Sök

EPA-traktorns återkomst

En trendspaning under sex veckors påtvingad ledighet (knäoperation): EPA-traktorn (okej då, A-traktorn) är het igen bland landets 16-åringar. Ja, inte i Stockholm förstås; här skulle det inte funka med ett fordon som tar lika mycket plats som en vanlig bil men bara får köras i 30 km/tim. Det skulle bli lynchstämning i trafiken.

Men på den skånska landsbygden, i Dalarna, Värmland, i Norrbotten... överallt ser man dom i sommar. Skillnaden jämfört med tidigare är att det nästan aldrig numera är en ombyggd Duett (dom har väl tagit slut). Men Volvo håller fortfarande ställningarna som EPA-objekt fast nu handlar det om 240- och 740-modellerna.

Kul att se alla fantasifulla ombyggen är det i alla fall.

"EPA-traktorns återkomst"
"En trendspaning under sex veckors påtvingad ledighet: EPA-traktorn är het igen bland landets 16-åringar."

Kia visade att inget är omöjligt

Victor Muller har tydligen säkrat drygt två miljarder från Kina. Läste nyheten på väg till Arlanda där jag om en stund ska ta flyget till Söul och träffa Kias ledning med chefen Hank Lee i spetsen.
 
Jag hade tänkt fråga Mr Lee om hur Kia bar sig åt för att resa sig från askan. 1998 var Kia konkursmässigt men räddades av att Hyundai gick in och köpte bolaget.
 
Nu tillverkar Kia 1,4 miljoner bilar per år, finns representerat i 172 länder och har 42 000 anställda. Och tjänar rätt mycket pengar.
 
En fantastisk resa och frågan är hur det gick till?
 
Exemplet Kia visar att nästan ingenting är omöjligt. Kanske borde Victor Muller åkt till Sydkorea på en gång för att få lite råd och dåd.

"Kia visade att inget är omöjligt"
"Exemplet Kia visar att nästan ingenting är omöjligt. Kanske borde Victor Muller åkt till Sydkorea på en gång för att få lite råd och dåd."

En japan är mesta jänkaren

Glöm Chrysler, Ford och GM. För tredje året i rad utses Toyota Camry till den mest amerikanska bilen. Bilsajten Cars.com har rangordnat modeller efter tillverkningsplats, var komponenterna kommer ifrån och hur många bilar som säljs på den amerikanska marknaden. Camry hamnar överst på pallen.

Nationsgränser har suddats ut i dagens globaliserade bilindustri. Om någon öppnar plånboken är ingenting heligt.

I dag ägs Jaguar, något av det mest brittiska av det brittiska, av indiska Tata Motors. Snart kan Saab hamna i kinesiska händer. Volvo är redan där.

Vilken är egentligen den mest svenska bilen? Finns över huvud taget en svensk bil?

"En japan är mesta jänkaren"
"Glöm Chrysler, Ford och GM. För tredje året i rad utses Toyota Camry till den mest amerikanska bilen."

Saab blöder – och nyanställer!

”Är du nyfiken på att se och uppleva Saab Automobile från insidan?”

Ja, så inleds sex färska platsannonser hos Arbetsförmedlingen. På riktigt. Arbetsgivare: Saab Automobile AB.

”Vi som arbetar här går vår egen väg, vi tänker fritt och ser möjligheter. Vi ger aldrig upp. Vi kallar det Saabandan och den har tagit oss långt”, fortsätter annonserna.

Ska man skratta eller gråta?

Tidigare i veckan gav företagets informationsavdelning rådet till en journalist på Dagens Industri att inte ta semester den här veckan. Affären som ska lösa alla problem är nära, var budskapet.

Sedan dess har ingenting hänt. Förutom att Kronofogden påbörjat sin utmätning, men jag antar att det inte var det som informationsdirektör Eric Geers syftade på.
 
Vad kan då det här betyda? Behöver man ersättare till personal som sagt upp sig? Eller är det så att man faktiskt har en ekonomisk lösning på gång?

Flera medier rapporterar nu att ett amerikanskt konsultföretag, Endeavour Advisor Group, ska skramla fram nya pengar till Saab. Samtidigt är Saab nere för räkning. Och nästa vecka ska augustilönen betalas ut.

För dig som vill ”uppleva Saab Automobile”:

SQ-Engineer till Advance/Current
Senior Inköpare till Indirekt Material

Inköpschef till Chassis/Thermal

Inköpare till Body/Exterior

Inköpare till Chassis/Thermal

Inköpare till Electrical/Powertrain

"Saab blöder – och nyanställer!"
"Är du nyfiken på att se och uppleva Saab Automobile från insidan? Ja, så inleds sex färska annonser hos Arbetsförmedlingen."

Framtidens lampa är här!

Det här är framtiden hävdar Göran Alexi på KG Knutsson, generalagent för Hella i Sverige. Det han visar är det första extraljuset av rang som bygger på LED-teknik.

Hella Luminator LED har tre lysdioder som skickar allt ljus in i reflektorn och som sedan styr ut ljuset på vägen. Lampan ska lysa ungefär som en godkänd xenonlampa. Skillnaden är att LED-lampan lyser något längre och med avsevärt vitare ljus. Fördelarna med LED uppges vara längre brinntid, jämfört både med halogen och xenon, vitare ljus, bättre motstånd mot stötar och lägre förbrukning.

Lampan är däremot förhållandevis tung, vilket delvis beror på att elektroniken är inbyggd och dessutom behöver kylas via flänsar. Testas i Vi Bilägare nummer 12, som finns i butik från den 13 september!

"Framtidens lampa är här!"
"Det här är framtiden hävdar Göran Alexi. Det han visar är det första extraljuset av rang som bygger på LED-teknik."

Norska priser i Funäsdalen

Funäsdalen ligger inte så långt från Norge, sju mil eller något sånt. Är det månne därför som lunchpriserna ligger på en så hög nivå?

Norrmännen är ju vana att betala rejält för sig.

En pizza för 80 kronor är i och för sig inte så farligt. Men väljer man att ha älgkött på pizzan så stiger priset med över 50 procent till 125 kronor.

Och vanligt vatten till maten går på 20 kronor eftersom det är förpackat i plastflaskor. Det finns förvisso kranvatten men förvägrades oss.

På dörren till toaletten står en sån där skylt som jag verkligen inte uppskattar: "Endast för våra gäster, övriga 10 kronor".

Men pizzan var god...

Kylan knäcker Navaran

Det var bistert i Ljusnedal i morse. Minus 23 grader när testveckans andra 
kupévärmetest skulle göras.

Min bil, Volkswagen Polo, var trögstartad men knattrade igång så småningom.

Två av de digitala termometrarna gav upp.

Och precis nu, när vi ska upp till Flatruet för att fotografera, kommer fotoassistenten Simon och frågar efter startkablar. Fotopickisen, en Nissan Navara, vägrar starta.

Hemfärden fryser inne

Klockan är snart 22.30 på torsdagskvällen och jag kollade just termometern. Minus 29 grader.

I morgon är det tänkt att vi ska göra ett tredje kupévärmetest för att sedan bege oss hem för att fira jul. Resten av gänget åker till Stockholm men själv viker jag av i Sveg och drar norrut mot Kiruna.

Jag tror att vår planerade avfärd vid 9-tiden fryser inne. Fotobilen startar säkert eftersom vi fått ställa in den i ett varmgarage.

Bensindrivna Opel Astra funkar nog också och kanske även följebilen Volvo XC60 som trots att den är dieseldriven visat sig klara kylan bra.

Men VW Polo? Mycket tveksamt. Skoda Yeti, Peugeot 3008, Kia Venga..? Jag är skeptisk.

Årets avåkning avklarad!

En strålande dag på Flatruet. Minus 26 grader, molnfritt och vyer och fotoljus som fick fotografen Per Hammarsjö att stråla av lycka.

Riktigt lika glad var han inte när han efter ett par timmar åkte iväg ensam för att reka efter nya fotomiljöer.

Åkturen slutade med en rejäl dikeskörning med den fyrhjulsdrivna fotobilen, Nissan Navara.

- Jag skulle vända på vägen och trodde inte att det var några problem att komma lite utanför plogvallen.

Det var det. Under snön fanns nämligen ett dike och Navaran blev hängande på buken. Räddningen blev vår andra fyrhjulsdrivna följebil, Volvo XC60, som med dubblösa vinterdäck till slut lyckades dra upp Navaran.

Bländande bakljus

Dimljus bak är en bra grej när det är snörök. Det främre dimljuset är nästan aldrig nödvändigt och därför är det förstås obegripligt att så många bilar har en konstruktion som tvingar föraren att tända fram för att kunna tända bak.

Kombination halvljus/dimljus fram är som bekant olaglig. Jag har aldrig tyckt att den kombinationen varir särskilt störande.

Det kan däremot bakdimljuset vara. Många bilister tänder dimljuset så fort det kommer lite snö. Jag har blivit bländad av den synen åtskilliga gånger de senaste två snöveckorna.

Å andra sidan har det verkligen varit befogat med dimljus bak många gånger och då har jag förstås uppskattat det.

Hör här: detta är en blogg!

På förekommen anledning vill jag härmed påminna om att detta är en blogg. Det innebär att åsikterna som framförs är mina personliga och inte alls behöver stämma överens med tidningen Vi Bilägares officiella ståndpunkter i olika frågor.


Det är alltså ingen "ledare*", vilket många som skriver kommentarer verkar tro. Om jag skriver att jag inte litar riktigt på Victor Muller, att jag tycker att Ford S-Max är en djäkligt bra bil, att jag tycker att cyklister struntar i trafikregler, att jag ibland gillar att köra fort, att jag avskyr bilförare som håller för korta avstånd... så är det mina egna tankar.


Jag har en god vän som ofta gör ett tillägg när han uttalat sin mening: "...men det här är bara min personliga åsikt".


Jag har alltid tyckt att det varit en fullständigt onödig markering. Fel av mig.

Inte till er (färd)tjänst!

Ã-stermalm i Stockholm på måndagskvällen. Jag satt och väntade bakom ratten i en Skoda Superb kombi på Grev Turegatan.

Bilen är inlånad för testduell mot Mercedes E-klass kombi i Vi  Bilägare nr 4. Stora dekaler på båda sidorna där det står Vi Bilägare och TEST.

Jag pillade lite med radion när det knackade på rutan. Tittade upp och såg en äldre dam utanför. Jag tryckte ner rutan och fick frågan:

- Är det här färdtjänst?

Säger det något om bilen? Om mig? Om Vi Bilägare? Eller hade den gamla damen bara väldigt dålig syn?

Frågorna hopar sig.

Jag har kamratstöd

Ett och ett halvt glas... Det börjar kännas lite grann i huvudet.


Tommy Wahlström till vänster och Micke Schultz till höger hjälper mig att hålla ordning på testprotokollet.


Tanken är att jag ska klämma i mig en flaska vin före klockan 10 och sedan vänta en timme innan jag börjar blåsa i de sju alkomätarna.


Ivrigt påhejad av kollegerna bör det gå vägen. Det är bra med kamratstöd.

Gubbsjuk bilvärld

Det är Internationella kvinnodagen i dag. För hundrade året.


I bilvärlden verkar det vara hundra förlorade år. Bilsalongerna är ett exempel.


För ett par-tre år sen besökte jag bilsalongen i Moskva. I stort sett varje monter hade lättklädda damer som svassade runt bilarna på höga klackar. En del med förföriska blickar, andra med helt tomma ögon.


I Genéve pågår årets mässa för fullt. Även där pyntas många bilmontrar med kvinnor vars enda uppgift är att... Ja, vad då? Vilken tanke ligger bakom det här sättet att visa bilar? Ligger det någon tanke bakom det?


Vi fick ett erbjudande av en bilfotograf att köpa bilder från Genéve. Inte på bilarna utan på kvinnorna!


Gubbsjukt.

Drömresan inställd - tills vidare

Drömresan blev inställd, eller i alla fall uppskjuten tills vidare. Jag får tillbaka pengarna för flygbiljetten och hojhyran hos Eagle Rider i USA kan jag utnyttja upp till 18 månader framåt.


I stället för att glida fram på Highway 1 på amerikanska västkusten så är jag tillbaka på jobbet.


Vulkan-askan får konsekvenser på många sätt. Bland annat måste jag stryka tre provkörningar som vi skulle haft i Vi Bilägare nr 7 och som skulle ha gjorts utomlands den här veckan.


Alfa Giulietta, Peugeot RCZ och - framför allt - Dacia Duster. Det lär inte gå några flyg till södra Europa de närmaste dagarna.


En tröst är att man inte är strandsatt utomlands. Alla har vi väl  bekanta som sitter fast utan möjlighet att ta sig hem. Vi Bilägares chefredaktör Nisse Frendin skulle kommit hem från Sicilien i lördags. Just nu närmar han sig Milano med en hyrbil för att försöka få plats på ett tåg norrut.