I slutet av augusti 1959 dök den första nytillverkade Minin upp till försäljning. Alec Issigonis design med tvärställd motor och framhjulsdrift var banbrytande. Det var en lösning som gav bilen rimliga innerutrymmen trots de minimala yttermåtten. Under de första åren tillverkades bilen i brittiska Birmingham, då under namnet Morris Mini Minor eller Austin Seven.
Låg bränsleförbrukning och lågt inköpspris gjorde bilen populär. Men designen med god viktfördelning och individuell stötdämpning på samtliga hjul visade sig även konkurrenskraftig i tävlingssammanhang. En legendarisk vinst i Monte Carlo-rallyt 1964 med Paddy Hopkirk bakom ratten på en Mini Cooper S bevisade detta.
Sedan 2001 är det BMW som bygger Mini-bilarna, varumärket hade redan då varit i den tyska tillverkarens ägo sedan 90-talet. Den tredje generationen av den återuppväckta bilen började säljas så sent som i år. Även fast Mini vuxit i storlek för varje år har den behållit mycket av sin livfulla karaktär och popularitet. Nytt för i år är bland annat små trecylindriga motorer och ett femdörrars karossalternativ.
Diskutera: Vilken Mini är din favorit?
Relaterade bildspel
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Pi jag minns första gången jag körde en Morris 1100, alltså Minis lite större bror, en bil som kunde blivit en succe, men som schabblades bort (kunde förmodligen blivit en av de bästa bilar som funnits på den tiden i sin klass). När motorn gick på tomgång var det omöjligt att se något i innerbackspegeln som bara var en vibrerande diffus tingest. Arvet från Mini.
Säg bara inte att det var lika mycket vibrationer i andra småbilar på den tiden, VW typ 1 var ju ett under i mjukhet, jämfört med Mini, trots sin förkrigskonstruktion och jämför man med de franska, t.ex. Renault R8 eller Simca 1000 blir skillnaden ännu större.
Jodå, 1100/1300 var en mycket vettig bil, och visst sålde den bra. Det gjordes över 2 miljoner av dem! Plus de som gjordes utanför England. T.ex. 90.000 i Australien (186.000 MIni där)
Nu råkar vi ha ägt även en Morris 1100 som min pappa köpte när den var alldeles nyintroducerad men detta med vibrationer är nog inget som satt sig i mitt minne - men du har väl antagligen rätt saabnisse. Men den hade nog betydligt större problem med främst en konstruktion som innebar att en Gevalia-Opel var ett under av rostfrihet men även mekaniska problem fanns. Sen försvarar jag absolut inte A-motorn för även den hade vi bekymmer med i 1100:an . Men håller med dig om att det f ö var en trevlig liten bil för sin tid. Före 1100:an hade vi en Austin A40 Futura - även den köpt alldeles efter introduktionen och det var nog egentligen en bättre bil driftsäkerhetsmässigt men bakhjulsdriften var ju inget plus direkt mitt inne i Jämtland på vintern...:) Sen hade den trumbromsar som många andra bilar på den tiden och dom krävde rätt mycket omvårdnad för att inte dra snett. Det var nog t o m mekaniska trumbromsar på bakaxeln om jag inte minns helt fel. Däremot var den tämligen sparsam på bensin. Det var f ö den bil jag "lärde" mig köra med och det var tur att vi bodde på vischan för körträningen påbörjades vid 9 års ålder...:) Många skogsvägar har man tränat bilkörning på vid den tiden..:)
Jovisst har alla Mini med gummifjädring vanliga stötdämpare, vilket förstås ger möjlighet till uppgradering. Jag körde med ställbara SPAX på en av mina Minis, den bet bra i vägen! Komforten blev förstås lidande, ..
Hydrolasticen var överlägsen, särskilt på gatsten. Enkelt system men tyvärr blir det allt svårare att hitta friska fjäderdon. När ekonomerna fick styra slopades Hydrolasticen 1970 på Mini, förutom på Cooper S Mk3 och Clubman som behöll den ett år till.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.