Allt mer blir specialiserat här i samhället. Det krävs specialverktyg, specialkunskap, specialutbildning…

Då är det rätt kul att se en skylt som på bilden.

”BILLIGT!
REPARERAR ALLT
PÅ ALLA BILAR”

En del kan allt om något, andra kan lite om allt. Men den här verkstan i Stockholm kan allt om allt! Och gör jobbet billigt dessutom.

Jag har adressen och telefonnumret om det är någon som är intresserad.

Dekaler på, klart avfärd! Nu drar vi iväg mot norra Värmland för att se om nya Volkswagen Sharan klarar utmaningen från Chevrolet Orlando och Ford S-Max. Det blir mycket bilkörning, både på vanliga vägar, i stadstrafik och på utmanande rallysträckor.

Men ibland funderar man på om man testar rätt saker. Körkänsla, väghållning, åkkomfort och bränsleförbrukning är självklart viktiga egenskaper som vi försöker utvärdera så noga vi kan. Utrymmen och flexibilitet är andra saker som vi brukar lägga mycket krut på.

Men är det något vi missar? Finns det saker på bilarna som vi borde testa, men inte gör? Kom gärna med förslag, jag är öppen för alla bra idéer som kan förbättra våra tester!

Efter tre dagar på trafiksäkerhetsseminariet i Tylösand är jag nu tillbaka på redaktionen i Stockholm. En rapport kommer i Vi Bilägare nummer 12.

Apropå trafiksäkerhet fick jag ett mejl från läsaren Bengt Steen häromdagen. Han berättade att han nyss var hemkommen efter en semester i Jämtlandsfjällen.

På väg 630 mellan Hovde och Höglekardalen noterade Bengt en ovanlig markering för vägskada. Se själv på bilderna. Kanske ett nytt inslag bland alla skyltar?

I somras tog min fru och jag några av barnbarnen till Lådbilslandet i Nykvarn utanför Stockholm. Ärligt talat väntade jag mig ett totalt kaos när knattarna skulle äntra riktiga små bilar med gräsklipparmotorer, eller vad det nu är för små förbränningsmaskiner under huven. Men jag måste tillstå att personalen, mest kvicka ungdomar på inlines, med änglars tålamod visade ungarna hur det ska gå till. Vi vuxna var så att säga förvisade från att springa omkring på banorna. Och det är nog bra. Det är lättare att lyssna på andra än mamma, pappa, morfar eller mormor. En av våra yngsta hade svårt att koncentrera blicken framåt i stället för att titta på allt annat – som många vuxna också gör bakom ratten. Och då kan det sluta med en dikeskörning! Varför tog man förresten bort trafikundervisningen i småskolan. Det fungerar. Det kan man studera här.

I dag var det tänkt att jag skulle hämta en Piaggio MP3 300 Yourban för provkörning, en trehjuling som får köras med B-körkort. Perfekt för mig som inte har lapp för hoj.
 
Jag knallade över till förlagets MC-redaktioner, Bike och MC-Nytt, där jag provade ut skor, byxor, ryggplatta, jacka och handskar. Sedan tog det stopp.

Mitt huvud vägrade att hitta en bra position i alla de hjälmar som fanns till förfogande. Efter ett dussin hårdhänta försök fick jag ge upp. Jag känner igen episoden från utprovningen av studentmössa, men där löste det sig åtminstone till sist.

Eftersom redaktionsledningen inte var sugen på att inhandla en större hjälm, som bara jag kan använda, till en provkörning, fick en kollega ta över uppgiften. Lite tråkigt, måste jag säga.

Men, men. Det är väl bara att hålla huvudet högt.

Tycka vad man vill om Saabs ledare Victor Muller (och det gör man!) men en slipad taktiker är det! Genom att ansöka om rekonstruktion hejdar han tvärt alla de gläfsande vargar som jagar den stackars biltillverkaren med hot om utmätning och konkurs.

Men frågan är om Saab beviljas rekonstruktion än en gång. Situationen i dag är lite annorlunda än den var när Saab rekonstruerades 2009. Då fanns det en möjlig substans i företaget; nya bilmodeller var på gång och Saab hade en stark och mycket respekterad ledning som fick både anställda och underleverantörer att slå knut på sig själva för att få fart på produktionen.

Nu vet vi hur det gick. Nya 9-5 har sålt uselt. VD Jan Åke Jonsson har dragit. Ersättaren kan i snällaste fall beskrivas som entusiastisk och outtröttlig. Men knappast som pålitlig.

Det är inte troligt att det finns någon långsiktig livskraft kvar i Saab. Grundförutsättningarna verkar ju saknas. Saab har i dag inga bilar som folk vill köpa. 9-3 är för gammal. 9-5 är för stor och dyr. 9-5 kombi finns inte. Var och en begriper ju att om en biltillverkare inte får inkomster av bilförsäljning, är det kört.

Nu hänger det på tingsrätten. Drar ärendet ut på tiden, kanske det hinner komma in lite pengar från Kina som kan hålla fordringsägarna lugna. Men om det kommer in pengar nog för att få igång produktionen igen efter fem månader är tveksamt. Det krävs många miljarder. Och det kanske inte ens räcker, för nu är förtroendet för Saab nere i botten hos underleverantörerna. Ingen kommer nog ens att leverera en påse muttrar utan att kräva förskottsbetalning.

Men de anställda har fått ännu ett halmstrå att klamra sig fast vid. Mitt råd är: släpp taget. Volvo behöver folk.

Det är fascinerande vilken genomslagskraft bland privata bilägare som artiklar om dold rost ändå har, typ det vi skrev om Audi A6 nyligen.

Därför är det också lite förvånande att inte fler inom svensk media hakar på. En av Nordens största kvällstidningar, Verdens Gang i Oslo med två miljoner läsare, fattade däremot snabbt galoppen. Så fort vi publicerat nyheten blev vi uppringda av deras motorredaktion som bad om kommentarer, analyser och bilder.

VG publicerade stort och brett – och nu har vi plötsligt mer kontakter med norska än med svenska bilägare. Det är spännande det också.

I Vi Bilägares senaste papperstidning – som just gått ut till våra prenumeranter – tar vi upp Volkswagens rostproblem. Ska bli intressant att ta del av reaktionerna.

Ibland funkar allt inte riktigt som tillverkarna tänkt sig, även om bilarna råkar tillhöra den övre business-klassen (här undvek jag elegant ordet ”premium”, eller hur?).

Har precis avslutat en test mellan nya Audi A6 Avant och Mercedes E-klass-kombi och råkat ut för en del små irritationsmoment.

I Audin, till exempel, lyckades jag oavsiktligt flytta ljusreglaget från autoläge till avstängt i stort sett varje gång jag klev in i bilen. Orsaken var att knäet omärkligt touchade ljusvredet, som sitter i ytterkant på instrumentpanelen, med påföljd att det flyttades ett snäpp tillbaka och hamnade i 0-läge.

Uppenbarligen stämmer inte min instegsteknik med Audis ergonomiska beräkningar…

I Mersan var det, som vanligt, spakarna kring ratten som förvirrade. Sin vana trogen har Mercedes samlat en rad funktioner (blinkers/ljus/torkare) i en multispak en bit ned till vänster om ratten. Ovanför den, ungefär där blinkersspaken normalt brukar sitta, är istället spaken till farthållaren placerad.

Till höger om ratten, där vindrutetorkarfunktionerna brukar finnas på alla andra bilar, sitter istället växelväljaren till automatlådan.

Gissa hur många gånger jag försökte slå på torkarna med växelväljaren och blinka med farthållarspaken…      

Äger man en Mersa och är van vid det annorlunda arrangemanget är det förstås inga problem. Men när man, som under ett test, ständigt hoppar mellan bilarna blir det fel ibland. Det blev det i alla fall för mig.

Hur det slutligen gick i kombiduellen mellan ring- och stjärnbilen avslöjar jag inte här. Det får ni läsa om i nummer 14 av papperstidningen som kommer ut i mitten av oktober!

Jag gick i taxfreebutiken på Frankfurts flygplats och studsade till när jag såg namnet Saab på en skylt. Jo, det var en parfym med namnet Elie Saab. Har Victor Muller gått över till parfymbranschen när nu det inte finns några bilar att sälja?

Nej, så illa är det inte. Elie Saab är en libanesisk designer som gör kläder, skor, väskor och nu även parfym åt sådana som kan betala rejält. Kronprinsessan Victoria tillhör kundkretsen. Han gör snyggare klänningar än Saab gör bilar, kan jag försäkra.

Hans parfym luktar dessutom godare än Saabs bilar, även om det för många år sedan fanns en läderinredning med härlig kodoft.

Jag är glad att Elie Saab finns, så att någon kan sprida glans åt namnet i fortsättningen.

Från och med nu slipper vi köra nedsläckt med långteststallets Dacia Duster! I samband med första servicen efter 3 000 mil såg jag till att den rumänska suven äntligen fick halvljusautomatik monterad.

Den finessen är dumsnålt nog inte Dacia-standard, till skillnad från alla andra nya bilar som sålts i Sverige de senaste 15-20 åren.

Och, jag lovar, det är nästan omöjligt att komma ihåg att slå på ljuset under dagtid när man är van att det sker samtidigt som man vrider om startnyckeln. Så det är nog många av långtestförarna, inklusive jag själv, som kört olagligt med Dustern.

Vid servicen passade vi också på att låta fixa till den trilskande bränslemätaren. Men i samband med den operationen hände något oväntat.

Vägmätaren, som stod på knappt 3 000 mil när bilen lämnades in, for plötsligt ner på noll. Den går heller inte att återställa, enligt Dacias tekniker.

Så i skrivande stund har Dustern enligt siffrorna i displayen rullat 58,5 mil, istället för verklighetens 2 988…

Snart drar den årliga debatten igång om dubb eller dubbfritt! Den brukar vara ivrigt påhejad av diverse förstå-sig-påare, trafikforskare och politiker med varierad erfarenhet och kunskap.

Vi Bilägare vill förstås vara med och dra sitt strå till stacken. Här kommer det första påståendet: Dubbdäck har mycket bättre grepp på vårt farligaste väglag – is.

Om man väljer friktionsdäcket i stället för det dubbade av samma fabrikat – så får man en bromssträcka som är mellan 15 och 30 procentenheter sämre. Kör man däremot på is som är riven av dubbdäck så är skillnaden mindre. Men i fyra fall av fem är dubbdäcket bättre. (Se ViB:s däcktest i nummer 13)

Påstående nummer två: ABS och ESP kan inte ändra på det förhållandet, bara förbättra säkerheten. Ju sämre friktion och grepp desto mindre blir förbättringen. Så långt fakta.

Vi Bilägares långtestbilar har med några få undantag alltid körts på friktionsdäck. Men då handlar det om rutinerade förare, nya bilar och färska däck.

Slutsats: Alla borde få välja däck efter den säkerhetsnivå man anser sig behöva och det vägunderhåll vintertid som råder lokalt! Den senaste vintern visade att snösvängen inte klarade jobbet ens i Stockholm. Bussar och lastbilar borde också ha friktionsdäck! Utan undantag.

Det har gått 20 år. Jag och fotografen Håkan Strandman arrangerade en bild på två svenska ynglingar på klassiska engelska racerbanan Brands Hatch. Rubriken löd: ”Snart bland de stora grabbarna”.

I helgen möts de igen, grabbarna har blivit vuxna män, och ska nu göra upp om Skandinaviens mest åtråvärda motorsporttitel – STCC anno 2011.

Rickard Rydell och Fredrik Ekblom är fortfarande landets mest heta racingförare. Ekblom leder mästerskapet, två poäng före Rydell, och nu ska allt avgöras på Mantorp Park. Ekbloms biogasbil brukar gå bra på Mantorp och är i mina ögon knapp favorit. Men kvalet, för att bestämma startposition, kan bli helt avgörande.

Häromdagen berättade jag om Henry Ford Museum utanför Detroit och museets fantastiska bilsamling. Däremot missade jag att visa bilder på utställningens roligaste bil: Wienermobile från 1952.

Modellen – vars kaross formats som en korv med bröd – togs fram av köttfirman Oscar Mayer Company i syfte att marknadsföra företagets korvprodukter. Det är inte svårt att föreställa sig uppståndelsen det 5,7 meter långa Dodge-bygget orsakade längs Chicagos gator på femtiotalet och framåt.

Bilen kan ses som en korsning mellan två av amerikanarnas starkaste passioner – bilar och korv.

Länsförsäkringars nyligen presenterade maskinskadestatistik ger intressanta bilder och jämförelser mellan olika märken. Inte överraskande toppar de japanska och de sydkoreanska märkena rankinglistan, men det behöver nödvändigtvis inte betyda att det är tryggast rent ekonomiskt att köra asiatiskt i ett längre perspektiv, alltså efter 10 000 mil, eller när nybilsgarantierna har gått ut.

Det som de asiatiska tillverkarna varit bra på är just att ge längre nybilsgarantier. Tre år/10 000 mil har varit ett minimum ganska länge, och från och med 2007 gick Kia i bräschen för ännu längre garantiåtaganden. Och det har nu också ett antal europeiska tillverkare hakat på.

Den verkliga skadebilden framgår inte riktigt i statistiken, eftersom de asiatiska tillverkarna tagit hand om mycket på egen hand, via garantier eller goodwill. Och det är ju förstås det allra bästa, då belastas inte vi försäkringstagare lika hårt.

När LF presenterar nästa rapport bör europeiska tillverkare som Renault, Opel, Ford och Peugeot hamna bättre till i statistiken – för att inte tala om redan nu topplacerade Mitsubishi – som från årsskiftet införde åtta års nybilsgaranti.

De tillverkare som ligger kvar med tvåårsgarantierna får bekänna färg.

När man byter bil ofta är det inte lätt att komma ihåg på vilken sida tanklocket sitter. Dessbättre är de flesta bilar försedda med en liten markering på bränslemätaren som visar om det är vänster eller höger som gäller.

Ett annat förargligt misstag som inträffar då och då är att man i tanklöshet (!) fyller på bensin när det ska vara diesel. Det har hänt några gånger under årens lopp med våra testbilar.

Själv har jag klarat mig från att göra detta fatala misstag men när jag lånar ut en dieselbil säger jag alltid: "Diesel, diesel, diesel!". Tre gånger.

Ägaren till den Volvo V50 som jag såg på väg till jobbet i morse har ett annat sätt att undvika feltankning. En dekal på utsidan av tankluckan (se bilden).