Som enda svenska tidning testar Vi Bilägare rostskyddet på nya bilar. Här presenterar vi de bilar som klarat sig sämst.
Klicka på respektive modell för att läsa motivering.
Testade bilar 2009-2011:
Chevrolet HHR (2009)
Testade bilar 2005-2008:
Alfa Romeo 159 (2006)
Chevrolet Kalos (2005)
Chevrolet Matiz (2005)
Chevrolet Matiz (2008)
Citroën C-Crosser (2007)
Kia Picanto (2005)
Peugeot 1007 (2005)
Peugeot 4007 (2008)
Testa bilar 2001-2004:
Alfa Romeo 156 Sportwagon (2002)
Cadillac CTS (2003)
Cadillac Seville (2001)
Chrysler Voyager (2001)
Citroën Berlingo Family (2003)
Daewoo Lacetti (2003)
Daewoo Kalos (2003)
Fiat Doblo (2003)
Honda Stream (2001)
Honda Civic (2001)
Kia Sorrento (2003)
Subaru Legacy (2003)
Suzuki Grand Vitara (2003)
Suzuki Alto (2003)
Suzuki Liana (2002)
Testade bilar 1997-2000:
Chevrolet Alero (2000)
Chrysler Voyager (1998)
Ford Fiesta (2000)
Hyundai Atos (2000)
Kia Sephia (1999)
Lada 110 (2000)
Mercedes E-klass (1998)
Nissan Maxima (2000)
Opel Corsa (1998)
Renault Laguna (1997)
Renault Scenic (1998)
Suzuki Alto (2000)
Klicka här för att läsa fler rosttest.
Diskutera: Hur viktigt är bilens rostskydd när du väljer bil?
5. Fabriksskydd och konstruktioner är effektiva och rimligtvis ska behandlingen räcka i minst sex år.
4. Ett bra och välgjort rostskydd, dock med några tveksamma konstruktionslösningar som på sikt kan orsaka problem.
3. Rostskyddet håller normalklass, någon form av behandling har gjorts på fabrik eller i importhamn. Extrabehandlingar blir nödvändiga på sikt.
2. Rostskyddet är inte tillförlitligt, behandlingen är sparsam eller saknas ofta helt och hållet. Här bör en behandling göras så tidigt som möjligt.
1. Rostskyddet är undermåligt. Bilarna klarar knappast en vinter på saltindränkta vägar utan angrepp. Behandling rekommenderas omgående.
Thomas Widström och hans medarbetare på Rostskyddsmetoder AB – med oslagbar branschvana – har tillsammans med Vi Bilägare granskat tusentals bilar, både gamla och nya. Vårt rostregister bygger på prognoser eftersom just dessa bilar har testats när de varit fabriksnya.
Ännu har vi inte facit för alla modeller, men erfarenhetsmässigt vet vi att bilar som har tunnare galvanisering, små doser av hålrumsvätskor eller bristfälliga konstruktioner, har sämre möjligheter att motstå rost. Sedan kan processen fördröjas av andra skäl, exempelvis den enskilde bilägarens skötsel av bilen.
En samlad bedömning ligger till grund för de betyg som sätts. Det finns exempel på bilmodeller som har ogynnsamma konstruktioner, men som ändå fått ett hyfsat betyg tack vare kompletteringar av rostskyddet i svenska importhamnar.
Viktigt att notera är att det är själva grundskyddet som har bedömts och inte lackens vidhäftningsförmåga som på sikt också kan orsaka problem.
Med åren ökar självfallet kraven på tillverkarna. Det avspeglas också i våra betyg. En femma från 1997 är inte lika stark som en femma i dag. Vi har satt betygen efter de förhållanden och de preferenser vi hade vid testillfället. Av de skälen har vi delat in rostregistret i fyra årsmodellgrupper.
Flera bilmodeller är omtestade och vissa betyg har reviderats i efterhand när exempelvis problem med falskantförseglingar uppstått. I några fall bedömer vi att rostskyddet med åren till och med försvagats. Det gäller inte minst de tillverkare eller importörer som dragit in på extrabehandlingar.
Toyota och Subaru har exempelvis upphört med extrabehandlingar i Sverige – med motiveringen från huvudman ”att det inte längre är nödvändigt”. Mercedes och Ford är exempel på importörer som förstärkt rostskyddet i efterhand med tanke på ökad rostrisk på saltade svenska vintervägar.
Ålder: 52 år.
Bor: Växjö.
Familj: Gift, en son.
Yrke: Infrastrukturminister.
Tidigare uppdrag: Riksdagsledamot och gruppledare för Socialdemokraterna.
Utbildning: Sociologi och statsvetenskap, Högskolan i Växjö.
Kör: Volvo V40 CC D4 -13, Porsche Boxster S -02.
Fritidsintressen: Spela trumpet, fjällvandra, fiske och bilkörning.
Länkar
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Jag håller helt klart med om att Elfel är dagens "rost" som allt oftare dödar en bil och i bland gör att den skrotas då detta kan bli väldigt dyrt i moderna bilar.
Det finns faktiskt statistik på hur många elfel olika bilmodeller har som Motormännen fört statistik på men det har inte uppmärksammats så mycket och även jag tycker att Vibilägare borde göra egna sådana här undersökningar då Motormännen allt mer verkar villja att man ska vara medlem för att få del av resultaten och vi byter mer och mer ofta väldigt dyra elkomponenter på dagens bilar på mitt jobb.
Här är för övrigt den statistik från Motormännen jag kunde hitta: http://www.teknikensvarld.se/nyheter/081023-volvo-saab-nybil/index.xml
eller:
http://www.motormannen.se/Press/Tidigare_pressmeddelande/2007/26_09_2007.html
Det här är ju en ganska löjlig diskussion, anser man sig ha råd med en ny bil för 200000- 300000:-, men struntar i en rostskyddsbehandling för ca 5000::-, även om man blir varnad för att bilen har ett bristfälligt rostskydd, är man ju mer än lovligt korkad.
Och det handlar ju om rostskydd, inte om elektronikproblem!
Värsta rostburken på senaste tid är MB Vito, årgång 04-05 rostar om möjligt värre än tidigare modell, det sägs att dom blev helgalvade från -06, men polarens -09 visar redan tendenser till rost.
Men som sagt, oftast handlar det om kosmetisk rost, och dagens bilar ligger nog redan på skroten för nått annat fel innan dom får anmärkningar på rost, jag fick tex påpekande om ett hål i sparklådan på min Primera som förövrigt fungerar hur fint som helst, men vad kan man begära efter 19 år i vårt saltslask.
En polare som verkligen hatar rost skulle köpa en billig bil för några år sen, och spanade in Audi där man kan hitta rostfria bilar från tidigt 90 tal, men efter 10 tal provkörda ex gav han upp, bilarna var ju tokslut i allt annat ist, det blev ist en rostig Nissan som går som tåget, när man sitter i bilen och åker märker man ju inte rosten.
Ja, det där med rost på arbetsbilar är ett mysterium. Har själv sett en Vito i gå in i upplösningstillstånd redan efter 5 år. Till saken hör att man nu har 12 år rostskyddsgaranti, men som "alla" vet så är det inte värt så mycket när det gäller MB).
Mycket märkligt att arbetsfordon är så dåligt rostskyddsbehandlade. Undrar varför. Kan det vara för att de mestadels köps av företagare, som använder dem hårt under några få år? Man hinner då inte upptäcka problemen, utan det drabbar andre ägaren. Prispress? Men det har vi ju även på personbilssidan. Misskötsel? Säkerligen, men det finns även på personbilarna. Mysko.
Många arbetsbilar är ju vita och rullar mycket mer, och underhålls säkert sämre av förarna med.
Och vitt håller värmen borta i solen vilket mörka bilar inte gör, och då torkar då bättre upp och snabbare.
Kolla en vinter för att se de som blir isfria först.
De flesta privata mörka bilarna tycker jag överlag är mindre rost på även om det mörka döljer bättre.
Att Chevorna rostar är ju bekant, den går ju inte i Kaliforniens klimat här.
Min nästa bil blir en solid vit. Detta för att det är ganska lätt att få till färgmatchningen hos lackareraren. Min nyvarnade brå metallic är helt omöjlig. Silver är ju ännu värre. Hur må nga zebror rullar inte runt i trafiken?
Lite roligt att välja färg för att rosten skall synas sämre... Hur långt från bilen är man då?
En bra grej med vit lack på en nyare bil är att man ser rosten direkt om den skulle komma. Minsta lilla prick som dyker upp syns. Har inte sett någon än, men haft vissa sådana "rostiga" smutsfläckar under vintern, och även stenskott (utan rost) på motorhuven och de är väldigt tydliga. Ju fortfare det blir synligt desto bättre. Man går ju oerhört igenom bilen med lampa och lupp och letar efter rostblåsor.
I övrigt tycker jag vit är bättre än svart om man ska fortsätta lite mer offtopic. Min förra bil var en svart pärlemorsmetallic (blå pearl, så sjukt snygg!). Hade ytor omlackerade både på grund av rostrep men även en liten närkonakt, och kunde inte vid något tillfälle se några färgvariationer. Problemet var mest att allt damm syndes. En gång, efter att jag gjorde ett sällsynt besök till GDS-hallen, parkerade jag bilen för att gå in med hinken och betala. När jag kom ut igen hade ett par bilar åkt förbi på vägen (det var på vårkanten) och dammet låg som en fin hinna över hela bilen igen. :D Föredelen med den vita jag har nu (pärlemorsmeetallic) är att dammet syns mycket mindre. Drar man fingret över lacken för att se om bilen är dammig så gör man dock fel. För då får man en ren yta och dammet runt om syns. Men så länge man inte pillar på dammet så är det osynligt :p
Instämmer med Roger S. Min nuvarande nya bil är
en vit solid, och jag är jävligt nöjd med valet.
Precis som R.S beskrev så ser man rostfläckarna
och även de såkallade flygrosten lätt, så man kan avlägsna det snabbt.
Visst ser den skiten ut hyfsat snabbt, men är man som jag och tycker om att sköta den så är den
nästintill alltid fin :)
Jag har nu tagit bort ett antal kommentarer som inte uppfyller vårt krav på diskussionsnivå. Här diskuterar vi sak, inte person.
Upprepat missbruk leder till avstängning.
/Kevin Carlsson, webbredaktör
Leifer:
http://fc03.deviantart.net/fs71/f/2011/154/5/3/zoom_zoom_by_b1ackbird-d3hyym0.jpg
Så lyxig så ;o) ;o)
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.