Ulf Åberg stannade vid sidan om vägen för att hjälpa sin handikappade hustru ur bilen och in i huset. Parkeringsvakten skrev ut en bot på 900 kronor.
Att Ulf har ett handikapptillstånd och inte störde någon annan trafik, bryr man sig inte om.
"Så att jag var minst i vägen"
Ulf Åberg skulle släppa av sin handikappade hustru vid en adress längs Drottningholmsvägen i Stockholm.
På platsen är det trångt och där finns ingen vägren.
Längs körbanan löper en cykelbana och innanför den, en trottoar.
Emellertid finns gott om utrymme framför själva fastigheten.
Där svängde Ulf upp och stannade.
- Jag körde upp på sidan eftersom jag tänkte att så var jag minst i vägen, berättar Ulf Åberg.
- Längs Drottningholmsvägen går det många bussar som behöver komma fram och mitt på cykelbanan kan man inte stå.
Försökte överklaga
Ulf hjälpte sin hustru in i fastigheten.
När han några minuter senare kom ut till bilen, hade han fått en p-bot på 900 kronor.
Han kontaktade genast polisen för att överklaga böterna men förgäves.
Polisen anser att hela det stenlagda området utanför fastighetens port är att betrakta som gångbana.
Därmed är det också förbjudet att parkera där.
- Jag tycker det här är för jäkligt, säger Ulf Åberg.
- Det fanns gott om plats för fotgängare att gå förbi så ingen kan ha blivit hindrad av min bil.
- Vad ska man med ett parkeringstillstånd till om man inte kan använda det en sån här gång?
"Skulle ställt mig på gatan"
Men Ulfs omsorg om att inte stå i vägen för sina medtrafikanter kom denna gång att stå honom dyrt.
Gruppchef Marie Ericsson skriver i ett brev till Ulf Åberg att "polismyndigheten får ej göra skälighetsbedömningar utan ska endast kontrollera om anmärkningen är korrekt utfärdad".
Efter intensiv skriftväxling med Stockholmspolisens enhet för parkeringsärenden har Ulf Åberg nu gett upp sin förhoppning om att slippa böteslappen på 900 kronor.
- Det hade kanske varit bättre om jag ställt mig på gatan, då hade jag kanske klarat mig, säger han bittert.
Diskutera: Rätt eller fel med parkeringsboten?
"Så att jag var minst i vägen"
Ulf Åberg skulle släppa av sin handikappade hustru vid en adress längs Drottningholmsvägen i Stockholm.
På platsen är det trångt och där finns ingen vägren.
Längs körbanan löper en cykelbana och innanför den, en trottoar.
Emellertid finns gott om utrymme framför själva fastigheten.
Där svängde Ulf upp och stannade.
- Jag körde upp på sidan eftersom jag tänkte att så var jag minst i vägen, berättar Ulf Åberg.
- Längs Drottningholmsvägen går det många bussar som behöver komma fram och mitt på cykelbanan kan man inte stå.
Försökte överklaga
Ulf hjälpte sin hustru in i fastigheten.
När han några minuter senare kom ut till bilen, hade han fått en p-bot på 900 kronor.
Han kontaktade genast polisen för att överklaga böterna men förgäves.
Polisen anser att hela det stenlagda området utanför fastighetens port är att betrakta som gångbana.
Därmed är det också förbjudet att parkera där.
- Jag tycker det här är för jäkligt, säger Ulf Åberg.
- Det fanns gott om plats för fotgängare att gå förbi så ingen kan ha blivit hindrad av min bil.
- Vad ska man med ett parkeringstillstånd till om man inte kan använda det en sån här gång?
"Skulle ställt mig på gatan"
Men Ulfs omsorg om att inte stå i vägen för sina medtrafikanter kom denna gång att stå honom dyrt.
Gruppchef Marie Ericsson skriver i ett brev till Ulf Åberg att "polismyndigheten får ej göra skälighetsbedömningar utan ska endast kontrollera om anmärkningen är korrekt utfärdad".
Efter intensiv skriftväxling med Stockholmspolisens enhet för parkeringsärenden har Ulf Åberg nu gett upp sin förhoppning om att slippa böteslappen på 900 kronor.
- Det hade kanske varit bättre om jag ställt mig på gatan, då hade jag kanske klarat mig, säger han bittert.
Diskutera: Rätt eller fel med parkeringsboten?
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Stannade på tom lastplats. Tittade bakåt och framåt. Ingen P-Nisse i sikte. Ledde min 91-åriga mor 15 meter till optiker. När jag kom ut efter mindre än 1 minut, så ser jag en Nisse stolpande ca 40 meter från bilen, ivrigt knappande på sin lilla maskin. Jag tog ett kort på honom, och frågade om han ville komma i tidningen. Det ville han inte. Han avstod sin provision denna gång.
PS. Jag blir ev, snart arbetslös. Det enda jobb jag tänker vägra blir P-vakt. Vidriga och omdömeslösa kollegor.
Ett handikapparkeringstillstånd ger även rätt att parkera fordon max 4 timmar där det är parkering förbjuden, om man inte utgör ett hinder i trafiken. Det står i föreskrifterna för villkoren.
Även jag ser personer som ser helt friska ut parkera på handikapparkeringsplats. Men, jag antar de ska hämta eller har precis lämnat en rörelsehindrad person.
Lasse.
Kan inte annat än hålla med om att det hela ger en snedvriden bild av en "yrkes"-kår som själva påstår att de är till för att hjälpa och inte stjälpa. Har man kanske blandat ihop begreppen? Nån högre intelligens kan det ju inte vara fråga om.
En annan liten petitess i det hela är att det kanske skulle stå Parkeringstillstånd - inte handikapptillstånd. Man behöver inget tillstånd för att få vara handikappad, men man kan som handikappad behöva ett parkeringstillstånd, och vad jag erfarit så gäller det, att man får felparkera så länge det sker med sunt förnuft. Dessutom finns det med all säkerhet prejudikat från liknande fall där den drabbade friats. Kolla det.
Håller med Petri och PG
Själv har jag ett PARKERINGSTILLSTÅND. Något handikappstillstånd behöver jag inte. Jag kan inte bli av med mitt handikapp. Mitt handikapp är medfött och går inte att förhandla bort.
Jag upplever ibland att folk har kommentarer på de handikappades rörelseförmåga. En del verkar ju inte alls handikappade. Min upplysning till dem som har dessa kommentarer: Tänk på att:
På en del hörs det,
på en del syns det,
och på en del märks det inte alls.
Konstigt, va?
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.