 14 långtestbilar och inte med någon av dem, med undantag för BMW i3, har jag upplevt sådan tillhörighet. Med en Cactus är man inte bara en i mängden.
Diskutera: Har du blivit vinkad till pågrund av bilen du kör?
Jag har under flera veckors tid pratat med både Volvoverkstaden i Piteå och före detta ägaren Lennart Sundberg, och vad jag förstår är det anmälda problemet med själva bilen fortfarande en gåta. Det gick så långt att bilägaren till slut gav upp och fick finna sig i en deal där Volvo tog hand om ”spökbilen” medan han själv erbjöds en Ford Mondeo -12, där lånen lyftes över, men där Lennart ändå anser att han förlorat i storleksordningen 100 000 kronor på affären.
Lennart köpte sin V70 D2 av Nordiska Bil 2013 och bilen har således under hela den här tidsperioden omfattas av nybilsgarantin. Bilen har varit inne på verkstad 15-20 gånger utan att det anmälda felet hittats.
Lennart har hela tiden hävdat att bilen utan förvarning tjuvstannar under färd, motorn tvärdör och hjulen låser sig. Lennart säger att han varit med om flera otäcka trafiksituationer. Till slut vågade han inte köra vidare med bilen.
Verkstaden uppger att de tagit fullt ansvar. Bilen har provkörts flera hundra mil, och systemet har provocerats, tanken har rengjorts, ledningsmattan är utbytt liksom styrenheten – ändå finner verkstaden så här långt inga fel.
Volvo har också monterat in en Flight Recorder i bilen, men vid de incidenter som Lennart haft, och där han tryckt på inspelningen, har det visat sig att filerna i efterhand varit helt tomma. Lennart har enbart egna bilder som visar på bromsspår av låsta hjul i asfalten. Lennarts teori är att när strömmen slås av, så funkar inte heller inspelningsfunktionen. Det antagandet tillbakavisas eftersom utrustningen, enligt verkstaden, ska registrera om bilen blivit strömlös. Och någon sådan information har de inte funnit.
Här uppstår ett mardrömsläge. Lennart har inga tunga bevis för att driva ärendet vidare. Verkstaden vill tro på hans uppgifter, men tvivlet finns där i botten. Verkstaden uppger att de lagt ned stora resurser för att komma till rätta med problemet och därför har också bilen provkörts långt utöver vad som är brukligt i sådana här sammanhang.
Tyvärr lär vi väl aldrig få något klart besked i frågan. Bilen har nu hamnat under Volvos tak, och om allvarligt fel i systemet hittas, så lär den rapporten inte hamna i någon pressbulletin i första taget.
Toyota är på väg in rally-VM efter ett uppehåll på 18 år. Jag följde nyligen Toyotas test med nya Yaris WRC i trakterna av Åre och hoppas att vi så småningom får uppleva fighten gentemot Volkswagen.
Teamen kommer och går i rally-VM och det är bara att hoppas att Volkswagen fortfarande finns kvar med sin fabrikssatsning 2017, den säsong då Toyota aviserar sin comeback. I de här sammanhangen går det aldrig att vara säker på någonting. Volkswagen har vunnit två raka titlar och är redan på väg mot en tredje trots att bara tre deltävlingar körts. En fjärde titel lär det blir 2016, men se´n då? Kan Volkswagen få ut så mycket mer i rent PR-syfte?
Vi får hoppas att VW ändå väljer att gå vidare. Det behöver rally-VM. Det blir sällan någon riktig nerv när ett märke fullständigt dominerar. Rallyvärlden behöver Toyota, och förhoppningsvis ser VW på Toyotas comeback som en intressant utmaning.
Säsongen 2017 blir intressant så till vida att FIA, internationella bilsportförbundet, proklamerat regelförändringar. Jag pratade med Toyotas ingenjörer som erkänner att de tvingas testa i ”blindo” eftersom de nya reglerna ännu inte satts på pränt.
Ryktesvägen pratas det det om mer effekt, högre motorljud och en allmänt aggressivare framtoning – allt för att skapa ännu mer intresse kring framtidens rally-VM.
Läs mer om Toyotas tester i den svenska fjällvärlden i Vi Bilägares papperstidning framöver.
Diskutera: Vilket bilmärke skulle du vilje se i rally-VM?
Sveriges Fordonsverkstäders Förening uppmärksammade problematiken i samband med en pressträff i höstas. Sedan dess har SFVF tillsammans med SWETIC, bilprovningsföretagens branschorganisation, inlett ett samarbete för att se över Transportstyrelsens författningssamling för att om möjligt finna nya vägar för mer effektiva kontroller.
SFVF:s förslag är att alla bilar som är över fem år ska besiktigas utan plastskydd i den mån dessa skydd döljer viktiga säkerhetsdetaljer. En demontering och en återdemontering hos de mest inklädda bilarna kan ta allt ifrån en halvtimme till två timmar.
Dessvärre lär det i vanlig ordning bli bilägarna som får betala trots att det i grund och botten är bilindustrin som har sett till att försvåra kontrollerna. I den Vi Bilägare som går ut till våra prenumeranter denna vecka bemöter branschorganisationen Bil Sweden den rostrapport som Kungliga Tekniska Högskolans Peter Szakálos, doktor i korrosionsvetenskap, nyligen presenterade. Så mycket kan vi säga att Bil Sweden inte ser på frågan på riktigt samma sätt.
Missa inte heller SVT Plus torsdag kväll, där Vi Bilägares rostskyddsexpert Thomas Widström granskar och kommenterar dagsaktuellt läge.
Diskutera: Vad tycker du om förslaget från Sveriges Fordonsverkstäders Förening?