Commodore B (särskilt Coupé) och den Rekord som den byggde på samt Ascona B saknas i bildkavalkaden: i mina ögon överglänser de allt som är på bild här. Manta B innan den ansiktslyfts för många gånger och 3-dörrarsversionen av Astra G kunde gott också fått vara med.

Håller med föregående om Mantan, det var min drömbil under en period, men det blev aldrig av. Annars har jag åkt och kört många Opel eftersom min farsgubbe var Opel trogen genom hela sitt billiv. Bl.a. en automatväxlad Commodore Coupé med V6, osäker på årsmodell. Grymt läcker bil!

Min far hade en Opel Kadett D, den hade ett lite konstigt problem med förgasaren som hängde sig när man skulle starta den. Lösningen var att öppna motorhuven och knacka lite lätt på förgasaren så lossnade den och man kunde starta bilen, om jag mindes rätt. Jag var inte så gammal på den tiden. Efter denna köptes Kadett E (1984–1991), den var otroligt snål på bränsle, nedåt 0,5 liter/mil. Detta var för 30 år sedan (slutet av 80-talet).Min far övergav Opel i början på 90-talet, då blev det Japanska märken som Mazda istället. När man tänker på dessa gamla praktiska bilar med låg förbrukning, ja .... inte mycket har hänt på dessa 30 åren, bilarna har istället ökat sin förbrukning. Ledsamt med sant, vi har inte kommit någonstans trots otroliga tekniska framsteg. Nästan lite sjukt när man tänker på det.

Har haft flera Oplar, så även farsgubben. Mina favoriter av dom ägda är, Min -71:a Rekord C Coupe Holiday, en Commodore med 1900 motor. Commodore GS/E -75, sista utan avgasrening, Läckerbit! Manta GSE -83:a! Gillade bilen men egentligen så var Manta A snyggare i design. Omega 88:a. mest felfria bilen, om man räknar bort rosten:). Omega MV6 -95:a. Grymt skönt landsvägslok!
Farsans Rekord 57 var fin, Cheva kopian, Rekord, från 58:a likaså.
Övrigt så är Kapitän -59 och GT 69 klara favoriter.