Tycka vad man vill om Saabs ledare Victor Muller (och det gör man!) men en slipad taktiker är det! Genom att ansöka om rekonstruktion hejdar han tvärt alla de gläfsande vargar som jagar den stackars biltillverkaren med hot om utmätning och konkurs.
Men frågan är om Saab beviljas rekonstruktion än en gång. Situationen i dag är lite annorlunda än den var när Saab rekonstruerades 2009. Då fanns det en möjlig substans i företaget; nya bilmodeller var på gång och Saab hade en stark och mycket respekterad ledning som fick både anställda och underleverantörer att slå knut på sig själva för att få fart på produktionen.
Nu vet vi hur det gick. Nya 9-5 har sålt uselt. VD Jan Åke Jonsson har dragit. Ersättaren kan i snällaste fall beskrivas som entusiastisk och outtröttlig. Men knappast som pålitlig.
Det är inte troligt att det finns någon långsiktig livskraft kvar i Saab. Grundförutsättningarna verkar ju saknas. Saab har i dag inga bilar som folk vill köpa. 9-3 är för gammal. 9-5 är för stor och dyr. 9-5 kombi finns inte. Var och en begriper ju att om en biltillverkare inte får inkomster av bilförsäljning, är det kört.
Nu hänger det på tingsrätten. Drar ärendet ut på tiden, kanske det hinner komma in lite pengar från Kina som kan hålla fordringsägarna lugna. Men om det kommer in pengar nog för att få igång produktionen igen efter fem månader är tveksamt. Det krävs många miljarder. Och det kanske inte ens räcker, för nu är förtroendet för Saab nere i botten hos underleverantörerna. Ingen kommer nog ens att leverera en påse muttrar utan att kräva förskottsbetalning.
Men de anställda har fått ännu ett halmstrå att klamra sig fast vid. Mitt råd är: släpp taget. Volvo behöver folk.
Bild
Nästa artikel
Biltestarbloggen