”Jag blir frustrerad över kritiken mot bilisterna”

Forskarna verkar tro att bilen bara används för att förarna är lata, skriver Niklas Carle.

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Bidraget på 1 000 kronor, tänkt att kompensera för höjda drivmedelspriser, har skapat debatt även utanför bilkretsar. Många menar att träffsäkerheten är dålig och att pengar kommer att landa hos personer som inte är i behov av det finansiella stödet, alternativt inte påverkas av de höga priserna på diesel och bensin.

Ett vanligt använt exempel på detta är när bidraget landar hos mottagare i storstäder, eller hos de som äger en bil som inte behöver fossila drivmedel för att fungera, exempelvis en elbil. Statsminister Magdalena Andersson (S) erkänner den bristande träffsäkerheten men ursäktar den med att snabbhet är viktigare.

Nyheten om bidraget har även fått forskare att yttra sig. Senast ut är Anna Niska, forskningsledare på VTI, som i en artikel i DN menar att delar av stödet borde gå till att bygga ut cykelinfrastrukturen, med motiveringen att stora delar av befolkningen endast har korta vägar till förskola, mataffär och arbete och därför borde kunna ersätta bilen med cykeln.

”Att jämföra äpplen med päron kommer inte övertyga någon”

Som både inbiten cyklist och bilist blir jag frustrerad av denna typ av uttalanden. Jag instämmer med påståendet att bidraget i vissa fall är felriktat, men huvudargumentet som används för att cykeln skulle kunna ersätta bilen för många svenskar – närheten till a, b och c – är lika generaliserat trubbigt som bidraget. Många forskare verkar tro att bilen enbart används för att förarna är lata.

Anna Niska: fortsätt att kämpa för cyklisternas bästa (jag hejar på dig!), men spetsa till dina argument om du vill få med fler i cykelrevolutionen. Att jämföra äpplen med päron kommer inte att övertyga någon, allra minst de tvåbarnsföräldrar som handlar innan hämtning på förskolan, för att enklare hinna till barnens träning efter middagen.

Både bilen och cykeln har sina brister – och fördelar. Med god kunskap om dessa ökar chansen till en konstruktiv och upplysande diskussion. Samtidigt minskar risken för att vara ute och cykla, även om det är svårslaget många gånger.