Fel klädselfärg kan sänka värdet

Idag åkte jag i min bil med grön inredning och träratt till jobbet. Hur någon kan komma på nåt så vansinnigt som träratt funderade jag över tills kupévärmen infunnit sig. Nästan lika dumt som ratt i aluminium.
Jag trivs bättre i bilar med mörk inredning och röd instrumentbelysning. Det är vilsammare för ögonen vid nattliga irrfärder.

Var tidigare helt insnöad på svart skinn och helst med svart innetak. Tills jag provade med ljust... numera har jag väldigt ljus beige (elfenben tror jag den heter på bmw språk), ljust tak och panoramatak. Blir väldigt ljust, och hela familjen påverkas positivt och känner sig piggare vid långresor. Dessutom är ljus inte speciellt mycket svårare att hålla rent än svart. Torkad grus/lera syns ju som ett gråvitt sträck på svart

Jag skulle kunna stå ut med ljus inredning, det kan vara snyggt. Men aldrig någonsin att jag skaffar bil med träinslag i panel. Så pompöst fult. Än värre med nyare bilar där jag aldrig sett någon med träinlägg som ens ser äkta ut. Blir som plast med träutseende. Förmodligen för att det ska hålla och minska behovet av underhåll.

Jag tycker att valnöt i instrumentbrädan (som det ju också var) på engelska bilar förr är väldigt snygg.
Kombinerad med tydliga runda mätare och vippströmställare.
Och så en oxblodsfärgad skinnklädsel, det är sofistikerat!
Kan det bli bättre?

Saabnisse
Jag bör väl förtydliga att jag menar bilar från typ senaste 20 åren.
Bilar från förr är en annan sak. Men där ser inte heller träet ut som plast.

Förre Saabdesignern Einar Hareide sa en gång något klokt apropå virke i instrumentpanelen: Trä hör hemma i skogen.

jag väljer en klädsel och interiör som tilltalar mej, det är jag som skall köra bilen och samtidigt trivas.

Så med andra ord har Audi målgruppsanpassat sig väl genom att kalla den mörkgråa klädseln för svart. :-)

Frågan är ändå om inte iaf premiumbiltillverkarna försöker sig på att återintroducera träpanelerna efter tjugo år av aluminium, kolfiber och pianolack?

Det verkar som att alla biltillverkare fegar ur och håller sig till svart. I tyska bilar kan man som extraval få mörkgrått och i japanska murrigt gråbeige. Är det något ljusare är det i tyskarna något brunt och i Lexus mörkrött. Roligare färger hittar man mest i småbilar, företrädesvis franska.
Minns Saab 99 1974 med en behagligt mossgrön interiör.
När Saab 9000kom 1985, fanns den med mörkgrå, ljusblå, beige och mörkbrun klädsel där även instrumentbrädan inkluderades. Gillade den ljusblå.
Rover 75, som var någon av den mest sammanhållna bil jag sett beträffande enhetligt formspråk såväl ut- som invändigt, fanns i början av produktionen med ett otal karossfärger och interiörer i mörkgrönt, mörkblått, och om jag minns rätt även ljusgrått och mörkrött. Samtliga med kontrasterande kedersömmar (passpoaler).Jag gillade verkligen den bilen, gärna i den ljust, nästan lindblomsgröna med den gröna klädseln.
VW:s ofta bruna alternativ gillar jag inte alls.

Jag gillar när man jobbar med nyansbrytningar och gärna några kontrasterande smådetaljer.

Artikeln kan vara lite missvisande då det vid säljtillfället handlar om utbud och efterfrågan. Ok att 32 % vill ha svart och 16 % ljus inredning. Men om exempelvis 42 % av begagnatmarknaden består av bilar med svart inredning och 6 % med ljus inredning så är en bil med ljus inredning mera lättsåld.