Väg 293: Två mil – sex olika fartgränser

"Kortslutning hos Trafikverket" – så löd rubriken till en insändare i Falu Kuriren i mitten av augusti. Signaturen "Masen" kunde inte begripa hur sex olika hastighetsgränser kunde finnas representerade längs väg 293.

Vägen sträcker sig mellan Falun och Norr Amsberg och är knappt två mil lång. Insändaren avslutades med en fråga: "Har någon från Trafikverket åkt sträckan och kollat rimligheten i detta?"

Självförklarande hastigheter
– Nu är vi på noll meter, säger Fredrik Åberg.

Han sitter på passagerarplatsen när Vi Bilägares bil svänger in på vägen. Utanför fönstret passeras en blå skylt som visar 293. Fredrik Åberg är regional projektledare på Trafikverket med ansvar för de nya hastighetsgränserna.

– Ambitionen från vår sida är att sätta hastigheter som är självförklarande, säger han.

Väg 293 slingrar sig ut från Falun och fortsätter in genom ett skogslandskap. Nästa skylt är gulröd och visar 80. Innan hösten 2008 var det en hastighetsgräns som inte fanns längs de svenska vägarna. Dåvarande Vägverket ville ha ett mer finstämt instrument att reglera farten med. Fem gränser blev tio.

– Här har vi höjt bashastigheten från 70 till 80, säger Eva Hammarsten.

Hon arbetar som handläggare på Länsstyrelsen Dalarna och åker också med i bilen. Hon berättar att vägen har förbättrats samt att en separat gång- och cykelbana anlagts. Dessförinnan genomförde Vägverket en så kallad konsekvensutredning. Där slogs det fast att trafiksäkerheten skulle bli marginellt sämre med en högre hastighet. Antalet döda i trafiken längs vägen bedömdes öka med 0,2 personer per tio år.

Men i andra vågskålen fanns lägre utsläpp av koldioxid och en tidsvinst på 26 sekunder per resa. Samhällsekonomiskt skulle det innebära en vinst med 168 000 kronor per år.

Tre kriterier
293:an fortsätter förbi några faluröda hus och över ett krön. Vid ratten sitter Mathias Westin, trafikingenjör på Falu kommun. Det är just Falu kommun, Länsstyrelsen Dalarna och Trafikverket som tillsammans med polisen beslutar om vägens hastighetsgränser. Kommunen ansvarar för tätbebyggt område, länsstyrelsen för lokala nedsättningar utanför tätort och Trafikverket för bashastigheterna.

Eva Hammarsten berättar att myndigheterna åkte ut till vägen innan gränserna fastställdes.

– Det går inte att krasst sitta och bocka av efter någon mall. Det är alltid någonting i miljön som får styra, säger hon.

Framför allt bedöms vägen utifrån kriterierna trafiksäkerhet, miljö och framkomlighet.

– Trafiksäkerhet och miljö bromsar, framkomlighet gasar, säger Fredrik Åberg.

Billigaste åtgärden
Efter ytterligare en bit kommer vi fram till Smedsbo. Först sänks hastigheten till 60 km/tim - men redan 100 meter senare visar ytterligare en skylt 40.

– Det hade varit ett för stort steg från 80 ner till 40 direkt. Man ser det här som nedtrappning, säger Fredrik Åberg.

Sträckan med 40 km/tim fortsätter 400 meter innan gränsen i två steg höjs till 60 och slutligen 80. Passagerarna i bilen radar upp en lång rad skäl till 40-gränsen.

– Bebyggelse, ingen separat gång- och cykelbana, dålig sikt, kurva, krön, fyrvägskorsning, folk rör sig, oskyddade trafikanter, passage, säger de om vartannat.

Eva Hammarsten påpekar att hastigheten bara är ett verktyg för att påverka trafiksäkerheten. Hon menar att fysiska åtgärder kan vara ett alternativ, men att riva hus och bygga nya vägar är dyrt.

– Vi har själva önskemål om en bättre korsning här, men miljön är inte sådan och man kan inte alltid få som man vill, säger hon.

Fredrik Åberg nickar.

– Att reglera hastigheten är den billigaste åtgärden. Helst av allt kanske man hade velat ha krockkuddar längs vägarna, säger han.

Trafikmiljön styr
Vi åker vidare mot Norr Amsberg och så småningom visar sig Dalälven bortom ett fält. När 293:an tar slut efter en skola har Mathias Westin i förarsätet bytt hastighet 13 gånger längs vägens två mil. Insändaren i Falu Kuriren kommer på tal.

– Det är viktigt att inte ha förändringar som folk inte förstår, säger Mathias Westin. När jag kör den här vägen känner jag att miljön ändras och då måste jag ändra hastigheten.

Fredrik Åberg från Trafikverket menar samtidigt att de olika hastighetsgränserna inte bör vara för många om trafikanterna ska acceptera dem. Med för många förändringar riskerar vägen att bli plottrig.

Han påpekar också att utsläppen av koldioxid blir mindre med en jämn hastighet. Men det är inte så enkelt alla gånger, säger han.

– Man kan inte säga: Åh, nu är det plottrigt. Man måste fråga sig om det är plottrigt för att trafikmiljön är plottrig. Jag tror inte riktigt alla tänker på det.

Samtidigt tycker Fredrik Åberg att det finns fog för insändarens kritik.

– Vi har själva ett önskemål om att det inte ska vara så många olika gränser. Men det är viktigare att anpassa efter verkligheten än att ha ett systemtänkande om att vi alltid ska ha perfekt antal gränser.

Diskutera: Är de för många olika fartgränser längs svenska vägar?