På vilken planet lever forskarna?

Bilen har blivit en konsumtionspryl för njutning snarare än ett nödvändigt transportmedel. Detta hävdar fem ledande transportforskare på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt.

I artikeln är det många kängor som delas ut. Den första riktas mot miljöminister Andreas Carlgren, som i sitt förslag på hur Sverige ska bli kvitt sitt beroende av fossila bränslen inte nämner transportsektorn. Forskarna hävdar att det i dagens samhälle – med ett enormt medialt utbud och allmänna kommunikationer – inte är hållbart att hävda att bilens roll liknar den som den en gång hade.

Nästa känga att delas ut genom undersökningen – som går under namnet Bisek (Bilens sociala och ekonomiska betydelse) – går inlindat till konsumenter som köper bilar med prestanda som överskrider behoven. Avslutar gör man med ett påhopp på representanter från  fordonsindustrin – som nyttjar konsumenten för ekonomisk vinning – samt motorjournalisterna, vilka målar upp en romantisk bild av bilen som en mental tvättstuga snarare än transportmedel.

De  ”alltför många bilresorna” bottnar enligt forskarna i ”att bilen är en konsumtionspryl som ger njutning”. Problemet föreslås lösas genom att konsumenten får betala fullt ut för sitt bilinnehav, helst redan vid inköpstillfället och sedan löpande under ägandets tid.

Pengarna som de fega politikerna inte håvar in via denna typ av beskattning – eftersom de är rädda för att tappa väljarstöd – föreslås gå till utbyggnad av allmänna kommunikationer med hög kvalitet, lägre tidsåtgång samt rättidighet.

Utspelets enda resultat var måhända att provocera igång en debatt, för att på fullaste allvar tro att detta är en realistisk lösning på en del av miljöproblemet är befängt.

I ett samhälle som till mångt och mycket bygger på tillgänglighet och förmåga att få ihop det berömda livspusslet är en väl fungerande mobilitet ett måste, inte bara ur ett rent medicinskt perspektiv utan även för välfärden i stort. Att hoppa på den grupp fordonsägare som i många fall leder den miljöfrämjande utvecklingen är fel.

I dagsläget finns det få områden där så många enskilda personer är så miljömedvetna som inom bilismen. Av de nya bilar som säljs i dagsläget blir motorerna mindre och mindre, samt fler och fler med effektiv dieseldrift. Detta trots att ägandekostnaderna många gånger är högre för de sistnämna.

Andra tecken som styrker samma påstående är att omsättningen av begagnade storbilar med törstga bensinmotorer minskar, vilket även avspeglat sig på begagnatpriserna. Trots detta blir bilarna stående utan ägare och att köra en törstig suv beskrivs allt som oftast som politiskt inkorrekt.

Av de dryga 4,3 miljoner personbilar som finns registrerade i Sverige vågar jag hävda att endast en mikroskopisk andel används till rekreation. De andra bilarna tjänstgör som nödvändiga pusselbitar i en många gånger överbelastad vardag. Att smeta på ytterligare avgifter för denna redan redigt belastade grupp kan få oanade konsekvenser.

Att sedan, som artikelförfattarna ser som en del av lösningen, uppmana bilägarna och deras familjer att flytta till mer strategiska platser – där beroendet av bil är mindre – får mig att fundera kring vilken planet dessa fem ledande forskare egentligen befinner sig på.