Så skyddar du dig mot bilbrotten

Har du drabbats av inbrott i din bil eller har din bil rent av blivit stulen? Du är inte ensam i så fall, bilbrotten står för närmare tjugo procent av alla anmälda brott.

Under 2009 anmäldes 23 700 bilstölder, varav mer än 8 000 försök till bilstöld. Totalt stals 15 206 bilar under 2009. Det innebär 41 bilstölder i genomsnitt om dagen året om. Samma år anmäldes 73 500 stölder ur eller från bilar, enligt statistik från BRÅ (Brottsförebyggande rådet).

Ändå har bilstölderna minskat kraftigt de senaste åren. Från 2000 till 2009 har bilbrotten mer än halverats i antal – från en bit över 200 000 till 96 200.

Den viktigaste förklaringen till det är det EU-direktiv från 1998 som krävde att alla nytillverkade personbilar skulle ha ett elektroniskt stöldskydd, så kallad immobilizer. Det har lett till att bilbrotten har ändrat karaktär under 2000-talet.

Äldre bilar utan elektroniskt stöldskydd är fortfarande överrepresenterade i stöldstatistiken. Men eftersom bilar tillverkade före 1998 blir den allt mindre del av bilparken så hittar tjuvarna nya knep för att komma åt bilar.

16 procent klaras upp
Numera är nyckelstölder ett av de vanligare sätten att stjäla en bil. Det kan ofta handla om att bilägare är slarviga med var de förvarar nyckeln. De har den i jackan som de sedan hänger av sig på kontoret, restaurangen eller gymmet. Ibland görs också inbrott i hus, sommarstugor, bilverkstäder eller bilfirmor för att komma åt just bilnycklar.

– Nyckeln är den viktigaste anledningen till bilstöld, att någon har kommit över nyckeln helt enkelt, säger Göran Kellner, utredningschef på försäkringsbolaget If.

– Olovligt brukande är också relativt vanligt, att någon lurar till sig bilen på något sätt. Det kan vara hyrbilar eller provkörningsbilar från en bilfirma som inte lämnas tillbaka. Inte sällan har personerna som lurat till sig bilen uppträtt med falska körkort. Men någon stöld har då inte begåtts, eftersom bilarna har lånats ut frivilligt.

Torbjörn Serrander är utredare på Larmtjänst, som samarbetar med försäkringsbolagen:

– Enligt ett projekt som vi gjorde 2006 var 23 procent av stöldanmälda bilarna aldrig stulna. Ägaren har glömt bort var han parkerat, att han lämnat in bilen på service eller lånat ut den till någon. Vi förvånades själva över att det är så vanligt.

Bara 16 procent av bilstölderna klaras upp. Därför är det svårt att beskriva en typisk biltjuv.Kriminologen Jerzy Sarnecki säger såhär:

– Förr var den typiske biltjuven en tonårig kille som tog sig en sväng med kompisarna, inte sällan var de onyktra. Eller så handlade det om personer som ville ta sig hem från en fest. Det var så fruktansvärt enkelt att stjäla en bil. Men gradvis har bilden av biltjuven förändrats, idag handlar det mer om proffsligor.

Biltjuven är nästan alltid en man från det som brottsforskare kallar för socioekonomiskt svaga områden. Precis som i många av andra typer av brottslighet. Mer än hälften av de som dömdes för bilbrott under 2009 var under 21 år. De vanligaste straffpåföljderna var fängelse, skyddstillsyn och ungdomstjänst.

– När det blivit svårare att stjäla bilar är det inte lika frestande att göra det. Därför är det troligt att en del personer också avstår från att begå de här brotten. Eftersom bilbrott varit ett instegsbrott är det inte omöjligt att vi får färre kriminella i framtiden om färre personer  börjar med att stjäla bilar, säger Jerzy Sarnecki.

Undersökningar gjorda på 90-talet visade att hälften av biltjuvarna ansågs sig ha ett transportbehov och därför stal en bil. Nästan en tredjedel uppgav också att motivet var nöjeskörning. Äldre biltjuvar drivs däremot oftare av vinstintresse som motiv. Grupptryck, hämnd och leda finns också bland motiven hos biltjuvar.

Stora regionala skillnader
Störst risk för att bli drabbad av bilbrott är om du äger en Mazda, Ford eller Saab, tillverkad före 1998. Bor du dessutom i ett bostadsområde där allmännyttans bostadsbestånd dominerar är risken ännu högre.

Främst gäller det socialt utsatta områden, ofta i samma slags område som gärningsmannen kommer ifrån. Bilbrotten är också en av de vanligaste orsakerna till att folk upplever ett bostadsområde som otryggt.

Det finns också stora regionala skillnader – risken är minst att bli drabbad av bilstölder i Västerbotten, medan den är störst i Stockholm och Västra Götalands län.

– Bilden av biltjuven har förändrats. De bilar som är tillverkade innan EU-direktivet om elektronisk startspärr började gälla stjäls precis som förut. Men en del av de bilarna skrotas ut, så de utgör en allt mindre del av den totala vagnparken. De som stjäl nyare bilar är proffsigare, det kräver ofta att man kommer över nyckeln på något sätt, säger Göran Kellner på If.

När en bilägare anmäler till sitt försäkringsbolag att bilen blivit stulen gör de en egen utredning om händelsen i vissa fall. Det kan handla om att försäkringsbolaget fått tips om att bilen inte är stulen utan exporterad och såld till utlandet. Sätten att försöka lura försäkringsbolagen är många.

– Vi utreder om det finns omständigheter som är oklara eller som talar emot att ett försäkringsärende föreligger. Sådana omständigheter kan vara att ägaren haft bilen inne på verkstad nyligen och avböjt en dyr reparation. Eller att bilen har varit till salu och att ägaren inte har fått den såld, säger Göran Kellner.

Stölderna av delar ökar
Flera försäkringsbolag har högre premier för privatimporterade bilar än för svensksålda. Det har visat sig att ägarna till privatimporterade bilar i högre utsträckning har försökt lura försäkringsbolagen genom falska stölder.

En hög andel av de privatimporterade bilar som stöldanmäls har i själva verket omfattade motorskador, en följd av manipulerade kilometerräknare.

De allra flesta stulna bilar återfinns, omkring 90 procent. Men bara tio procent av de bilar som återfinns är i samma skick som tidigare, enligt ägarna. Hälften av bilägarna uppger att bilarna är delvis förstörda och fyra av tio bilägare menar att förstörelsen är avsevärd.

Enligt en utredning från 2002 kostade bilbrotten försäkringsbolagen cirka 1,8 miljarder kr per år. Det motsvarar omkring fem miljoner kr varje dag.

Trots att bilstölderna har minskat de senaste åren så ökar stölderna av delar från bilar. Det handlar främst om krockkuddar, xenonlampor och navigationssystem.

– Det här går i vågor, ibland är en viss ort drabbad. Om det inträffar en mängd stölder från bilar av sådan här utrustning i Uppsala så vet vi att sannolikheten är stor för att det senare ska hända i Umeå eller Norrköping. Det handlar om folk som kommer hit på stöldresor, säger Göran Kellner.

Det kan bli mycket dyrt att ersätta sådana delar, ibland kan det kosta lika mycket som bilen är värd. Då löser försäkringsbolaget in bilen.

– Om ett airbagsystem kostar 20 000–30 000 kr att ersätta här så finns det en marknad där mindre nogräknade personer plockar in en motsvarande airbag från en annan bil för kanske en tredjedel av den summan. Det är därför det sker sådana här stölder, säger Göran Kellner.

– Då har vi nästa risk, bovarna vet ju att den här bildelen kommer att ersättas och kan därför komma tillbaka för att stjäla den på nytt. Det är inte ovanligt.

När stöldskyddet på bilarna blev bättre var det många som befarade att biltjuvarna skulle ta till andra, mer desperata åtgärder för att få tag på bilar. Ett aktuellt exempel: den första december rånades en kvinna i Rosengård i Malmö på sin Saab 9-5 Aero. Två gärningsmän ska ha hotat kvinnan med pistol vid en stormarknadsparkering.

– Men bilrån har inte alls ökat i samma omfattning som man befarade. Det har förekommit att personer som utgett sig för att vara köpare av en bil sedan hotat ägaren med vapen. Ett annat exempel kan vara desperata, våldsamma personer på flykt undan polisen eller andra kriminella. Men det är sällsynta fall, säger Jerzy Sarnecki.

”Gör upp affären på banken”
Bilrånen är vanligast i storstadsområdena och i sju av tio fall hotas bilägaren med något vapen av gärningsmannen. Av de fall som klaras upp visar det sig att bilrånarna ofta är tungt kriminella sedan tidigare. Mer än hälften av bilrånarna är dömda fler än fyra gånger tidigare.

De flesta bilarna återfinns, men en stor andel hittas uppbrända. BMW och Mercedes är överrepresenterade märken bland de bilar som ägaren blir rånad på. Motiven är vanligen nöjesåkning eller för att använda bilen vid andra brott som inbrott och rån.

– Ska man sälja sin bil så är det säkrast att göra upp affären på en bank, då minskar risken för att man ska bli rånad på bilen eller pengarna. En bil är ersättningsbar, det är inte värt att själv ta risken att bli skadad, säger Lars Stervander, kriminalinspektör vid länskriminalen i Stockholm.

– De personer som utför sådant här är oberäkneliga, det är inte att rekommendera att göra något motstånd.