Åtalad för bristfälligt förankrad last på ett biltak. Det kan väl i och för sig vara relevant.

Men snö på taket - ska det verkligen räknas som last? Och hur förankrar man den i så fall?

Nog verkar åtalsrubriceringen mot mannen på Västkusten vara av det mera rigida slaget. "Uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåtit att ha lasten förankrad på föreskrivet sätt", heter det.

Dubbelfel. Snö på taket är väl knappast att räkna som någon "last" och inte heller lär det finnas några föreskrifter om hur man förankrar snö på biltak.

Orsaken till det sistnämnda är att man inte ska förankra snön; man ska sopa bort den. Det borde förstås snömannen på Västkusten ha gjort innan han gav sig ut i trafiken.

Ett nytt avsnitt i följetongen P-platsen, fläcken i korsningen Ynglingagatan-Norrtullsgatan i Stockholm dit udda bilar dras som flugor till en gödselstack.

Bilen är en Lada Niva 4x4, lagom patinerad. Förlagets Niva-expert, Carl Legelius på tidningen Klassiker kommenterar:

- Det kan vara en -84:a, det kan vara en -96:a, det kan vara en -08:a. Lada Niva risar snabbt men dör långsamt. En perfekt stadsbil med bra utsikt och små yttermått. Läs mer i i Klassiker 1/2007.

Efter 150 mils körning har Vi Bilägares däcktestteam anlänt till testanläggningen White Hell strax utanför Ivalo i Finland. Nu har vi fullt upp med vinterdäckstestet som ska presenteras i höst.

Första dagen utförde Niklas Carle mätningar av bromsförmåga på is, uppskattningsvis 300 stycken, varför han tillfälligt fick smeknamnet ”Bromsklossen”. Själv flinade jag lätt åt hans stela högerben eftersom jag körde handling på is. Det är i och för sig minst lika svårt att få korrekt men i vart fall roligare att köra.

I dag testar Niklas grepp vid start och bromsning på snöunderlag och jag jagar upp för en backe sa snabbt som möjligt. Det ger ett mått på grepp vid acceleration men också i kurva eftersom backen svänger. Än har ingen hamnat i drivan men det lär någon av oss snart göra, troligen jag! Hela testet kan ni läsa i höst.

Jag misstänker att det är mycket ovanligt att utländska biltestförare åker fast för fortkörning i Arjeplogs kommun. Även polisen i Arjeplog är nog väldigt medveten om den betydelse som testverksamheten har i kommunen och man biter inte gärna den hand som föder en.

Jag hade tänkt ta reda på exakt hur litet problemet med hastighetsöverträdelser är i Arjeplog och hur polisen där ser på testföretagens begäran om dispens från de nya fartgränserna.

Men det gick inte. Efter 1,5 timmes fruktlösa försök att komma i kontakt med Arjeplogs-polisen gav jag upp. Slutsatsen måste bli att testförarna inte behöver vara oroliga för att bli bötfällda för fortkörning. Polisen på orten verkar bara finnas till namnet.

Innehavare av automattvättar drar in rätt mycket pengar den här tiden på året. Jag kom tillbaka från en 275-milaresa i lördags med en kraftigt nedsmutsad bil. Eftersom det är en Volvo V60 så var även bakrutan igenbeckad; bakrutetorkaren på V60 är som bekant i praktiken värdelös.

Jag körde direkt till OKQ8, Solna, för att tvätta bilen. Lång kö. Gjorde ett nytt försök i söndags, kö. Ett tredje försök hos OKQ8, Globen, var lika fruktlöst. Vem har tid att sitta och vänta trekvart för att få bilen tvättad?

Annat som mackarna tjänar mycket pengar på den här tiden på året är spolarvätska. 75 spänn för fyra liter färdigblandad är ett rätt saftigt pris. Faktiskt en krona dyrare per liter än långfil.

I alla fall köpte jag en dunk spolarvätska på en mack i dag och grabben i kassan fick syn på min bil utanför med dekalen "långtest".

– Testar du bilar? Hur går det till? Får du låna bilen gratis? Var...

Där kände jag att jag var tvungen att bryta av och förklara:

– Alltså, Vi Bilägare köper in fem nya bilar varje höst som vi kör ett år och testar på olika sätt.

Vi Bilägare, Sveriges överlägset största biltidning, hade grabben i kassan inte en susning om (ja, det sved!) men det där med att köra testbil ett år fick honom att spärra upp ögonen på allvar.

– Va´, sitter du och kör bil ett helt år!? Vilken dröm...

Inte förrän jag hade satt mig i bilen förstod jag att han trodde att jag inte gjorde annat än körde omkring med en testbil på heltid i ett år.

Bensinmackar, förresten – jag har noterat att det hänt saker med kundbemötandet på senare tid. Inte nog med att man ofta möts av vänligt leende personal – de har sin uppmärksamhet riktade mot kunderna och inte mot varandra bakom disken. Och de tuggar inte på lösgodis.

Ja, det finns ju tyvärr undantag förstås. På en mack i Sverige har tiden stått stilla. Jag hade inte tankat där på flera år när jag gjorde det häromdan. Som kund kände man sig lika ointressant och betydelselös som för 20 år sen.

Jag begriper inte detta nonchalanta sätt mot kunderna som dessbättre blir allt ovanligare. Det är ju detsamma som att själv, med berått mod, sabotera sin egen verksamhet.

Det gjorde minsann inte den unga kvinnan i recpetionen på Scandic i Örnsköldsvik när jag checkade in där på fredagskvällen på väg hem. Jerry Williams hade turnépremiär i Ö-vik just den kvällen så det var rätt fullt på alla hotell i stan.

Men jag fick ett rum och dessutom bästa tänkbara bemötande.

Sånt har betydelse. Om jag tar omvägar runt den dåliga macken så åker jag gärna en omväg för att ta in på det goda hotellet.

Jag tycker den så kallade ”zebralagen” är bra. I stort sett. Visst ska vi bilister stanna och släppa över gående vid övergångställen. Jag tycker faktiskt att ett minikrav borde vara att den som går, åtminstone håller uppsikt på trafiken runt omkring.

Men varje dag ser jag att många går över, utan att över huvud taget titta mot mig och min bil. Somliga är till och med djupt upptagna av samtal i sin mobiltelefon och sneddar över gatan utan en blick åt sidorna . Hur vågar de?

Det finns ju tyvärr, för att nämna en risk, många drogpåverkade som kör omkring mitt ibland oss. Vad tycker Vi Bilägares läsare, borde zebralagen kompletteras? 

I nästa nummer av Vi Bilägare berättar vi om en ägare till en Mitsubishi Pajero -02 vars bakaxel lossnade under färd.

Infästningarna till de två momentstagen havererade och bakaxeln försköts ett par decimeter bakåt varvid kardanstången delade sig.

Man kan ha många synpunkter på Mitsubishis konstruktion av infästningarna – de verkar vara rent uselt klena – men, bilen kontrollbesiktigades av Svensk Bilprovning så sent som i maj. Utan anmärkning.

Nu hävdar försäkringsbolaget att det hela uppenbart berodde på rostskada och därför får bilägaren ingen ersättning. Det är svårt att argumentera mot den teorin när man tittar på bilden (till höger) som försäkringsbolaget tagit på skadan.

Men Svensk Bilprovning gör det och hävdar att om infästningarna hade varit rostskadade vid besiktningen i maj så skulle man ha upptäckt det och belagt bilen med körförbud.

Ska man tro Bilprovningen så blir slutsatsen att rosten fått fäste efter besiktningen och att infästningarna rostat sönder på fem månader.

Det är ju inte alls trovärdigt.

Kan det vara så att detta är en följd av avmonopoliseringen av bilbesiktningen? Dyrare besiktningsavgifter var en av farhågorna när branschen skulle konkurrensutsättas. Slarvigt utförda besiktningar var en annan. Petiga anmärkningar från en aktör kan ju leda till att kunden vänder sig till en annan bilbesiktning nästa gång.

Den här incidenten kunde ha slutat riktigt illa. Nu lyckades bilägaren få stopp på ekipaget och ingen kom till skada.

Däremot har Svensk Bilprovnings renommé fått sig en rejäl knäck. Liksom Mitsubishis.

Förra vintern kom jag på en smart idé när jag gick förbi ännu en bil som hade krossats av en fallande istapp (bilden) från ett hustak. Jag skulle ta ett snack med mina två innovativa svågrar och så skulle vi tillsammans uppfinna en grej som förhindrar isbildning på hustaken.

Fastighetsägarna lägger miljoners miljoner på snöröjning av tak varje vinter. Ändå är det med livet som insats man går på trottoaren vissa tider på året. För att inte tala om hur många bilar som förstörs av takras.

En grej som löser problemet skulle förstås bli en dundersuccé och jag och mina svågrar skulle kunna skratta hela vägen till banken.

Tyvärr stannade det vid en tanke och nu är det för sent. I dag läser jag i Dagens Industri att uppfinnaren Mikael Johnsson i Västerås hann före. Hans värmeduk Värmis är i full produktion.

Värmeduken monteras i hängrännorna och smälter snön som rinner ner genom stuprören. Bör bli en het grej i fastighetsbranschen.

Det är inte utan att man undrar vad begreppet garanti egentligen ska stå för. Vi Bilägare har ett samarbete sedan många år med Rostskydds-Metoder AB i Stockholm, som gör en koll av rostskyddet på alla våra testbilar.

De flesta konsumenter tycks tro att det räcker om bilen har en bra galvanisering. Och visst! Ett skyddande skikt klarar smärre skador och angrepp en viss tid. Men detta skikt är tunt och ”äts” så småningom upp. Det är bl a därför bilarna behöver ett rostskydd som dels klarar blästringen undertill men också skyddar balkarna inuti mot fukt och salt som tränger in i alla skrymslen.

”Rostskyddsgarantierna” är nästan alltid 12 år. Men rostskyddet på bilarna har mycket olika kvalitet. Så hur tänker de tillverkare vars bilar säljs helt utan rostskydd i balkar och hålrum?

Som konsument bör man fundera lite extra om man tänker behålla bilen länge, eller vid köp av en begagnad bil. Glöm inte att se efter om alla rostskyddskontroller utförts – annars gäller inte ens den garanti som tillverkaren ger. Av våra två testbilar i nr 12 saknar den ena bl a inre behandling men har lika lång rostskyddsgaranti som konkurrenten med hålrumsbehandling.

Halva december har jag levt med en eldriven Opel Ampera och det är en tyst och bekväm bil, åtminstone att åka i. Det där med laddandet har jag däremot inte mycket till övers för.

Bak i bilen ligger nu en plastpåse med en skitig sladdhärva. Jag åker till många olika ställen med bilen och det är inte alltid som elkontakterna sitter så lättåtkomligt. Jag har dragit skarvkabel över våta grusgårdar och på smutsiga garagegolv och när bilen har laddat färdigt ska ju den kraftiga kabeln lindas ihop. Det är ett trassligt jobb som vanligen resulterar i att jag blir ordentligt skitig. Tvättmaskinen har gått varm de senaste veckorna.

Det här strulandet med kabeln är så retfullt, att jag aldrig skulle vilja ha en elbil. Tänk så enkelt och trevligt det är att åka till en mack och tanka någon gång per vecka.

Jag har följt Mattias Ekströms karriär, från STCC i slutet av 1990-talet med Ford, Audi och Volvo och sedan DTM med Audi från och med säsongen 2001. Däremellan har Mattias hunnit med några rallyinhopp, i Mitsubishi och Skoda, och så nyligen häromåret när han som första svensk fick tillfälle att köra amerikanska NASCAR.

Nu står en ny säsong för dörren, hans tolfte DTM-säsong på raken, och nu utstrålar han ett ännu större självförtroende än tidigare. Jag träffade Mattias för en pratstund och han berättade att han aldrig tidigare känt sig i så bra fysisk form. Tidigare har Mattias lidit av att han lätt fått förkylningar och ont i halsen vilket tagit på prestationsförmågan – även om hans resultat säger något annat, två gånger mästare (2004, 2007), två silver (2005, 2011) och två brons (2002, 2008).

– I fjol opererade jag bort halsmandlarna och i vinter har jag kört motsvarande träningsprogram som Sebastian Vettel och Lewis Hamilton. Jag har lagt mer vikt på styrka än på uthållighet och det har resulterat att jag byggt på mig tre kilo muskler under vintern.

Det här med kilogram och viktbesparing kan vara avgörande i racing där det handlar om hundradelar. I DTM får förarens minimivikt ligga på 85 kilo inklusive overall och hjälm. Här gäller det att träffa rätt.

– Det har jag gjort nu, säger Mattias förnöjsamt. Jag väger 72,2 kilo naken och med all utrustning hamnar jag på 85.

DTM-säsongen som startar på Hockenheim i slutet av april bjuder på en hel del nyheter. Det mest spännande är att två märken blivit tre, Audi och Mercedes har fått sällskap av det tredje tyska premiummärket BMW. Räkna med race med mycket prestige under 2012.

För Mattias del handlar det också om en ny bil, Audi A4 är utbytt mot en bredare och lägre A5 – utrustad med V8 och cirka 460 hästkrafter. Den traditionella växelspaken är också utbytt mot paddlar på ratten som ger mer exakta växlingar.

Mattias Ekström är hur stor som helst i Tyskland, och lika välkänd som tyske F1-mästaren Sebastian Vettel. Det säger en del om Avesta-sonens storhet.

Nyligen redovisade Umeå universitet en studie i vilken man kommit fram till att 30-40 personer fler i Stockholm dör på grund av dagar med höga halter av grova partiklar från dubbdäck!

Tidigare har andra forskare från samma universitet framfört teorin att de minsta partiklarna är de som är farligast.  Inom EU finns samma farhågor. Nu har vi tydligen kommit fram till att det är tvärt om.

Och det är ju just nu på vårkanten som dubbdäcken antas skada vägbanan mest och därmed orsaka partiklar. Det finns visserligen en finsk undersökning som visar att friktionsdäcken lyfter och virvlar upp vägdamm mer än just dubbdäck.

Men det intressanta och skrämmande, är att man nu lyckats sätta en siffra på det ökade antalet dödade av luftföroreningar från just dubbdäck. Och det är ju något som sker helt öppet på våra gator.

Samtidigt uppmuntrar lokala politiker storstads- och förortsbor att cykla. Man förlägger också cykelbanor mitt i de absolut värsta stråken, som t ex Hornsgatan och Götgatan i Stockholm. Borde vi inte med denna nya kunskap flytta cykelbanor från dessa farliga platser?

Och så finns det ju undersökningar som visar att partikelhalterna tidvis på vissa platser i tunnelbanan är tiofalt högre. Det kanske orsakar än fler dödsfall? Det är i vart fall en anledning till att utöka forskningen. Tänk om 300-400 personer dör på grund av luftföroreningar i lokaltrafiken. Hemskt!

Med det här senaste forskningsresultatet bör man överväga om det verkligen är lämpligt att cykla mitt i en storstad?

Vad kostar en sidobackspegel? Den frågan får jag svar på om några dagar.

Vår Volvo V60 fick högra sidobackspegeln sönderslagen för en tid sedan. Spegelglaset gick i kras (det som syns på bilden är ett provisoriskt spegelglas som limmats över originalet), den svarta plastramen blev skadad och själva kåpan är glapp.

Men kameran som hör till BLIS-funktionen (döda-vinkel-varnaren) är intakt och det är också elmotorn.

Ändå är jag rädd för att det blir en rätt kostsam affär att fixa det hela. Ytterbackspeglar på moderna bilar är komplicerade saker.

Ska vi gissa på 5 000 exklusive moms..?

Att åka bil genom Sverige när naturen börjar grönska är en skönhetsupplevelse. Vi bor i ett fantastiskt vackert land – i alla fall ända tills man stannar vid en rastplats!

Kolla på bilden här intill. Drivor av ölkartonger, tomburkar, matrester och annat skräp fyller i princip hela diket. Uppenbarligen har folk som stannat på platsen bara vräkt ut sitt avfall genom bildörren.

Jag fattar inte hur f-n (ursäkta svordomen) dom tänker - eller rättare sagt inte tänker.

En annan sak är att påfallande många av de slängda förpackningarna har utländsk text, i huvudsak från östra Europa. Varför är det så, måste man ha rätt att fråga sig utan att behöva bli betraktad som främlingsfientlig.

Usch, fy och skärpning är min kommentar till rastplatsernas lortsvin!